Vad har du satsat hårt på i livet som inte blev som du trodde?

Håller helt med. Alla jobb är i princip bra jobb.

Började plugga ganska sent, vid 25.
Gjorde 3+2 år (kandidat+master) inom ett väldigt nischat ämne (i Sverige, större i andra länder). Pluggade det enbart för det var så väldigt kul och intressant, utan att tänka strategiskt. Fick väldigt bra betyg och omdömen, men vad gör det utan kontakter m.m? (Och visst absolut, ytterligare driv från min sida hade möjligtvis kunnat påverka situationen, men inte säkert

Sedan flera år jobbar jag med nåt helt annat och detta kan jag bli nedstämd över ibland.

Jag gjorde samma resa med en gammal mc, gjorde allt själv men när jag sålde den så hade jag lagt lika mycket på reperationer som inköpspriset. Jag fick väl igen nästan alla pengar men alla timmar jag la på den var bara för många

Slet för mycket på jobbet, ville göra karriär. Det blev väl hyfsat men nu i medelåldern så märker jag att mitt intresse för jobbet nästan försvunnet och jag värdesätter min lediga tid mer med barnen. Detta är knappast något jag kommer ångra som gammal

Jag hade förväntat mig mer i min ekonomi, började plugga (först fyraårig tekniskt gzmnasium) och skaffade två examen och var även utbytesstudent en vända. Jag drömde om välbetalt jobb, flådig villa osv.
Min kamrater som gick bygg/ellinjen började snabbt jobba. Husen var billiga och de bodde snart i fina hus 150-200kvm. Under tiden jag pluggade och slet skenade huspriserna iväg. Värdeökningen var så mycket mer än vad jag någonsin kunde spara ihop. Nu sitter jag i en sketen 80kvm lägenhet. De i deras fina hus med nu bilar på garageuppfarten (betalda med extra lån på husen). Nu har jag nog haft betydligt roligare i mitt liv än de haft, men ändå suger det.

Värdelösa lögnaktiga VD:ar och styrelser.

Vänner som man märker inte fanns där då man behövde dem.

Har inte satsat hårt men plugga på högskola i 3-4 år på något som var helt bortkastad tid. Absolut en rolig period i livet i en liten studentstad. Men tiden kunde ha lagts på en annan utbildning kanske som gav något. Istället började jag heltidsarbetsliv3t med att köra budbil något år för att sen köra buss i elva år för att efter det köra tåg. I efterhand så skulle jag ha börjat köra tåg från början. Riktigt kul jobb.
Men annars familjelivet blev inte som man tänkt. Separation och nio års tjafs och strider om vårdnaden. Nu äntligen fick jag enskild vårdnad för drygt ett år sen. Men jäklar vad det har kostat.
Annars är jag hyfsat nöjd med tillvaron idag.

Att jag inte testade mer i tidiga 18-25. Både i karriär, relationer, resor. Men tagit igen en del nu i 31 års ålder. Aldrig försent.

La mycket tid på att lära mig spela gitarr. Nådde till slut en platå och började tycka att det var slöseri med tid. Kan sakna det ibland idag, men inte tillräckligt för att lägga pengar på en ny gitarr. Har ändå ingen att spela för så det spelar inte så stor roll.

Utbildning har jag också lagt mycket tid på, men det ångar jag inte. Tyckte tiden på universitetet var rolig, minnesvärd och givande. Dessutom har det gett mig ett intressant, om än inte alltför välbetalt arbete.

Hade du inte gjort satsningen hade du som så många andra grämt dig i efterhand över att du inte testade hur långt du kunnat gå. Jag har tappat räkningen på alla bittra självutnämnda potentiella fotbollsproffs jag träffat som varit deppiga på att de inte hade disciplinen eller turen med sig att lyckas. Om du nu vet med facit i hand att du inte hade vad som krävdes så kan du släppa det med vetskapen att du åtminstone försökte. Att försöka något helhjärtat är aldrig ett misslyckande.

31 är ju verkligen inte sent. Lev livet!