Intellektuella sverigedemokrater?

Sverigedemokrater borde sluta diskutera islam. I den frågan har de helt enkelt fel vilket gör att normala, begåvade människor i onödan tvingas sympatisera med de vänsterextremister som vinner argumentationen.

Själva definitionen av muslim är att man tror på Koranen....

Det må så vara att SD driver musilmfrågan på en väldigt antiintellektuell nivå, men det betyder ju inte att de har fel i sak.

Man överdriver islamiseringshotet, man generaliserar, man ser muslimer som en monolitisk enhet. Överhuvudtaget har man en enkelspårig syn där man ser "religionen" som det enda som påverkar en människa (om hon är muslim, alltså). Allt en arab som med lite god vilja kan kallas muslim gör skylls på islam. Man har en felaktig analysmodell och får som resultat en felaktig analys.
Inte en chans. SD får sympatisörer för att folk är trötta på invandringen, mångkulturen och etablissemangets och medias lögner. Man hade legat lika högt i mätningarna, kanske högre, även utan den extrema antiislamismen.

Man borde fokusera mycket mer på att avslöja hur jävla mycket media och politiker ljuger för folket. Man borde fokusera på invandringen i stort och det demografiska hotet (som ju är otroligt mycket allvarligare än "islamiseringshotet"). Man borde vara betydligt aktivare mot globaliseringen och EU. Man borde pedagogiskt visa hur svenskar diskrimineras i sitt eget land. Det finns mängder av områden att röra sig i.

Det är tvärtom. Att de har fel i sak behöver inte betyda att de är antiintellektuella. De borde ha rätt i sak i stället, oavsett intellektualism. Det var dessutom efter ditt påstående - "Men inte mer än att de alla vill att Koranen skall styra hela samhället, och det är ju i det problemet ligger."- jag skrev mitt inlägg. Det var bl.a du som var sverigedemokraten som borde sluta diskutera islam.

Varför skulle man sluta ta upp ett stort samhällsproblem? Vad skulle det ge?

Man borde kanske inte sluta diskutera islam, men jag håller med om att argumentationen är enkelspårig och svårköpt för bildade människor. Sen i vilken mån det lockar andra i förhållande till andra tillvägagångssätt vill jag låta vara osagt. Så länge systemet är en man en röst för man väl väga olika målgrupper mot varandra. Det kan ju dock förstärka problemen på kaderplanet. Om jag föreställer mig själv i en situation där jag skulle motivera problemen med invandring och invandringspolitik offentligt skulle jag tycka det var pinsamt om jag behövde förhålla mig till angrepp baserade på onyanserade frontalangrepp mot islam.

Dessutom är det ganska lätt för motståndare att säga att "vadå, vi ser visst problemen med islamism, vi bekämpar hederskultur bl.a. bl.a.", och faktiskt visa både på åtgärder och inledda debatter där detta tas upp. Då passas bollen tillbaks till sd som måste förklara vad som är problemet med muslimer som inte är islamister. Då kan man lika gärna börja tala om de större problemen, som delvis är rent kvantitativa, och delvis hänger samman med de större samhällsförändringar som sker parallellt med massinvandringen. Vi har för många invandrare för att vi ska kunna garantera att de värderingar vi utvecklat i samhället fortlever när etniska svenskar hamnar i minoritet många områden. Troende eller icke-troende muslim, kristen assyrier spelar här inte så stor roll, det är främlingsskapet, den ackumulerade mångfalden i sig och mängden som är problemet. Och här kan lägga på större agendor mot nationalstaten och i förlängningen mot demokratin, mot social gemenskap och trygghet (om det handlar om en liberal agenda) m.m.

Så frågan är om man vinner tillräckligt mycket svagbevågade anhängare för att kompensera för det andra.

Jag tror också att det är så. Mainstream-Svensson är mer islamkritisk än allmänt massinvandringskritisk. Dilsa Demirbag eller Nima Dervishschsch är en stereotyp på en sådan person (nu är visserligen inte de svenskar).

Detta har med medias rapportering att göra då problem med islam ofta belyses eller till och med överdrivs medan andra problem med mångkultur och massinvandring är tabu. Det är väl ingen som missat att när problem med mångkulturen ska diskuteras av etablissemangs-politiker och media så är det ALLTID islam som ska attackeras.

Dock ska man komma ihåg att av alla dessa människor som ogillar islam så är det inte så många som söker sig till SD. Skillnaden här kan faktiskt vara att SD-sympatisörerna inte endast är islamkritiska (Demirbag-personen) utan även kritiska mot invandring och mångkultur i sig.

Men såna där undersökningar kan ge precis vilket svar som helst beroende på hur man ställer frågorna och vilken värdering man lägger i svaren. I en antisemitismundersökning blev man t.ex. antisemit för att man visste att judarna är överrepresenterade inom finanseliten och media. På samma sätt kan man säkert bli "negativ till islam" om man svarar ja på att det är troligare med en muslimsk självmordsbombare än en kristen, eller nåt sånt. Eller att man ogillar djurplågeri.

Men jag menar egentligen inte att man inte ska kritisera islam utan att man inte ska göra det som SD gör det. SD:s vulgärretorik gör att vänstern vinner debatten, så enkelt är det.

Om man inte kan hantera det på rätt sätt är det bättre att låta bli.

Har du helt missat att SD går framåt och V backar? Det har givetvis med partiernas trovärdighet att göra.

Du är ett pucko så att du upplever att SD förlorat debatten är att ta som intäkt för att SD i själva verket vunnit debatten.