8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Det behövs ingen ”dokumentation” som du ”kräver” för en objektiv diskussion om föräldraansvar baserat på tillgänglig information.

Vården SKA inte behöva ta till inläggning för att få korrekt information. Bara där är det en tydligt bristande omsorgsförmåga som kan motivera LVU. Detta utifrån att en förälder med normal begåvning ska klara av att observera ett barn i hemmet och registrera kostintag. VH i detta fallet högutbildad. Vore begåvning bristande så kan man utifrån detta även motivera LVU. Så oavsett faller ditt resonemang.

Man hade för övrigt observerat inneliggande och noterat att bilden man fick inte överensstämde med den VH uppgav. Detta enligt domarna.

Vården har dock ett ansvar att orosanmäla. Här valde man istället att försöka bygga en allians vilket är hedervärt men tyvärr fallerade.

Återigen intervjun med LE och domar. Hur ofta ska detta ältas? Du vet att vi inte har tillgång till journalen så varför fortsätta härja om detta?

Varför pappan inte bedömdes i sammanhanget har lyfts flertalet gånger.

Vården KAN inte objektivt bedöma utan att man tar bort den faktor som man misstänkte inverkade, dvs mammans inflytande. Detta då hon var den enskilda part som rapporterade symtomen. Förstår du fortfarande inte detta så kan du lika gärna lägga ner diskussionen här.

Jag tror jag förstår varför kurt-sune är så upprörd på LVU och så fixerad vid primärkällor: Han menar att det måste stå i någon primärkälla att LVU är nödvändigt. Annars är allt bara cirkelresonemang.

Stämmer det Kurre?

Nej, enligt din skolbok räcker det med en text tryckt på papper för att visa vad som helst. Har en domstol skrivit något är det fakta som inte får ifrågasättas.

Förstår du hur absurt det resonemanget är?

En objektiv diskussion utan dokumentation är en självmotsägelse. Det som gör en diskussion objektiv är just att den bygger på något som går att kontrollera. Utan det är det bara åsikter.

Och vad är “tillgänglig information”, om inte dokumentation? Domskälen du har citerat hundratals gånger är dokumentation. LE:s vittnesmål är dokumentation. Du använder dokumentation hela tiden, men bara den som stöder din slutsats.

Dessutom skrev du tidigare att “avsaknaden av spårbarhet” i LSS-utförandet gör Elsas ätande till en “fullständigt fundamental fråga”. Du krävde alltså dokumentation av LSS. Men när jag kräver dokumentation av det som låg till grund för att skilja ett barn från sina föräldrar i sju månader, behövs det plötsligt ingen.

Du kan inte ha det åt båda hållen.

Det här är helt oxymoroniskt. Om du ska bedriva en objektiv diskussion behöver du ju objektivt underlag. Men du har ju inte det.

Vad har du för till gänglig information som konkret visar vad du påstår. Det är det som begärs från dig.

Nej, Totius, det stämmer inte. Ingen primärkälla behöver säga att LVU är nödvändigt. Det är en bedömning som socialtjänsten gör och domstolen prövar, och så ska det vara.

Men en bedömning är bara så bra som de fakta den bygger på. Det är därför primärkällorna spelar roll. Inte för att de ska innehålla slutsatsen, utan för att man ska kunna kontrollera att utredningen har återgett fakta korrekt.

Så här fungerar kedjan i ett LVU-ärende:

1.Vården skriver i journaler, gör anteckningar och skickar en orosanmälan.

2. Socialtjänsten läser det, samtalar med människor och sammanfattar allt i en utredning.

3. Domstolen läser utredningen och fattar beslut.

I varje steg försvinner något. Domstolen ser bara det socialtjänsten valde att föra vidare, och socialtjänsten såg bara det vården skrev. Om något viktigt föll bort på vägen kan ingen i slutet av kedjan veta det, om ingen går tillbaka och läser det som stod från början.

Det är precis vad som hände i Elsas fall. När journalister, jurister och externa granskare gick tillbaka till primärkällorna hittade de saker som aldrig nådde domstolen: barnkirurgens uppgifter som stod som “ej inkommit”, mammans rapporter om förbättring som fanns i journalerna, och att droppet motsvarade cirka 40 procent av näringsintaget och inte hela. Hela fallet Elsa handlar om att någon till slut läste det material som socialtjänsten utgick ifrån.

Och cirkelresonemanget du frågar om ser ut så här: vården misstänker något, utredningen bygger på misstanken, domstolen bygger på utredningen, och sedan används domskälen som bevis för att misstanken stämde. Slutsatsen bevisar sig själv. Det enda sättet att bryta en sådan cirkel är att gå tillbaka till början och se vad som faktiskt stod där.

Det är därför jag tjatar om primärkällor, Totius. Inte för att de ska säga vad som är rätt, utan för att de är det enda sättet att se om någon har räknat fel på vägen.

Doktorn, du säger emot dig själv.

Förra gången skrev du att vårdens fel var att “man inte vidtog åtgärder för att objektifiera denna diskrepans”. Nu skriver du att man hade observerat Elsa inneliggande och sett att bilden inte stämde med mammans. Om vården redan hade observerat henne objektivt, då hade man den information man behövde. Varför krävdes då sju månaders isolering från hela familjen för att få samma information en gång till?

Sedan säger du att en förälder med normal begåvning ska kunna registrera kostintag, och att det är bristande omsorgsförmåga när det inte görs korrekt. Men kostintaget registrerades. Assistenten förde matdagbok och lämnade den till läkaren. Enligt henne ansåg vården att matintaget var oväsentligt eftersom Elsa fick TPN. Det går inte att kräva att föräldrar registrerar något som vården själv säger inte spelar någon roll.

Och följ ditt eget resonemang till slutet. Om en skillnad mellan vad en förälder rapporterar och vad vården observerar räcker för LVU, då uppfyller en stor del av alla föräldrar till kroniskt sjuka barn kraven. Föräldrar övertolkar, oroar sig och missar saker. Det är inte en påtaglig risk för barnets hälsa. Det är föräldraskap.

Du skriver att mamman var den enda som rapporterade symtomen. Men det fanns en pappa, en assistent med matdagbok och en skola. Och även om man ville ta bort mammans inflytande hade det räckt med att begränsa just det. Det förklarar inte varför Elsa inte fick träffa sin pappa och sina syskon.

Till sist: du säger att vi inte har tillgång till journalen och att jag ska sluta tjata om den. Men det gäller dig också. Om ingen av oss har sett journalen kan du inte heller hävda vad den visar om mammans rapportering. Då återstår domarna, och de byggde på socialtjänstens utredning, som enligt Lex Sarah-rapporten aldrig prövade sin utgångspunkt.

Frågan är fortfarande: Varför åt inte Elsa i skolan när hon åt hemma?

Ett normalt och förväntat resultat av sådant ojämnt ätande över dygnet är trötthet på dagarna på grund av lågt blodsocker och ojämn belastning på tarmen vilket kan ge stora problem med smärtor för ett barn med PIPO.

Du menar att man övertalat Elsa att inte äta i skolan så de ska få ut LSS-bidrag.

Jag menar att frågan fortfarande är varför Elsa inte åt i skolan när hon åt hemma eftersom ett sådant ojämnt ätande är farligt och skadligt för barnets hälsa och utveckling.

Du säger ju att det är den viktigaste frågan. Hur kommer det sig?

Därför att den är fullständigt fundamental för barnets hälsa och utveckling och därmed trumfar alla andra frågor.