8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja det är vi överens om. Men något LVU behövde hon inte. Det skadade henne bara. Och inte bara henne. Hela hennes familj, skattebetalarna och samhället i stort.

”Skadade”! Du är ju inte klok – hon har ju bokstavligen fått ett helt nytt liv där hon för första gången någonsin kan vara som ett ”vanligt” barn.

Det är direkt skrämmande att du i din fanatism är helt blind för den hjälp som barnet faktiskt fått. Skrämmande!

Du får nog skaffa dig en bättre läsförmåga, Totius. Jag skrev att samma mål hade kunnat uppnås UTAN LVU.

Det är jättebra att Elsa har fått ett nytt liv, men LVU behövdes inte för att nå dit. Socialtjänsten utredde aldrig pappan, och mammans föräldraförmåga bedömdes bara utifrån misstanken mot henne, trots att hon var samarbetsvillig och var positiv till att placeras tillsammans med Elsa. Pappan föreslog dessutom utredningshem med en eller båda föräldrarna.

Socialtjänsten hade redan bestämt sig, utan att utreda frågan. De hoppade direkt från rädda till släck, och hoppade över att faktiskt utreda.

Flera av varandra oberoende granskare har sedan läst dokumentationen, och då framträdde en helt annan bild än den socialtjänsten lade fram för domstolen och nämnden.

Det är precis det visselblåsaren har kritiserat.

Nej, mamman gjorde sig totalt omöjlig för vården – varför kan du inte acceptera det?

Ja, felaktiga ingripanden i barns liv skadar barn. Det finns gott om forskning om vad som händer med barn som utsätts för den typ av trauma som Elsa utsattes för. Här är några ställen att börja, Totius.

Anknytningsforskningen började med John Bowlby, vars verk Attachment and Loss lade grunden för hur vi i dag förstår barns behov av sina närmaste. James och Joyce Robertson filmade på 1950- och 60-talen små barn som skildes från sina föräldrar vid sjukhusvistelser, och dokumenterade förloppet: först protest, sedan förtvivlan, och till sist ett avskärmat lugn som lätt misstas för att barnet har anpassat sig. Deras arbete förändrade hur sjukhus i hela världen ser på föräldrars närvaro vid barns vård.

Nationalekonomen Joseph Doyle studerade i en uppmärksammad artikel i American Economic Review 2007 barn som befann sig på gränsen till att placeras, alltså fall där det var osäkert om placering behövdes. Han fann att de barn i den gruppen som fick bo kvar hemma i genomsnitt klarade sig bättre senare i livet än de som placerades. Studien gäller amerikanska förhållanden, men poängen är tydlig: när det är tveksamt om ett barn behöver placeras, kan placeringen i sig göra mer skada än nytta.

Vivek Sankaran och Christopher Church skrev 2016 om barn som omhändertas under kort tid och sedan skickas hem. De beskriver hur själva bortförandet, att plötsligt hämtas från sitt hem och placeras hos främlingar, är ett trauma i sig, även när placeringen blir kort och även när barnet sedan kommer hem.

I Sverige har Bo Vinnerljung och hans kollegor i ett stort antal registerstudier visat att barn som varit placerade i samhällsvård generellt klarar sig sämre när det gäller skola, hälsa och självförsörjning. En del av det beror på hur barnen hade det innan, men forskningen visar också att placeringen i sig inte kompenserar för det, och att instabilitet och sammanbrott i placeringar förvärrar situationen.

Och specifikt för Elsas typ av fall har Ekots granskning visat att det vetenskapliga stödet är svagt för idén att barn ska separeras från sina föräldrar vid misstanke om misshandel genom sjukvården.

Inget av detta betyder att barn aldrig ska placeras. Det finns barn som behöver skyddas, och för dem kan en placering vara avgörande. Men forskningen säger tydligt att en placering aldrig är neutral. Den har ett pris för barnet. Därför ska den bara användas när faran är verklig och utredd, och inte i fall där det är osäkert.

Lögn igen. Det är vården som misskötte sig. Du har absolut inget som backar upp vad du säger. Däremot har sjukhusen bevisats missköta sig.

Det är ett cirkelargument, Totius. Lär dig skillnaden mellan påstående och fakta, och lär dig grundläggande källkritik. Du har fortfarande inte visat källan på erbjudandet om en "frivillig" placering i jourhem med inflytande för föräldrarna.

Du verkar helt oförstående för vad det innebär att samverka med andra i en grupp. Ditt sätt att agera i tråden tyder också på det. Det kan helt enkelt vara så att du inte förstår varför ett agerande som mammans inte är hållbart. Då går det inte att komma längre med dig.

Har du någonsin övervägt tanken att andra kan förstå sådant som inte du kan förstå?

Alla som granskat Victoria instämmer att hon agerat som en mamma bör och alla granskningar av soc, sjukhusen och kommunen har visat att de agerat som de inte bör.

Kan du inte sluta använda alla värdeord som du inte klarar av att bedöma korrektheten i?

Tror du att du skulle kunna svara på det här nu?

Vad menar de med att motivering inte finns.

Det är en bra princip: använd inte värdeord som du inte kan belägga. Låt oss tillämpa den, steg för steg.

Steg 1. Dina egna värdeord. I den här tråden har du kallat Ensolution-rapporten "helt kass", sagt att den "hör hemma i soptunnan" och beskrivit den som "extremt naiv". Du har kallat Lex Sarah-rapporten "ofattbart grund" och skrivit att socialsekreterarna som skrev den verkar "skitförbannade på sina kollegor". Du har kallat föräldrarnas försvar för ett "inbördeskrig" och jämfört Elsas längtan efter sin mamma med självskadebeteende. Vilket av det har du belagt?

Steg 2. Socialtjänstens värdeord. Enligt Ensolution använde utredningen begreppet "symbiotisk relation" om Elsa och hennes mamma, utan definition, förklaring eller klinisk värdering. Utredningen formulerade vid tre tillfällen att mamman utsatt Elsa för misshandel genom sjukvården, trots att polisutredningen pågick. Och enligt Lex Sarah-rapporten beskrev nämndens 1:e vice ordförande mamman som psykiskt sjuk och som någon som grovt misshandlat sitt barn, utan något underlag i utredningen. Det är värdeord som användes för att fatta beslut om ett barn.

Steg 3. Mina ord. Jag har kallat det cirkelresonemang, och jag har visat varför, varje gång, med de steg som går runt. Och jag har hänvisat till domarna, Ensolution-granskningen och Lex Sarah-rapporten för varje påstående om vad som hände.

Så jag håller gärna med dig om principen. Men om du vill att någon ska sluta använda värdeord som inte går att belägga, borde du börja med dig själv och med socialtjänsten. De värdeord som fick verkliga konsekvenser för Elsa var inte mina.