Är feminister sämsta gruppen att kunna diskutera sakligt?

Hade på lunchen idag missnöjet att diskutera med en äldre dam (Batikhäxa in disguise). Jag tycker om diskussioner av alla slag, både med liktänkande och oliktänkande. Diskuterar också gärna feminister, men min erfarenhet med dessa rackare är att det är väldigt få av dem som kan hålla sig lugna om man har en annan åsikt. Det slår liksom slint i huvudet på dem. De tycks oförmögna att kunna skilja på åsikter och objektivitet. Och om de kan skilja på dessa begrepp så ser de ändå rött när det uppdagas att man har en annan åsikt än deras.

Damen ifråga blev mitt i diskussionen extremt otrevlig och hånfull när jag försökte illustrera en sak. I korta drag så var ämnet hemmafruar på 30-, 40-, och 50-talet och deras situation. Hon menade på att det var slaveri och alla kvinnor vantrivdes (den allmänna onyanserade uppfattningen vi matas med i PK-media), jag menade att många nog mådde bättre än idag, att män och kvinnor på den tiden mådde ungefär lika bra/dåligt, och att bottom line var att ingen av oss kunde veta hur andra upplevde det på den tiden, och att man skulle akta sig för att i alltför hög utsträckning förvanska deras liv och historia när vi inte själva var med. Jag vill tro att jag hade en hyfsat diplomatisk och objektiv (om än liberal) syn på saken.

Feministen tycktes dock inte förstå konceptet med objektiv, och blev alltså väldigt otrevlig. Även efter lunchen muttrade hon på hälften skämt på hälften allvar att "jag låg risigt till pga mina åsikter".

Det är inte första gången det händer att feminister inte kan kontrollera sig och går till personangrepp eller härskartekniker i diskussioner. Ofta kan jag snacka med distanserat, men när det kommer till kvinnoroller & co, så kan det plötsligt brinna i skallen på dem, och de blir uppriktigt chockade över att det finns någon som inte delar deras syn. Ungefär som att man sagt nåt om deras mamma. Helt barrockt! Inte sällan tar sig denna chocken uttryck i personangrepp, vilket känns väldigt trist då de idiot

Även på nätet tycks deras smärtgräns vara onormalt låg, då de söker sig till skyddade forum a la feminitik eller andra forum med Nordkoeranska influenser.

Min fråga med denna tråden är om fler upplevt ovanstående i debatter med just feminister?

Är feminister som grupp sämre på att diskutera/argumentera än andra?

Är de sämre på att skilja melllan fakta och känslor? Och kan i så fall detta (ironiskt nog) ha att göra med deras kön? (Jo jag vet att det finns manliga feminister).

Finns det några grupper som är sämre än feminister på att diskutera sakligt och utan personangrepp?

Skulle säga att du beskriver ett vänsterfenomen. Blir så här om man debatterar utifrån känslor.

På dina frågor så känner jag absolut igen vad du beskriver. Så här brukar det normalt se ut:

Personen man debatterar med/mot ser rött och blir ett svavelosande minustecken. Därefter tillkommer diverse förminskningar och härskartekniker, förringande av problemen också kända som "objektiva fakta", begär källförteckningar men avfärdar de på grund av att känslorna säger annat.

Feministen söker sedan stödet bland likasinnade för att, om möjligt, sätta den uppstudsige på plats. Man pekar ut vederbörande och ringar in honom med gemensamma och i samförståndsandan, nämnare. Man låter övertyga och övertygas i att han är "en småpojke", "bitter", "kvinnohatare" och diverse numer utstötta och genomskådade invektiv.

Kort sagt. De kan inte diskutera sakligt och objektivt då det logiska och det sunda förnuftet rentav verkar skrämmande och förvirrande för de. Offerrollen känns då som ett smidigare och bekvämare alternativ vilken man gärna antar (och låter andra göra smutsjobbet). Om man inte kan debattera objektivt så uppstår en spiral där motdebattörerna, det vill säga feministerna, fokuserar mer på den trilskandes personlighet i medvetet syfte att frångå huvuddiskussionen. Kan man inte diskutera saken så kan man åtminstone förstöra diskussionen (ifall någon skulle lyssna på den trilskande och obekväme).

Feminismen och alla PK-doktriner där "känslan" står i fokus och är ledmotivet hålls ihop av en samförståndsanda som är bekant för alla som prövat det politiska livet i Sverige. Denna samförståndsanda baserar sig på att den politiska eliten kläcker ur sig idéer och floskler om hur "det borde vara". Det är långt ifrån säkert att hur "det borde vara" är förenligt med verkligheten men dessa PK-Prometheusar kan vara säkra på att de övriga politiska väktarna sluter sig som en ring runt idéerna och försvarar de via samförståndsanda och konsesustänkande.

det går inte att diskutera med feminister. Antingen blir de sura och börjar skrika eller så hävdar dom att allt man säger är fel.

Det där känner jag verkligen igen mig på. Någon slags dålig övertalarteknik dom kör med att "andra" än de själva en dag kommer få nog.

Dom fattar inte att allt de står för bygger på en ända stor dubbelmoral.

