Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Jag fattar inte ens hur det är möjligt, att tidningarna - och då särskilt kvällstidningarna - i Sverige anställer "journalister" med så dåligt språk. Förr var författande och journalistik kommunicerande kärl: många började som journalister men blev sedan författare, och andra alternerade mellan det ena och det andra, eller gjorde båda parallellt hela livet. Men idag har de unga ingen stil alls, inget språk - det är ingen ny Vilhelm Moberg i vardande vi ser på Expressen, om vi säger så...

Vilka kriterier anställs de på? (För det heter väl inte "anställs de efter"? ) Tidningarna måste få massor av ansökningar, eftersom yrket är så populärt - och särskilt de stora rikstidningarna, där man får möjlighet att intervjua kändisar o.s.v.. Man undrar ju, om det kan vara bara kontakter som gäller numera.

Tanken föresvävar dig inte att kaka söker maka och att den som anställer är precis lika usel?

Angående det fetmarkerade: ...enligt vilka kriterier anställs personal. Om det ska vara en preposition är det på precis som du skrev.

Jo, det är antagligen utåtriktade - men inte särskilt belästa - unga/yngre människor som rör sig mycket i Stockholms nöjesliv, och lär känna varandra där.

Tack! Jag har börjat röra ihop prepositionerna med de tyska, har jag märkt. Tyskans "nach" betyder både "efter" och "enligt".

Att många av dagens journalister har ett torftigt språk är ingen nyhet.
Men något som irriterar mig är att de ofta skriver fel namn på de personer som förkommer i reportagen. Gäller även journalister som i etermedia uttalar personnamn felaktigt. Detta slarv och denna nonchalans kan knappast någon utbildning råda bot på.

Trots att jag har haft svenska som modersmål i hela mitt liv,händer det ofta att jag blir osäker på vilken svensk preposition som jag skall använda.

På SVT idag:

"I nya programmet Samhällskollaps simuleras olika samhällskriser som bland andra tidigare statsministern Carl Bildt och Camilla Asp, generaldirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ta ställning till."

Först trodde jag att Carl Bildt var ett exempel på en samhällskris men tur att jag fortsatte läsa hela vägen ner.

Det borde stått såsom för att få den syftningen.

En liten ryslighet smög sig förtretligt in på Sydsvenskans motorsidor i lördags i samband med redogörelsen för en provkörning av 7-sitsiga Ford Explorer. En skribent för TT formulerar sig där på följande vis: ”Priset närmar sig miljonen, vilket förmodligen är orsaken till varför [sic!] varken BMW Q7 ...

Hör staplas tårtorna tills den arma läsaren storknar. Som bekant ställe man aldrig ”orsak” i par med ”varför”.

Menar du själva ordet orsaken eller den förklaring som är anledningen?

Tittar man i Svensk Ordbok anger de två betydelser för varför och för den andra ger de följande exempel:

...pengarna tog slut varför de fick avbryta semestern

Där är den förklarade anledningen i par med varför. Man skulle ju kunna tänka sig den meningen även på följande sätt:

pengarna tog slut, vilket förmodligen är orsaken, varför de fick avbryta semestern

Något till behövs inte och självklart behövs inte heller förtydligandet inom parentes precis som ursprungsmeningen visar.

Förstår ändå inte riktigt vad det är du pekar på specifikt.

Journalisten borde ha skrivit t ex: Priset närmar sig miljonen, vilket förmodligen är orsaken till att varken BMW Q7 ...

Eller, om man nu envisas med att använda ”varför”: Priset närmar sig miljonen, vilket förmodligen förklarar varför varken BMW Q7 ...

Att kombinera orsak och varför är att ha chokladsås till köttbullar, en oaptitlig (och ologisk) kontamination.

Menar du ordet orsak eller den förklarade anledningen? Svensk Ordbok har har som du såg inget problem med att använda det senare.

I ditt exempel kombinerar SO inte orden orsak och varför, det är ju du själv som gör i ditt hemsnickrade exempel.

SO:s exempel ”pengarna tog slut varför de fick avbryta semestern” är grammatiskt korrekt, men inte din omskrivning.

Det jag skrev är både grammatiskt och idiomatiskt korrekt.