Treenigheten (samlingstråd)

Apg 13:32 "Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: "Du är min son, jag har fött dig idag." och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen" Läs Psaltaren 2:7!

Jesus var den förstfödde från de döda. Han behövde aldrig födas på nytt eftersom Jesus var utan synd. Men vi som har varit syndare, blev pånyttfödda genom tron på den uppståndne Jesus som är Guds son. Men du påstår alltså att lärljungarna blev förstfödda, eftersom Jesus ännu inte hade uppstått från de döda? Är det det som du syftar på? Kan det inte vara så att de fann tron på Jesus, och när han dog och uppstog på den tredje dagen så blev Jesus förstfödd, och efter det så blev lärljungarna pånyttfödda?

Nu yrade jag inte om att jag var Fadern utan att jag var en gren i vinträdet, en del av Jesus, som Fadern kan skära bort kvistar på.

Och i och med att jag är en gren så är jag lika mycket vinträd som Jesus är vinträd, underförstått avseende samma natur som han. Jesus per definition är ju vinträdet; alltså alla grenarna tillsammans. Alltså är ju Jesus det jag är och jag är det Jesus är.

Jag skrev alltså inte att jag är Fadern, den funktion, som har makten, kraften och förmågan att skära bort grenar.

Men sen är det så också att om man skär bort en frisk gren från en vinranka så kan man med den dra fram ett helt nytt träd med samma natur som det träd som grenen kom ur. Och som med tiden kan växa upp och bli lika stort som det tidigare trädet som grenen skars ut ifrån. Där ser man det gudomliga i mig.

Det du! Där har du också den evighetspricip som fungerar inom gudomen. Det är också därför som Gud definieras med Fader, Ande (Moder) och Son.

Gud är således den verksamma processen, principen, i vilken minst två faktorer måste till för att frambringa en tredje. En tredje som i sin tur kan avla sig i en ande som frambringar en ny son osv osv. i all evighet.

Vem kom först hönan eller ägget?

Det är bara de grenar som inte gör någonting, som inte bär frukt, som förtorkar. Och det är sådana grenar som Fadern skär bort, samlar ihop och kastar på elden. Där skall vara gråt och tandagnisslan.

Låt oss titta lite djupare på det du skriver.
Du skriver:
Ordet förstfödde är översatt från det greksika ordet pråtótokos. Ett ord som egentligen inte alls betyder förstfödd utan: "för första gången födande eller havande fött. Om djur: för första gången ynglande." (Frans Passows Grek-svenska lexikon sidan 391.)

Grekiskan har ett annat ord för förstfödd och det är: pråtotróphos. Och detta ord har den grekiska grundtexten inte använt.

Så vad som står där i den greksika grundtexten är egentligen ord för ord översatt:
"den först födande ut ur de dödas."

Vad sen gäller uttrycket "de dödas" så kan jag inte heller backa på det. För den grekiska grundtexten skriver inte: "de döda" utan just: "de dödas". Och hur man skall tolka detta blir ju ännu en utläggning. Därför att i Jesu begreppsvärld så finns två olika sorters död och minst två olika sorters liv.

För Jesus handlar det inte om att dö den fysiska döden utan det var ju detta om att dö den andliga döden. De som syndar är ju redan döda. Och den sortens död var orsaken till synden. Eller om det nu var synden som orsakde den sortens död? I vilket fall så är den som syndar död - även om han/hon lever.

För Jesus gällde det alltså att försöka få den som levde i dödens att få honom/henne födande ut ur detta dödens, ut ur det som band honom/henne i den döden. Detta något som benämndes i uttrycket "de dödas". Det handlar alltså inte om att få personen ut ur själva döden utan ut ur något som döden har. Eftersom ordet dödas är i genetiv.

Vilket som, så skriver Nya Testamentet överlag inte om döden utan om "de dödas" och att det var ut ur detta "de dödas" som människan måste födas till liv "ut ur" och inte heller "ifrån".

Du skriver vidare:
Jesus var en människa precis som du och jag, kommen i köttet med allt vad det innebar av begärelser och lockelse till synd. Han var frestad i allt. Så när det säges om honom att han var utan synd, måste ju den syndfriheten ha berott på att han var född av Anden för att kunna motstå alla de köttsliga påtryckningar som uppträdde inom honom.

