Intellektuella sverigedemokrater?

4. Vilken eller vilka är er främsta ideologiska inspirationskälla/or?


Som parti inspireras vi mycket av socialkonservatismen och nationalismen som ideologier, men också det svenska folkhemmet som samhällsmodell. Vår ambition är att kombinera dessa för att kunna skapa en socialt ansvarstagande, inkluderande, nationell gemenskap. Även om partiet sannolikt inte är helt eniga med någon av dem, så skulle jag nog personligen ändå säga att personer som Johann Gottfrid Herder, Guiseppe Mazzini, Teodor Homlberg, N.F.S: Grundtvig, Rudolf Kjellén, Per-Albin Hansson, Christopher Lasch och Roger Scruton, alla har lämnat något värdefullt tankegods som bidragit till utformningen och vidareutvecklingen av den sverigedemokratiska ideologin. Självklart har vi också låtit oss inspireras av framgångsrika rörelser i utlandet, i synnerhet Dansk Folkeparti.


4′. Scruton, Lasch, Hansson, Herder kan jag förstå. Men Mazzini? Jag måste säga att jag hajade till; han var ju en vild frimurare organiserad i och organiserade Carbonari som levde rövare i Italien och hade kopplingar till de franska frimurarna/revolutionärerna. Hans rörelse var radikalt antiklerikal, antikatolsk och ville ett liberalt/jakobinskt Italien. Låter inte helt kompatibelt med den bild jag har av SD. I den mån han var “patriot” så var han det i citoyenmening — alltså statspatriot — ungefär som Sovjetunionens medborgare var patriotiska.


Jag tycker definitivt inte att jämförelsen mellan Sovjetpatriotismen och Mazzinis nationalism är rättvis. Mazzini ville någonting mer än att bara upprätta en stat baserad på en konstitution eller en viss politisk inriktning. Hans vision av det framtida Italien var en nation baserad på gemensamma traditioner och ett gemensamt språk. Dessutom hade han en universalistisk syn på nationalstaten vilket tog sig uttryck i att han även propagerade och agerade för andra europeiska nationalstater än hans egna, Italien.

Mazzini inflytande på den sverigedemokratiska ideologin måste väl betraktas som tämligen begränsat, men vi finner honom ändå intressant eftersom han före de flesta andra, tydligt kombinerade principerna om nationalism och demokrati och eftersom hans nationalism inte vilade på ett rastänkande, vilket var ganska ovanligt för tiden. Han hade också en poetisk ådra och framförde många vackra och intressanta tankar kring den traditionella familjen och dess betydelse. Utan att vara djupare insatt i frågan har jag ändå svårt att tänka mig att han skulle ha varit helt antikatolsk och antiklerikal, detta då han faktiskt bönföll påven om att denne skulle ställa sig i spetsen för den nationella revolutionen i Italien. Han var också troende, hänvisade ofta till Gud i sina texter och såg bland annat nationen som guds gåva till individen.

Personligen menar jag också att man bör vara såpass fritänkande att man kan inspireras av en persons idéer utan att för den skull ta ställning för precis allt personen ifråga står för. Jag kan t.ex. själv tycka att Gramsci är intressant och värd att inspireras av även om han var marxist.

När du skriver “återvandring” så tolkar jag det som att du med detta menar tvångsrepatriering. Detta tror jag inte är en realistisk helhetslösning. Åtminstone en del av stenkastarna är svenska medborgare och har funnits i landet i 2-3 generationer. Hade vi fått bestämma så hade de sannolikt inte varit här, men nu är de det och deras föräldrars eller farföräldrars hemländer är nog inte särskilt pigga på att ta emot kriminella icke-medborgare som utvisats från Sverige, men även om de vore det så skulle det sannolikt bli svårt att uppbåda ett långvarigt folkligt stöd för en politik som ger svenska medborgare olika straffpåföljd för samma brott baserat på vilket ursprung de har. Många av stenkastarna är dessutom minderåriga.

Att lösa problemen som de etablerade partierna har skapat kommer att bli oerhört svårt. Vår förhoppning och tro är dock att en mycket kraftigt begränsad invandring, införandet av en assimileringpolitik, skärpta lagar, moralisk upprustning, utvisning av kriminella utländska medborgare och starkt skärpta incitament för frivillig återvandring, kraftigt kan förbättra situationen jämfört med idag.

---Unfortunately, the French Nouvelle Droite movement headed by Alain DeBenoist, and the Flemish extremely right political party Het Vlaams Blok have no such insurmountable problems whatsoever with Gramsci's notion of hegemony. On the contrary, they use it to their utmost ability and they're not being shy about it. The Nouvelle Droite was founded as an ideological perspective in the mid- sixties by the French theorist Alain de Benoist. Ironically, it is inspired as an active movement by Gramsci's Quaderni del carcere, and it literally calls the metapolitical struggle for cultural hegemony the Gramscism of the Right.---"