Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Doktorn, du säger emot dig själv.
Förra gången skrev du att vårdens fel var att “man inte vidtog åtgärder för att objektifiera denna diskrepans”. Nu skriver du att man hade observerat Elsa inneliggande och sett att bilden inte stämde med mammans. Om vården redan hade observerat henne objektivt, då hade man den information man behövde. Varför krävdes då sju månaders isolering från hela familjen för att få samma information en gång till?
Sedan säger du att en förälder med normal begåvning ska kunna registrera kostintag, och att det är bristande omsorgsförmåga när det inte görs korrekt. Men kostintaget registrerades. Assistenten förde matdagbok och lämnade den till läkaren. Enligt henne ansåg vården att matintaget var oväsentligt eftersom Elsa fick TPN. Det går inte att kräva att föräldrar registrerar något som vården själv säger inte spelar någon roll.
Och följ ditt eget resonemang till slutet. Om en skillnad mellan vad en förälder rapporterar och vad vården observerar räcker för LVU, då uppfyller en stor del av alla föräldrar till kroniskt sjuka barn kraven. Föräldrar övertolkar, oroar sig och missar saker. Det är inte en påtaglig risk för barnets hälsa. Det är föräldraskap.
Du skriver att mamman var den enda som rapporterade symtomen. Men det fanns en pappa, en assistent med matdagbok och en skola. Och även om man ville ta bort mammans inflytande hade det räckt med att begränsa just det. Det förklarar inte varför Elsa inte fick träffa sin pappa och sina syskon.
Till sist: du säger att vi inte har tillgång till journalen och att jag ska sluta tjata om den. Men det gäller dig också. Om ingen av oss har sett journalen kan du inte heller hävda vad den visar om mammans rapportering. Då återstår domarna, och de byggde på socialtjänstens utredning, som enligt Lex Sarah-rapporten aldrig prövade sin utgångspunkt.
Så du tänker att några dagars inneliggande vård räcker för att göra en fullständig bedömning och ska ställas mot det beskrivna måendet i hemmet? Låter det rimligt?
Vad förde Wilma för dagbok? Kring några skedar yoghurt och havrefras? Vad tillför denna information mer än att spä på vårdens uppfattning om att hon inte kan äta?
Till vem rapporterades detta? Var det till LE?
Nej, rapporteringen ska
givetvis gå via vårdnadshavare i detta fall, inte enbart via Wilma. Rapporterade VH om hur lite hon åt i skolan?
Tror du själv att LE har sagt att matrapporteringen inte spelar någon roll?
Det vanliga är att föräldrar till kroniskt sjuka barn är pålästa. Detta innebär att de samarbetar med vården men kan agera som en extra säkerhetsfunktion och säga till när något uppenbart blir fel. Det är det vanliga.
Att missa att rapportera att ens barn äter hemma vid en tarmsjukdom som kräver noggrann övervakning kring kostintag för att ordinera dropp fallet inte inom kategorin normalt föräldraskap i mina ögon. Kanske låter elakt men det är svårt att tänka på något annat sätt.
Återigen så drar du upp pappan fast du har fått förklaringen för dig flera gånger. Läs på om medikalisering.
Ja, domarna är kvar. Men de förkastar du utifrån dina konspirationsteorier. Så då är det ett låst läge.