Skulle Jesus inte ha haft de där frestelserna och begärelserna så hade det ju varit orättvist spel. För om han inte kunde synda, medan vi kunde synda, så kunde han ju inte predika någon moral för oss. Men då han nu kom i köttet och blev en människa precis som du och jag är människa och därmed frestad i allt, så som vi andra människor frestas, visste han vad saken gällde.

Men också detta att han övervann frestelserna och gick ur striden mot synden med seger, bevisade att även vi kunde gå samma väg ut ur våra frestelser; genom att ta upp striden mot dem inom oss. En strid som visst skulle gå att vinna för vem som helst av oss.

En människa måste således bli född av Ande för att denna strid ska komma till stånd, men också för att den skall kunna vinnas. Och detta gäller för alla människor - även för människan Jesus.

Sen skriver du fortsättningsvis:
Det handlar om att tro på Jesus. Ja, det gör det. Men - då handlar det om att tro på det han sa, förstå det man hört och sen också göra efter det man förstått av det man hört han sagt.

För det är den som vänder sig om från orättfärdigheten och börjar leva rättfärdigt som har löfte om liv. Det avser ju en process där Anden föder människan till detta Andliga rättfärdigt liv efter vissa kriterier under medveten medverkan från människan.

Slutligen skriver du:
Nä så har jag aldrig skrivit.
Vad jag påstår är att lärjungarna blev födda av anden innan Jesus blev mördad. De blev alltså inte födda eftersom han ännu inte hade uppstått från de döda.

Nä, så var det inte.

Problemet verkar vara att du inte förstått VAD Gud är, VAD synd är och inte heller tagit i beaktande att Jesus talar om flera olika soters död och minst två olika sorters liv. Inte heller att grundtexten inte skriver de döda utan "de dödas". Det är tydligen flera parametrar som inte stämmer i din uppfattning.

Men jag tror att om du är intresserad av att ta reda på hur allt förhåller sig så kommer du att lyckas med det. Jag har nämligen den tillförsikten till vår himmelske Fader att han skall öppna för dem som klappar på och låta dem finna för dem som söker.

Du är en envis rackare och det uppskattar jag enormt. Det är jättebra att du inte ger dig i första taget. Ge dig på i vidare diskussioner och försök vara objektiv och jag tror att även du kommer att komma rätt. Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna.

Ge dig inte utan babbla på med dina frågor och dina funderingar och stå fast vid det du anser är rätt. Men du måste våga vända och vrida på alla begrepp. Pröva dig fram men släpp aldrig Jesu egna uttalanden för någon annans påhittade pladder. I sinom tid kommer anden dig till mötes och ger dig det ljus du behöver så att du förstår hans underbara ord. Jag tycker mig se att du kommer att lyckas. (Åtminstonde så hoppas jag det.) Gud vare med dig!

Tack Jesus, för att du vill öppna hans ögon så att han ser undren i din lag!
Amen

Gud är med dig!

Snarare:
tack vare Jesus (trädet) så möjligör han våran existens. Tack vare att trädet har slagit ett skott och fått din gren att växa så existerar du. Om du åker från trädet så klarar sig trädet utan dig. Trädet kommer att skapa nya skott och låta nya grenar växa ut.
Vi är små små grenar, Jesus är det stora trädet. Vi måste inse vårt behov av trädet. Utan trädet klarar vi oss inte som grenar. Vi kan bära frukt pga att trädet gör ett verk i oss. Vi bär frukt pga trädets natur är att bära frukt och sprida denna frukt. Inte pga att vi grenar utför något, utan trädet ger oss styrka,vatten, får oss att växa så vi grenar kan bära frukt.
http://www.snellvilleumc.org/clientimages/31612/adults/oak_tree_1_copy.jpg


Ja men vem säger att vingårdsmannen (fadern) skär av grenar och sätter dem i en ny jord och låter dem växa där?
Visst har vi en potensial och är av samma natur som Jesus (människa) då vi rent teoretisk är en gren i Jesus (trädet) och kan om vi blir satta i marken växa till oss.
Dock skall vi inte glömma att Jesus är det urprungliga trädet, genom detta träd kommer alla grenar ifrån. Fadern sköter om detta träd. Och liknelsen handlar om att just "detta" träd är det som fadern sköter om. Vi får inte reda på att varje gren kan sättas i marken och bli gudomliga som Jesus.
Liknelsen handlar om detta trädet, och fadern sköter om detta trädet och skär,ansar det som inte bär frukt. När grenen är ansad så är den död. Grenen klarar sig inte utan trädet.
"Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig."

