Vad har du satsat hårt på i livet som inte blev som du trodde?

Jag tror att du kopplar generella antaganden till dig själv som person.

Jag beskrev att ditt inlägg får det att låta som du har anammat skam kring självrannsakan. Det är en möjlig tolkning, som kan vara sann eller falsk. Inget annat av det jag skrev berör dig som person. Det är generell psykologi.

Intressant sätt att se det.

Alla mina tankar och erfarenheter påverkar naturligtvis min motivation att göra det jag gör. Inklusive att skriva inlägg. Där skiljer jag mig inte från andra människor.

Mitt syfte med att svara dig var dock inte att skydda mig själv mot mina egna svåra känslor eller att skylla mina egna tillkortakommanden på dig eller andra. Där gör du en koppling som jag har svårt att följa med dig i.

Jag reagerade mot att jag upplevde att du försöka skambelägga människor som diskuterar sina egna besvikelser och tillkortakommanden. Eftersom jag ser sådana diskussioner som nyttiga. De kan motverka offermentalitet, projektion och stimulera självrannsakan och personlig utveckling.

Det är en inställning som jag började anamma tidigt i livet.

Vi vill alla passa in, och om någon är självömkande kan man starta en tråd och få konfirmation på att man inte är ensam. Grupptillhörighet. Det är absolut självhjälpande, men även självdestruktivt. När någon tycker sig själv vara otillräcklig och missnöjd, tyder det på en mindre bra förmåga att överkomma hinder. Frågan är om det är något knas med självförtroendet eller och det något knas med självbilden?

Familjebildning.
Jag hade gjort samma val i dag men med en annan kvinna

Jag följer din logik men tycker att den är långsökt. Jag upplever att tråden - utöver att utgöra kuriosa och tidsfördriv - har en psykologisk funktion. Eftersom den aspekten intresserar mig så fokuserar jag på den.

En person som är sund och psykologiskt stabil är enhetlig. Personen integrerar alla sidor av sig själv - bra och dåliga - till en verklighetsbaserad självbild. Genom att våga stanna upp och se sig själv i spegeln, erkänna misslyckanden och sin egen del i dessa, samt vända skam till acceptans och positiv drivkraft - ökar förmågan att överkomma hinder.

Grupptillhörighet kan vara en krycka när man bearbetar skam. Du pekar på att processen kan kapsejsa och stanna vid självömkan.

Självömkan uppstår när rädsla hindrar personen från att identifiera känslor korrekt. Känslor efter ett misslyckande kan vara sorg, skam och maktlöshet.

Sorg måste få passera - lidandet kan inte undvikas, undertryckas eller förlösas i hat, ilska eller projektion.

Skam är ofta kopplat till trauma och felprogrammerad känslorespons - för vissa är det kopplat till stark smärta och skräck, att gå till botten med tidigare trauman, men det kan vara nödvändigt för att kunna programmera om sig själv och landa i självacceptans.

Maktlöshet behöver delas upp i radikal acceptans av sådant man inte kan förändra, och motivation till att förändra det man faktiskt har makt över.

Jag håller med dig om att ändlöst navelskådande och intellektualisering inte leder till att man överkommer hinder. Att sopa små misslyckanden under mattan och bara köra på, är nödvändigt i vardagen.

Jag tolkar dock trådens ämne som att det gäller större, mer betydelsefulla besvikelser. Där krävs ofta mer barbetning för att skapa solida framsteg. Att sopa sådana under mattan, och lappa ihop sig själv med osunda metoder, riskerar att skapa en koloss på lerfötter. DET kan ge knas med självförtroende och självbild - där man endast är stark så länge vissa betingelser råder, men faller ihop som ett korthus när man kastas ut i andra sammanhang.

Den attityd som jag upplever att du visar, är rätt när man är på väg upp igen - efter att ha reparerat på riktigt. Den är fel om den används för att undvika reparation - där det är nödvändigt.

Jag kan följa dig i dina resonemang och i vissa delar håller jag med.

Skam är en av de mest intensiva och mest förlamande känslor en människa kan känna. Tråden handlar mer om besvikelse/skuldbeläggande än skam. Skam är central inom (sexuellt) trauma, men inte när det gäller saker man ångrar. Trauma är aldrig frivilligt. Dåliga val är det dock, därav skuld.

Angående maktlöshet så citerar du valfritt beroendeprogram.

Social skam är en social konstruktion som har utvecklats genom årtusenden av evolution. Framför allt för att få massorna att vara konforma gentemot det rådande sanningsparadigmet. Skam som utgår ifrån den egna personen kan vara vad som helst. Det är inte en felprogrammerad respons. Det är en grundkänsla, som nästan alla har.