Citat:
Ursprungligen postat av Ligator
Det börjar skapas en vilja att gå på djupet i kampanjen mot Sverigedemokraterna. Veckans bloggdebatt i Sagor från Livbåten var riktigt bra!
http://fridholm.net/2010/07/14/veckans-bloggdebatt-sverigedemokraterna/
Hej Ligator,
Bra att du engagerar dig. Beträffande den generiska vänsterpropaganda som du länkar till så avbröt jag min läsning vid detta stycke, med följande motiveringar;
Citat:
Att koncentrera hopplöshet på en plats, en plats där de boende också kan samlas kring ett utanförskap, riskerar skapa en krutdurk.
Även om man rättar sig en aning i efterhand, vilket vänstertroll sällan gör, så kan det vara värt att poängtera att inte ens jag—som är en rasist från helvetet—har en så unken syn på invandrare som kommit med orientexpressen, för inte är väl samtliga helt hopplösa?
Citat:
Bland betongen och asfalten samlades människor som hade kommit till Sverige fyllda av hopp, men som inte fick jobb som motsvarade deras utbildning eller kompetens. De fick aldrig den möjlighet att på allvar bli en del av Sverige som sina föregångare på 60-talet. I ghettofieringen av de invandrartäta delarna av miljonprogrammet ser man den svenska invandringspolitikens ultimata misslyckande.
Det finns inga egentliga likheter mellan rådande och 60-talets invandring, annat än att de både var experimentella och beviljade av ett fåtal snarare än sanktionerade av folket.
Att "erkänna" den "svenska invandringspolitikens ultimata misslyckande" är en av de få utgångspunkter som vänstern och högern har gemensamt. Just det budskapet har kommit att bli något av en självuppfyllande profetia då högern basunerat ut det budskapet så ihärdigt och utdraget att vänstern till sist tvingats anpassa sin retorik därefter. Det skulle man naturligtvis aldrig ha gjort, för påståendet är ju inte sant; Sverige har världens bästa integrationspolitik, alla kategorier!
Citat:
Utanförskapets barn har inte Sverige att tacka för så mycket. De är inte sällan barn till driftiga människor och akademiker som i flykten från sina hemländer förlorat sin status och sin plats i samhället. Med föräldrar som inte uppskattas i det nya hemlandet, uppstår tvivlet på de egna möjligheterna (såvida man inte heter Zlatan och kan kicka boll). Och varför ska den som inte släpps in uppskatta Sverige och svensk kultur?
Vänstern måste rycka upp sig och komma in i matchen. Det här tröttsamma tugget om utanförskap, stängda dörrar och höga trösklar är bara svepande nonsens och ett uttryck för att man retirerat inför hopen av alla inbillade problem. Sverige är världens bästa land och här får man ett bemötande präglat därefter. Misslyckas man, trots närmast obegränsade möjligheter, att göra något av sitt liv i Sverige, ja då beror det i allra högsta grad på enskilda individers gränslösa oduglighet.
Tack för ordet.