Jag påstår att grenarna är trädet och att trädet är grenarna. Jesus är trädet och vi är grenarna i trädet. Därmed utgör vi grenar det som är Jesus.

Ja, och vad är Jesus? Jo, Jesus säger själv att han är sanningen. Så om vi förblir i sanningen så bär vi den rätta frukten. Alltså måste jag själv välja sanningen och inte lögnen. Det valet kan ingen annan göra åt mig.

Ja då gäller att tro på denna sanningen som Jesus talar om också då.

"Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er"

Som sagt. Många har kommit i mitt namn men jag känner dom inte.
Många har haft namnet Jesus och många tusen bär det namnet idag.

Den stötesten du bär kära Dag är att du inte erkänner Jesus Kristus.
Endast en bär det namnet.

Ja, och vet du vad? Detta för att radion har bättre bilder än TV.

Hejsan Dag!

Det är väldigt mycket som du skriver och eftersom klockan är snart är 7 och jag precis har vaknat, så läste jag inte egenom allting, men jag skall göra det sen. Men det var en sak som jag faktiskt läste, du skrev såhär:

"Problemet verkar vara att du inte förstått VAD Gud är, VAD synd är och inte heller tagit i beaktande att Jesus talar om flera olika soters död och minst två olika sorters liv. Inte heller att grundtexten inte skriver de döda utan "de dödas". Det är tydligen flera parametrar som inte stämmer i din uppfattning.

Carro: Det stämmer att Jesus talade om olika slags dödar, han sade ju bland annat: "Följ mig och låt de döda begrava sina döda" Tror att det var i matteusevangeliet om jag inte minns helt fel. Det som jag personligen tror är att man är död om man inte känner Gud och lever efter hans vilja. Eftersom man inte har Den heliga Anden i sin kropp OM man inte känner Gud. Sedan finns den jordiska döden, som vi alla kommer dö, men vi som tror på Jesus och har följt Faderns vilja kommer ju att uppstå till evigt liv, eftersom vi genom Jesus har lärt känna Fadern. Jesus sade i Johannesevangeliet: "Och detta är det eviga livet: Att de känner dig, den ende Sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus" Hur lär man känna Gud Fadern? Svar: Genom Sonen. Vad vill Jesus och Fadern att vi skall göra? Svar: Älska varandra! Vi skall bli kvar i Jesu kärlek om vi älskar varandra! Anledningen beror på att Gud är kärlek! Då har vi Sonen i oss, och vi är i Sonen. Denna kärlek som vi får av Jesus kommer sedan att förvandla oss, så att vi blir så som Gud fadern vill, och det som förändrar oss är Den heliga Andens frukter.

Men så kommer gärningarna! Herren ger mig styrka, så att jag skall kunna ge styrka åt andra. Herren ger mig kärlek, så att jag skall kunna ge kärlek åt andra människor, Herren ger mig evigt liv, och då skall jag inte mörda, utan förkunna glädjebudskapet till andra så att Herren kan ge dem liv. Herren ger mig glädje, så att jag kan ge glädje till andra. Herren ger mig frid, så att jag kan vara fredlig emot andra människor osv.

Sedan skall man tala sanning.
Vara fullkomlig - då det kommer till sitt sätt att vara emot andra.
Man skall inte älska världen utan älska Gud.
Man skall inte skryta, eller vara högmodig osv.

"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något illa. Den finner inte glädje i orätten, men gläds åt sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig." 1 kor 13:4-8

Har jag glömt nått, så får du gärna säga till!

Btw: Jag är en tjej och inte en kille!

Ja, den som alenast gör sig goda dagar (troligen, då endast åt sig själv, tänker på sig själv enbart) är död fastän han lever. Man kan alltså vara (andligt) död fastän man lever (fysiska bios-livet).
Det är här du brister i din uppfattning.

Det som brister är först och främst din uppmärksamhet. Du har låtit dig vilseföras av pladdrare.

Se här hur det står:
"Den som tror på Sonen, han har evigt liv;" (Joh. 3:36.)
"Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet." (Joh. 5:24.)
"Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. Jag är livets bröd." (Joh. 6:47-48.)

Tankebyttan du gör är att du påstår att den som tror kommer att få evigt liv medan Jesus säger att den som tror HAR evigt liv. Ja han till och med påstår att den som tror: "har övergått från döden till livet".