Jag vet många kvinnor som vill att det ska vara rättvist mellan könen i samhället UTAN att kalla sig feminister men feministerna jag känner verkar stå för något helt annat. misslyckade freaks som vill ha något att skylla på för deras liv inte funkar som det ska

Fråga ett: Absolut!
Fråga två: ABSOLUT!
Fråga tre: Jag tror att de bara inte umgås i de kretsar, och inte ofta samtalar med de som tycker annorlunda. De har hela livet fått höra om kvinnans rättigheter och sådant, att det finns ett problem, och deras vänner/familj håller med dem. Och på grund av detta blir de så upprörda, eftersom de som inte håller med dem oftast är ju "de", och ingen man brukar samtala med.

Precis, självklart tycker jag (jag är kille) att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och få samma lön för samma arbete osv osv, men de som kallar sig feminister är ju precis som TS hävdar.

Det här fenomenet är ett utslaga av att man bara disskutera med likasinnade, och är mycket selektiv med vilket material man lyfter fram, och vilka teoretiska verktyg man använder. Det är ett ganska typsikt "politiskt" fenomen, d.v.s. att man på emotionell grund eller på skär egoistisk grund, bildar sig en uppfattning om något, och sedan försöker lyfta fram de här åsiktsmonstren som "objektiv fakta" och något som "berör alla, och som alla tjänar på".

Du skall va hård mot kärringen nästa gång, hotar hon dig så får du fråga; va fan hon menar! "Förhör" henne om hennes syn på andra människors rätt till egna åsikter. Då kommer hon garanterat bli hysterisk eller börja gråta, och kommer inte käfta mer.

Om man ska gräva djupare i varför det blir såhär känslomässigt, är det för att de verkligen ser sig själva som förtryckta idag 2009 och att diskussionen därför blir för personlig för att de ska kunna hantera den, eller är det något genetiskt (dvs östrogen, Amygdala osv)?

Jag tror mkt av detta förkastliga debattsätt kommer från deras skyddade verkstäder, dvs de har rört sig i kretsar där det bara är ja-sägare och ryggdunkare, och slår de upp en tidning eller ser ett program på SVT så är allting strömlinjeformat efter deras egna PK-åsikter.

Finns många klassiska exempel på när feminister blir så paffa av andra åsikter att det blir hjänsläpp. Minns i Big Brother (samma säsong Linda Rosing var med i) när husets feminist hamnar i debatt med två manliga deltagare. Inga mansgrisar, de säger i princip bara att de inte fattat grejen med feminism, och att samhället inte är så kvinnoförtryckande som hon vill göra gällande. Hon blir som ett åskmoln, pekar finger åt dem och lämnar rummet.

Paolo Roberto var med i ett radioprogram häromåret, och programledaren var förstås edsvuren och plikttrogen feminist. Paolo verkligen ägde henne så stort att jag inte ens tänker ge mig in på att beskriva det här, men ljudklippet kan nog tänkas återfinnas på YouTube. En skön tillika klockren sammanfattning av feministernas Moment 22.

Typiskt resultat av att bara debattera med likasinnade. Detta finner du överallt. Från mångkulturvurmare till feminazister.

Grymt: speciellt när han hackar på svt-hornstulls-packet.

http://www.youtube.com/watch?v=CEZ7u...rom=PL&index=8

Som någon sa tidigare, är det inte lite specifikt för vänstern just detta, att alltid bli känslosamma i debatter?

Helt övertygad om att det är en blandning av patologiskt maktbehov/maktbegär och genetiska orsaker. Eller varför inte en överlappning av de båda?


Helt klart. Det intressanta är också att den skyddade verkstaden är på nationell nivå och att det är en verklighet som formats och slipats ned under sekler i Sverige. Feministerna kan släpa sig till debattprogram instruerade om att de förvisso kommer möta visst mothugg så länge åsikter och utformningen av programmen skapar en anda av vilka uppfattningar som BÖR gälla. Feministen kan gapa sig igenom programmen med PMS tonläge men ändå gå segrande ur striden.


Det hänger antagligen ihop med känslorna återigen. De är så närvarande och så självklara att det blir en intellektuell härdsmälta när känslor möter logik. Hjärnorna gör inte den nödvändiga omkopplingen och resultatet blir inte sällan "hysteri".

Påminner om kvällsprogrammet "Debatt" på SVT när en ylande batikhäxa på översta läktaren skulle försvara Vanja Lundby-Wedin i samband med bonusaffärerna i styrelser hon suttit i. Det får nästan sägas vara unikt talande över vilken nivå dessa ligger på. Kunde tyvärr inte hitta klippet men har på grund av det episka i det memorerat en hel del. Så här lät det:

Batikhäxan: Det hade aldrig blivit en sådan här häxjakt om det inte vore för att Vanja är en kvinna.

Janne(Josefsson): Men Stig Malm råkade ut för något liknande och tvingades till och med avgå.

Batikhäxan: Nej.

(pinsam tystnad)

Janne: Jo.

Batikhäxan: Men det är inte samma sak. Detta hade aldrig hänt om inte Vanja var en kvinna.


Och då är inte PR den skarpaste kniven i lådan direkt. Vilket ger en skrämmande illustrering av den feministiska begåvningsreserven.

Obehagligt exempel. Men talande.

Feminister tycks ha andra spelregler. Jag tror det har att göra med att de som är först med att göra sig obekväma får mer spelutrymme. De började ju tidigt på 70-talet med att bränna behåar, gå med plakat och gapa i megafon. Därmed satte de ribban över vad de får göra. Inget kan toppa det beteendet ifråga om gapighet, och därför har de kommit undan med så mkt som ingen annan grupp kunnat. Samma med hela vänsterfalangen egentligen, de kan bete sig lite hur som helst.