8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, vården har ett ansvar att påtala oro för ett barn. Det ansvaret har en form: en orosanmälan. Den dokumenteras, den kan granskas och föräldrarna får möjlighet att bemöta den. Det är så systemet ska fungera.

Det som hände här var motsatsen. Enligt Ekot ifrågasatte läkarna mammans psykiska hälsa på ett möte och ville att umgängesbegränsningen skulle fortsätta. Socialtjänsten sa själv att de inte kunde hantera ryktesspridning och bad om en skriftlig orosanmälan. Ingen kom. Det är inte jag som kallar det ryktesspridning. Det var socialtjänstens eget ord.

Och läs vad du själv skriver: vården ville inte lämna en skriftlig anmälan, eftersom den skulle kunna nå medierna. Du beskriver alltså en vård som vill påverka ett tvångsbeslut om ett barn, men inte vill stå för det på papper där det kan granskas. Det är inte att skydda ett barn. Det är att skydda sig själv från insyn.

Om oron var genuin och välgrundad, finns det ingen anledning att undvika att skriva ner den. En oro som bara framförs muntligt, och som inte går att bemöta eller kontrollera, är just den sortens uppgift som inte får ligga till grund för beslut. Det säger socialtjänstens egna socialsekreterare i Lex Sarah-rapporten: uppgifter som inte finns i utredningen får inte läggas till grund för beslutet, och informella kontakter om utgången i ett pågående ärende ska inte förekomma.

Och påståendet om mammans psykiska hälsa: enligt samma rapport finns det inget underlag som tyder på att mamman lider av psykisk ohälsa. Att läkare som inte behandlar henne uttalar sig om hennes psykiska hälsa i ett ärende om hennes barn är inte barnskydd. Det är att sprida en uppgift utan grund.

Socialtjänsten gjorde sin värdering, säger du. Ja. Den landade i att Elsa skulle hem. Precis som systemet ska fungera.

Vilket hon hade rätt i eftersom de radikalt förändrade vården och vårdkontakt med Elsa när hon hamnade i fosterhemmet.

Sen har vi detta med att inte skicka remiss, utebliven årskontroll och göra sig otillgängliga så Elsa blev utan korrekt medicinering när hon hamnade på akuten i ohyggliga smärtor.

Vad menar du med falsk uppgift?

En orosanmälan är precis som det låter.

Att de inte lämnade in en skriftlig orosanmälan svarade jag på.

Nej. De fullföljde vårdplanen för ett barn med misstänkt/diagnosticerad PIPO.

Det de gjorde var en muntlig orosanmälan. Man kan även ringa och förmedla oro till soc. I detta fallet vågade ingen gå vidare. Soc vågade inte ta emot informationen och vården vågade inte skriva. Precis den typ av situation man inte vill ha för barnets bästa in denna typ av lägen. Tack vare sociala medier och vinkad media.

Så du menar att om en person vägrar genomgå en psykisk utredning eller har en overt psykos så har vederbörande ingen psykisk problematik? För det är exakt vad du säger.

Det de gjorde var en muntlig orosanmälan. Man kan även ringa och förmedla oro till soc. I detta fallet vågade ingen gå vidare. Soc vågade inte ta emot informationen och vården vågade inte skriva. Precis den typ av situation man inte vill ha för barnets bästa in denna typ av lägen. Tack vare sociala medier och vinkad media.

Så du menar att om en person vägrar genomgå en psykisk utredning eller har en overt psykos så har vederbörande ingen psykisk problematik? För det är exakt vad du säger.

Lagen säger att vård enligt LVU är tillfällig och att nämnden ska noga förbereda återföreningen. Socialtjänstens egna socialsekreterare skriver i Lex Sarah-rapporten att det ska finnas en vårdplan där det tydligt framgår vad som krävs för att vården ska upphöra, och att föräldrarna måste veta vad som faktiskt krävs av dem.

Ensolution säger samma sak: återföreningsprincipen analyserades, bedömdes och omsattes inte, eftersom föräldrarna aldrig fick veta vilka förändringar som krävdes. "Återföreningsplan kommer sen, när man vet vad som är vad" är alltså precis den hållning som båda granskningarna kritiserar.

Målet med LVU är att minska risken så att vården kan avslutas. Där är vi överens.

Du skriver att man vann den kunskap man behövde på några få månader. Bra. Då ställer jag samma fråga som tidigare. Varför behölls isoleringen oförändrad i december 2025, när Elsa inte haft dropp sedan september och gick i skolan utan frånvaro? Med din egen förklaring var syftet uppnått långt innan. Lagen kräver att en umgängesbegränsning inte består längre än nödvändigt.

Du skriver att om diagnosen ifrågasätts, kan det betyda sex år av behandling som delvis var onödig. Men vem bestämde behandlingen? Det var vården som ställde diagnosen, ordinerade droppet och beslutade om ingreppen. Det framgår av domen. Om behandlingen var onödig, då har vården gjort fel, inte mamman. Det är faktiskt precis det jag har sagt.

Jag håller med dig om att domstolarna följer gällande rätt och dömer på det underlag de får. Det är just därför underlaget är så avgörande. När underlaget inte är allsidigt, när pappan inte är utredd och när uppgifter som talar emot aldrig kommer med, då blir domen lika ofullständig som underlaget. Det är inte domstolarna jag kritiserar mest. Det är det beslutsunderlag de fick att döma på.

I ett typiskt LVU för omsorgsbrist säger inte nämndens 1:e vice ordförande till handläggarna att mamman under lång tid grovt misshandlat barnet och är psykiskt sjuk. Socialtjänsten beställer inte ett sakkunnigutlåtande om misshandel via sjukvården ett halvår efter att domstolen avvisat den grunden. Och barnet isoleras inte från alla sina närstående i sju månader. Inget av det är typiskt.

Det handlar absolut om barnet. Därför handlar det också om barnets rätt till sina föräldrar, sina syskon och sitt nätverk. Den rätten bedömdes aldrig.

Då tar jag det kort, så du orkar läsa.

"När Elsa var tillräckligt bra kunde familjen kopplas in igen." I december 2025 hade Elsa inte haft dropp på tre månader, gick i skolan utan frånvaro och tog bara kalium. Socialtjänsten skrev det själva. Ändå blev beslutet: inget fysiskt umgänge, ingen telefon, ett brev i veckan.

Hon var tillräckligt bra. Familjen kopplades inte in.

Nej, de begick ryktesspridning.

Det säger socialarbetarna själva. Hade det varit äkta uppgifter och oro hade senkomnast in enligt rutin.

Det var ett desperat och underbygget försök till att hålla Elsa i LVU.

Och då, i december 2025, fick Elsa flyta till en släkting till att börja med. En klok strategi att ta små steg och observera hur det fungerar.

Det är helt i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet att ändra en sak i taget och observera effekterna istället för att göra allt på en gång (principen om att isolera variabler).

Du citerar saker i lex Sarah och Ensolution som visar precis det som jag och flera andra påpekar. De är bristfälliga och bygger på förutsättningar som inte finns. Det är klart att det måste finnas en vårdplan, helt korrekt. Men en vårdplan kan i detta fall i princip bestå av en mening. Flickan ska vara placerad tills den medicinska bilden av hennes situation är säkerställd genom information från primärkällan, patienten, utan påverkan från hennes nätverk.

Ja precis; de gick från att inte göra det arbetet de ska göra till att göra det.

Det fanns inget hinder för det innan.

Nej, alla anklagelser mot Victoria har varit falska ifrån vården och det är etablerat att sjukhusen har felbehandlat Elsa över deras egna misskötsel.