Känner ni igen Jesus i kristendomen?

Va?

Det där var ju själva slutsatsen igen, men frågan är fortfarande varför den följer.

Du gjorde precis samma sak igen!

Jag påpekade att du undviker steget som ditt argument hänger på. Ditt svar blev ”trams” och sedan exakt samma motfråga en gång till.

Det är inte ett svar. Visa hur ”Gud visste vad människan skulle välja” leder till ”Gud bestämde hennes val”. Evolutionen ändrar ingenting i den frågan.

Nu framgår det ju ännu tydligare vad du gör. Du lägger inte fram ditt argument och låter mig bemöta det, utan försöker leda mig fram till din slutsats genom en kedja av frågor.

Det är därför varje svar från mig följs av en ny fråga, medan själva steget jag ber dig försvara hela tiden skjuts upp. Nu säger du dessutom själv att du gör det medvetet för att ”täcka reträttvägar”.
Problemet är att du använder frågorna som ersättning och då får jag aldrig bemöta din faktiska slutledning, utan förväntas först acceptera en rad små premisser på dina villkor och först därefter få veta vart du tänker ta dem.

Så gör det enkelt: Sluta anklaga mig för att inte svara och lägg fram hela argumentet, framför allt steget från ”Gud visste” till ”Gud bestämde”. Sedan kan jag svara på det du faktiskt hävdar.
Läsarna väntar.

Vi vänder på frågan. Varför skapade Gud en värld med människor som skulle välja "fel", om han visste att det skulle gå käpprätt åt helvete med skapelsen krona och hans egen avbild?

Du har fortfarande inte visat varför ett offer bara skulle räknas om förlusten är permanent. Du har bara definierat ordet så för att få din invändning att fungera, alltså helt godtyckligt.
Att uppståndelsen kommer efteråt gör inte lidandet och döden ogjorda.

OK, jag donerade/offrade 100 000 kronor. Men jag fick tillbaka dessa efter några dagar. Logistik resonemang du för.

OK, detta är fråga om semantik. Gud visste i förväg att skapelsen skulle bli som den blev. Det skulle gå åt helvete med buller och bång. Likväl iscensatte han denna skapelse.

Kan du förklara för mig vad skillnaden är mellan att vara död i tre dagar och att sova i tre dagar, sett till vad det är man offrar?
Hade du tyckt att jag gjorde en stor uppoffring och var värd att dyrkas, om jag lät mig dödas för att rädda mänskligheten, när jag med 100% säkerhet visste att jag skulle återuppstå igen om tre dagar?
Problemet med döden är väl just att den är permanent?

Du har fortfarande inte visat varför ett offer måste vara permanent för att räknas.

Och dessutom verkar du ha fått Jesu död till någon sorts tredagars paus. Han dog. Att han uppstod efteråt gör inte döden mindre verklig.
Hela din invändning bygger alltså både på en egen definition av offer och en rätt märklig bild av vad Jesu död innebär.

Varför förklarar du inte bara vad det är med att vara död som är en uppoffring, när man upphör att vara död inom ett par dagar?
Jag kan inte komma på något annat än att döden är just permanent. Men du menar uppenbarligen att det finns något annat med att vara död som är en stor uppoffring. Tala om vad det är för något du snäll, det kan väl inte vara så svårt?

Du lägger medvetet allt fokus på hur länge Jesus låg i graven, som om det är där uppoffringen ligger. Det är ett väldigt bekvämt sätt att slippa förhålla sig till vad den kristna läran faktiskt säger. Lidandet hoppar du ju över.

Du argumenterar alltså inte mot kristen lära utan mot en egen variant där bara tiden i graven räknas. Så vad ska jag tala om för dig?