Är feminister sämsta gruppen att kunna diskutera sakligt?

Utan tvekan är det ju så att Gudrun och c.o., är fullständigt urfas med tiden och det politiska klimatet. De använder sig av någon form att plakatextremism, en politisk strategi som hade varit fullständigt oanvändabar i något annat sammanhang. Väljare premierar snarare kvaliteter som stabilitet, förtroende och seriösitet. Enda anledning är att de får hållas, utan att bli överkörda av de public opinion och media, är för att media domineras av68-romantiker som har tvingasts att ge upp drömmen om socialismen, och istället lagt alla förhoppningar på feminismen. Detta resulterar ju naturligtvis till en viss återfödelse bland killar och tjejer i de yngre generationerna.

Tycker att alla som är totalt övertygade av sin politiska eller sociala åsikt brukar vara dåliga med argument. Framförallt sånna som indoktrinerats eller skaffat åsikten som som en del i att bygga upp sin personlighet istället för att personligen uppleva verkliga för- eller nackdelar och skaffa åsikter efter det.

Klart. Kvinnor diskuterar med känslor och inte logik.

+1

Ja visst är det så. Feministernas känslomässiga och absoluta övertygelse, är ungefär lika produktiv som FB:s Sverigedemokrater, och deras ungefär lika nyanserade syn på invandrarfrågan.

Problemet är väl att dessa feminister ska anlägga ett feministiskt perspektiv på precis allting och oavsett vad det gäller så är det det som är den viktigaste komponenten när något ska beskrivas och problematiseras. Det känns ungefär som när man ska försöka tala förnuft med en djupt religiös person.

Nej, varför skulle jag vara korkad för att jag tvivlar på om han är seriös eller inte? Tycker inte det är så uppenbart om han var ironisk eller ej.

Jag tror att många feminister är väldigt berörda av ämnena de diskuterar och således använder sig av pathosargument, liksom att dom söker pathos hos sina motdebattörer. De vill spela på känslor men faller ofta i fällan själv. Är väl ganska vanligt bland människor som brinner för sitt ämne, oavsett om det är feminister eller inte.

Jag tror många känner en irritation över att bli missuppfattade och feltolkade, eller förlöjligade bara genom sina konstaterande feministiska värderingar. Det finns ju många antaganden. Kvinnor kan inte tänka logiskt är ett. Feminister kan inte diskutera sakligt ett annat. Sådana uttalanden är djupt kategoriska och saknar egentlig grund, men är ändå enormt utbredda.

Ligger något i vad du säger.

Läste en avhandling på Högskolenivå dedicerad film-,och boktrilogin "Sagan om Ringen" ur ett genusperspektiv. Avhandlingen gick att utläsas ungefär som följer att "brödraskapet" (det manliga) var positivt och manligt medan de kvinnliga birollerna var reducerade till passiva och stöttande (negativt).

Det främsta exemplet på patriarkatets styrka och spännvidd var emellertid att den onde huvudkaraktären "Sauron" var reducerad till ett öga som var vagina-formad. Därtill följde en lång harang om att vaginan alltid porträtterats negativt och nådde här sitt klimax.

Uppfriskande galenskap i ett tillknäppt politiskt klimat? Humoristiskt läsning? Delvist. Men om man tänker att detta ovanstående exempel är kutym inom genusvetenskapliga kretsar blir det faktiskt lite läskigt.

Tänkte skriva att PK-ister överlag är de sämsta, men toppar listan gör nog ändå sådana som är fanatiskt religiösa. Där kan man verkligen snacka om att gå i taket och sakna rationellt tänkande och agerande, enligt min erfarenhet.

Mycket av feministernas problem ligger i att de har fel personer i det ledande befattningarna. Ja, schyman är väl hyfsad, bra retoriker. Men många av de andra kvinnorna som hörsi radio och Tv är usla debattörer. De har en aggressiv stil, svarar inte på frgorna som som ställs utan svävar ut i något helt annat ämne. Dessutom talar dom inte om sin egna politik utan hugger bara på andras politik. Allt detta är mkt frustrerande och feministerna förlorar i trovärdighet. Ändra stategi och försök få fram personer som kan debattera på ett mer sakligt sätt.

Erfarenhet, individuell som kollektiv, är en väldigt stabil grund. Precis som den politiska historien.

Fast oftast, och i mitt exempel, är det vi andra som blir missuppfattade och feltolkade, bara genom att konstatera våra ickefeministiska värderingar. Jag köper om motparten kan bli provocerad av dryg ton, provokativa resonemang a la "kvinnor ska stå vid spisen" osv osv, men jag var verkligen skitnoga med att förklara min teori, och underströk gång på gång att jag INTE förespråkade att kvinnans plats skulle vara vid spisen, just för att det INTE skulle bli missförstånd. Ändå blev det som det blev. Man kunde liksom inte vinna.

Visst kan känslor spela in om man är engagerad. Jag blir t.ex. väldigt uppspelt då det diskuteras psykvård eller misshandel, så jag har väldigt många personliga och traumatiska erfarenheter från detta. Men det känns som att den genomsnittlige feministen oftast har 0 erfarenhet av orättvis lön, förtryck osv. De verkar ha läst sig till att de ska ha det dåligt.


Jag ser ett "mönster", för att använda ett populärt feministord. Jag har snackat med över 1000 feminister genom åren, och så gott som alla har väldigt många gemensamma nämnare (oftast föga smickrande...). Vad ger er rätt att generalisera över ett helt kön, dvs nåt man inte väljer, när vi andra inte får generalisera över er, som själva valt en ideologi?

Så grundlösa? Nja. Tvärtom har jag väldigt mkt på fötterna och kan motivera vad jag baserar mina uppfattningar på. Men motparten är inte alltid så mottaglig för detta. Lets face it, om man inte ens kan snacka objektivt om ett ämne som diskuteras med diplomati med extra allt, så är det rätt lönlöst att tro att denne ska kunna ta till sig kritik, oavsett hur inlindad den är ....