Således är det eviga livet ingenting som vi ska få vid ett senare tillfälle, och det t.o.m. efter det att vi dött bort ifrån det fysiska livet; den biologiska döden.

Och detta säger mig ju också att du heller inte har förstått VAD det eviga livet är för något. För om du än citerar det själv ur:
så verkar det ha gått dig helt förbi.

Och varför din uppfattning ständigt uppvisar sina brister beror ju på att du slänger dig med ord lite väl vårdslöst. Detta förvillar och får läsaren att helt missa begreppen så att denne i slutänden inte vet vad han/hon egentligen har läst.
Se här hur du skriver:
Är det Gud eller är det Fadern du menar? Orden beskriver ju olika funktioner och anger olika begrepp.

Det Johannes skriver är ju att vi skulle lära känna den sanne Guden. Han skriver inte Fadern. Och det är ju en väsentlig skillnad på dess storheter.

Allt detta skrämmer mig och gör mig så frustrerad. Jag vet inte om det är dig jag skall flyga på eller om det är den prästskalle som grumlat upp begreppen för dig. Men om en blind leder en blind så faller ju båda i gropen.

För allt detta visar ju att du inte ännu har förstått VAD Gud är och VAD det eviga livet är. Du har liksom samlat på dig en massa teorier som du öser ut i dina inlägg, men då du tydligen inte förstått vad det är du själv skriver om så blir dina inlägg som ett virrvarr av lösryckta påstående som inte ens du själv kan strukturera upp till en logisk förklaring.

Så när du skall sammanfatta ditt inledande skrammel så blirdet så här:
"Vi skall bli kvar i Jesu kärlek om vi älskar varandra"

Sen fortsätter du:

Tänk jag förstår ingenting av det du skriver.
Hur kan du skuldbelägga Jesus för den uteblivna kärlek som du och jag i handling enligt Jesus vi själva borde visa vår nästa?

Du anser tydligen att kärlek är ett skrammel i en låda som någon räcker över till oss under det han påstår att detta kommer att förvandla dig. Som om kärlek kan ges hit och dit och slängas dit eller hit och hur som helst.
Kärlek är ju något som en person visar sig hysa när han/hon i barmhärtighet eller nitälskan tar hand om sin nästa.

Sen skriver du att det är den kärlek vi får av Jesus som ska förvandla oss men att det är den helige Andens frukter som skall förändra oss. ??

Nä, jag förstår inte vad det är du pratar om. Vilken eller vad är det nu då som skall förändra och förvandla oss? Är det inte vi själva som ska göra sinnesändring och bättring? Det står ju: "Så gör nu bättring med all flit."

Och när Sackeus hade insett sin synd och gjort bättring och lovade gottgöra det onda han gjort så utbrast Jesus: "-Idag har frälsning vederfarits detta hus!"
Varför skuldbelägger du Herren? Herren har ju ingen skuld till allt det onda i världen. Det är ju människan själv som måste komma till insikt om sin synd och själv göra bättring. Och de som gjorde så skall han bjuda in i sin Faders glädje, medan de som underlät att visa barmhärtighet skall förvisas till elden gråten och tandagnisslan.

För om det är så som du påstår så kan ju de som underlät att visa barmhärtighet bara skylla på att "Herren gav mig varken styrka eller kärlek". Åtminstonde inte så pass att jag hade något att ge vidare till min nästa.

Ja, så var det nu då vilket liv det handlar om. Här tycks du ju ha blandat ihop liven i en enda salig röra.
"Herren ger evigt liv." Ja, evigt liv är sant.
"då skall jag inte mörda." Kan du döda någon ur hans/hennes eviga liv?

Men det är ju klart om vi nu, enligt din teori, inte ska få det eviga livet förrän efter vår biologiska död så är det väl bättre då att döda stackarn så att han kommer in i det eviga livet så snart som möjligt.

Så gjorde ju kyrkan i Kina, efter vad jag har hört. Där dränkte man de små barnen för att de skulle säkras att få komma till himlen genom att de då inte skulle hinna synda.
Det där sista Paulinska kleten om kärleken är en lögn! Kärleken kan ibland ta sig frunktansvärt hårda uttryck i våldsamma förödande utbrott.
"Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.

Och till duvomånglarna sade han: "Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus." Hans lärjungar kommo då ihåg, att det var skrivet:
"Nitälskan för ditt hus skall förtära mig."

Jodå, som om kärleken är tålig och mild. Ha!
opps!

Firar du jul fast Jesus inte ens är född då?