Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

I går läste jag följande på dn [1]:


Då jag satte kaffet i vrångsteupen fick jag slå upp ordet. Jo då, det har använts. Men markerades som ”knappast i bruk” redan 1901:



Hur kan man bli journalist idag utan att behärska sitt arbetsspråk bättre än så här?

Än värre, detta är inte ens en zoomer.

Artikeln skrevs av Ulrika By





1: https://archive.ph/lSIst

Det är "approschera" med "s" som är föga brukligt idag men variaten utan s, approchera, lever däremot gott och väl och blir allt vanligare för varje dag som går.

Ja först och främst så vill jag börja med att hålla med.
Att jag här på forumet ibland stavar fel eller att mina ord automatiskt blir rättade av plattan så det blir ett helt annat ord är väl sin sak.
Att sitta med med sin bild och sitt namn över en artikel som ofta är rakt översatt från engelska och därmed inte särskilt korrekt eller en egenförfattad artikel som innehåller grammatiska och/eller tycker jag skulle vara en morot så stark som någon att se till att det blir korrekt men.. det kräver såklart att man vet vad som är korrekt.

Kan man inte skriva svenska korrekt så lär inte all världens program hjälpa dig.
Sanningen är enklare än de flesta vill tro.
Sen 1975, enligt statistik, har människor i Sverige blivit mindre intelligenta för varje år som gått, lägg på det mobilvärlden som gör att många delar av hjärnan inte utvecklas naturligt pga utebliven lek och allt som rymma däri som tex uppfinningsrikedom, äventyr och initiativförmåga då blir vi lite åt robot hållet.

Det är inte bara språket som brister, det finns faktafel nästan varje dag.
Inte bara att ämnet som avhandlas är helt okänt för skribenten i fråga och därmed helt utanför vederbörande kunskapsområde, det blir googlade kunskaper som många som läser och sen tar för givna vilket leder till en nedåtgående spiral i allmänhetens kunskaper som bygger sin värld på fel information.

Bara så enkla saker som att det skrivs en artikel om tex nedläggningen av tillverkningen av Boeing 747 och till artikeln bifogar en bild på en Airbus 350.
Jo det hände när detta ämne var på tapeten, såg det i nån online artikel.

Kanske småsaker men precis som om vi slutar vårda språket så lär det gå sönder som med allt annat man inte underhåller.
Nu är det tyvärr inte olagligt att anställa människor som inte har rätt kvalifikationer men o andra sidan så är inte heller de flesta läsare kapabla att se tex grammatiska fel då de inte begriper bättre själv.
Jag varken skriver eller talar språkligt rätt alla gånger men jag vet åtminstone om det och har därmed en möjlighet att skärpa mig alla verkar inte ha den möjligheten.

Detta är nog bara ännu en reflektion av hur samhället fungerar ungefär som att icke fungerande skolor och dåliga kunskaper sitter ihop.
Skit in skit ut som programmeraren sa.

Jag kopierade stavningen ur saob 1901. Vi har haft språkreform sedan dess.

Att ordet skulle ”leva och må bra” verkar inte stämma, ordet förekommer i stort sett inte alls i text. 8 träffar i korp, den första från 2011, den senaste från 2018.

https://svenska.se/?activeTab=saob&q=approschera&exactMatch=true&id=9 183619

Jo jag vet. Varianten med s, approschera, anses vara utdött men approchera lever kvar. Du har visserligen rätt, det är inte så hemskt vanligt heller. Men det är ingen anglicism utan härstammar från franska och har funnits i svenskan åtminstone sen 1600-talet. Och som vi vet, letade sig ordet även in i engelskan. Kanske är det så att det håller på att få en renässans i svenska!

Att det börjar dyka upp 2018 och framåt får mig ändå att luta åt att det är en anglicism (idag), alltså att språkbrukare försöker mappa engelskan till svenskan 1:1 på ett ibland ganska enerverande sätt.

Men det är ju som de säger, utövarna utvecklar språket så
en får väl bara erkänna sig stofil här

Det är inte alls ovanligt att journalister och kulturredaktörer, PR-folk och kommunikatörer samt reklam- och mf-folk mm. väljer att ibland använda mindre vanliga och mer formella ord, som en statusgrej om inte annat. Själv har jag stött på ordet inom näringsliv, där man kan t ex "approchera en potentiel samarbetspartner" eller liknande.

Tror aldrig jag sett ordet i skrift men någon enstaka gång eller två hört någon managementkonsult el dyl ta till uttrycket. Men det har knappast bitit sig fast som ett av de där irriterande Percy Nilegårdorden som tillfälligt skapar en trend och ett år senare känns som en tidsmarkör.


Har aldrig hört mappa i den betydelsen, jag läser det som spegla, efterlikna eller avbilda. (Gillar kartor så jag är inte fobisk mot koordinater på papper eller skärm.) Mappar gör man definitivt en motor när man vill ändra karakteristika vid olika varvtal på elektronisk väg.

Man är bara så gammal som man känner sig och ingen skyldighet finns att anpassa språket, även om det finns en funktionell poäng med talesättets latin resp bondelingo. Men, ”en miljard flugor...” osv för att ta till ytterligare klyscha.

Okej, ja så är det säkert. Men är det bara jag som tycker det låter högtravande och oseriöst?

Haha, kul att du tog mig på bar gärning med en anglicism när jag klagar på anglicismer.

Mappa i den användningen är nog mer IT-fackspråk, i betydelsen att sammankoppla saker.

Saol listar mappning, men den här definitionen vet jag inte om
alla skulle hålla med om då den är överdrivet snäv:




Detta är betydelsen som
jag använde:

På Tv4 just nu: "Washinton D.C

Den här artikeln borde ha korrekturlästs först. Samma sak skrevs två gånger.





https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/MAEKqB/rolf-karlsson-ar-dod