Citat:
Ursprungligen postat av
SebbeStockholm
Jag har lyssnat på SOS-samtalet om och om igen. Jag har en del bekanta som har finska föräldrar, men som är födda i Sverige. De har i stort sett perfekt svenska, men de har ändå en liten särprägel i sitt språk som gör att man kan höra att en eller bägge föräldrarna pratat finska med dem när de var små.
Det är ytterst små nyanser i bokstäverna U och K. Som kommer från att man i Finland uttalar U som O och K väldigt hårt. Lyssna på när han säger Knivskuren, Kuta, Karlavägen samt snUbbe och hUgg
Jag har lyssnat med mina hyfsat tränade fonetiköron, och hittar absolut inget finskt. Vad du menar med
väldigt hårt k vet jag inte riktigt - det är ingen väldefinierad fonetisk term. Men det sätt som finska kan påverka svenska
k:n på är att minska aspirationen, alltså det luftblås som kommer efter
k,
t och
p på svenska, och som finska, och de flesta andra icke-germanska språk, saknar. Men aspirationen i t ex
kuta är snarast ovanligt
stark, och tyder definitivt inte på minsta finsk påverkan, utan talar tvärtom relativt starkt mot den. De u-ljud du anmärker på har en lätt stockholmsk diftongering, men ligger varken längre fram än vanliga
u - vilket de skulle göra om de låg närmre finskans [u] - och de är heller inte det minsta orundade, som finlandssvenska
u är.
Kort sagt: Snarast -2 för finsk påverkan på SKL:s skala, i min bok.