Citat:
Ursprungligen postat av Dogdylan
Jag gillar Bo Rothstein och jag har läst många vetenskapliga artiklar av honom. Tyvärr lider han av vissa PK-skygglappar som inte direkt klär honom. Bo Rothstein har bland annat skrivit mycket om socialt kapital - men delar inte Robert Putnams analys om att mångkultur leder till vissa problem - då det kommer till att behålla vissa egalitära sociala former inom en nation. Här menar jag att Bo Rothstein är ute och cyklar.
Däremot har Bo Rothstein varit med i debatten om genusvannsinet (när ingen annan vågade) och har kritserat post-strukturalism, kulturrelativism och liberal multikulturalism.
Vi måste nog acceptera att Bo Rothstein är och förblir en socialdemokrat till höger. Bo Rothstein har vissa poänger - han vet nog (som några i tråden har påpekat) att mångkultur är en omöjlighet - men tror som många andra statsvetare, att bara vi upprätthåller "politiska institutioner" så kommer förnuftet få invandrarna från tredje världen att adoptera svensk kultur.
Ungefär samma problem har den underbara politiska filosofen John Rawls. Han ser inte heller "kulturella" och "rasiala" skillnader. Snarare utgår han ifrån att Amerika alltid kommer vara kristet "Europiskt" - och det specifika förnuft som tillkommer det Europiska folket.
Nu gjorde Bo Rothstein en dålig analys - men vad har han för val? Det går inte riktigt att bemöta Sverigedemokraterna. Det mångkulturella vansinnet är på väg att fara åt helvete - och de "självklara" politiska och sociokulturella strukturer och institutioner som hållit ihop Sverige håller nu på att raseras i snabb takt av den politiska, mediala, ekonomiska, byråkratiska och akademiska klassen.
Karl-Olof Arnstberg och Jonathan Friedman påtalade de här problemen redan på 1990-talet - men då kallades de för rasister. Även tidningen Salt (kristo-nationalistiska konservativ tidning) påtalade dessa problem på 1990-talet. De blev även "rasiststämplade".
Jag gillar Bo Rothstein, men han är tyvärr i för stor utsträckning påverkad av vissa akademiska teorier - som utvecklades då Sverige och västvärlden var kulturellt och politiskt homogent.
Sedan tror jag inte Carl Bildt eller annan politisk ledare har någon chans mot Sverigedemokraterna. Carl Bildt är och förbli en "överklasspojke" i väljarnas ögon. Fredrik Reinfeldt har påtalat detta många gånger. I sanningens namn är nog Carl Bildt en av de mest kompetenta politikerna i regeringen vid sidan av Anders Borg. Carl Bildt har också en jävligt bra retorisk förmåga som överstiger Jimmy Åkessons. Men Jimmy Åkesson är också en "politisk nybörjare" och med övning kan nog Jimmy Åkesson vinna mot Carl Bildt. Jimmy Åkesson har också ett triumphkort. Det är helt enkelt så att det inte går att försvara det mångkulturella samhället - annat än från vissa halvskeva moraliska argument. Använder Bildt dessa mot Jimmy Åkesson kommer Bildt framstå som en pajas. Däremot skulle nog Bildt kunna använda sig av "FN", "EU" och vissa svenska förbindelser säger åt att att agera på ett visst sätt. Dessa är svåra att bemöta om man inte är insatt i internationell politik. Där har Bildt ett övertag mot Jimmy Åkesson.
I vilket fall. Jimmy Åkesson skulle till och med ha råd att "tuffa" till sig och komma ut tuffare. Det skulle inte precis spela någon större roll. Men just nu spelar Jimmy Åkesson säkert - han bygger just nu upp en bas för att vinna medelklassen (som troligtvis är 10 gånger mer rasistisk än Åkesson). Detta kräver att man spelar försiktigt, mycket försiktigt.
Det var en bra analys. Delar helt Din uppfattning om Rothstein, med tillägget att han ibland har ett för stort ego för sitt eget bästa. Hans förnekelse av Putnams idé om "nationell" sammanhållning för utvecklande av socialt kapital är ett felskär, men vad skall han göra? Man kan i Sverige inte vara både antifeminist och antimångkultur och tro att man skall få vara kvar bland noblessen.
Givetvis är detta hugskott som han anför, som lösningen av SD-problemet, litet fånigt och illa underbyggt. Det han säger är ju egentligen att alla normala, intellektuella politiska vägar är stängda. Svenskt integrationsmisslyckande har nått vägs ände, och vi får väl se i september vilka resultat det ger.
