Vad har du satsat hårt på i livet som inte blev som du trodde?

Tänkte starta en tråd om något man kanske inte pratar så mycket om.

Vad har ni satsat riktigt mycket på i livet, men som ni i efterhand känner inte blev som ni hade tänkt er?

Det kan vara vad som helst. Jobb, karriär, utbildning, förhållande, familj, hus, pengar, träning eller något annat.

Kanske har man på pappret ett ganska bra liv och det ser bra ut för andra, men själv känner man ändå att något inte blev rätt. Man kanske trodde att man skulle vara lyckligare, känna sig mer nöjd eller att livet skulle kännas annorlunda när man väl nådde dit.

Vad är det för något för er?

Och hade ni gjort samma val idag om ni visste hur det skulle bli?

Nej, egentligen inte, men har däremot jobbat alldeles för mycket, blivit rätt stresskadad av det och kan känna att jag missat annat. Finns mycket att ta igen. Tid är värt mer än materiella saker.

En sak jag nog underskattade är hur lite som ibland krävs för att slå sönder väldigt mycket. En infekterad skilsmässa kan påverka betydligt mer än själva förhållandet, särskilt när anklagelser får eget liv. Det är nog en erfarenhet man helst hade sluppit skaffa sig.

Jobb och utbildning, helt klart.

Jag har löjligt många högskolepoäng - som en riktig looser - och ett CV som har imponerat på många arbetsgivare genom åren.

Men mitt funktionshinder har gjort att nästan allt har gått om intet, rent pengamässigt.

Tror dock att jag hade gjort samma val ändå, eftersom kunskap är makt. Att vara välutbildad är något jag är stolt över! Och det faktum att jag ännu inte har lyckats göra några pengar på mitt intellektuella värv.... jamen pyttsan. Pengar är ju inte allt.

Jag är glad och stolt över att jag har hållit fanan högt genom åren, och inte nöjt mig med ett jobb som dagisfröken eller diskare. Är fortfarande en kontorsråtta /kaffedrickare och det trivs jag bra med.

Och när barn blir ett vapen.

Spelar ingen roll hur det varit innan.

Ja. Barnen blir brickor, och sedan påverkas de både av själva konflikten och av omgivningens färdiga föreställningar om vem som är den trovärdiga föräldern. Det är en ganska effektiv dubbel påverkan.

Utan tvekan jobbet.

Har sagt ja till allt hela tiden.
Kan du göra det? kan du fixa det?
Tagit på mig en massa extra jobb på helger.
Utbildat folk för dom kan inte ett skit.

Sen får man reda på att dom lataste jävlarna har 50k högre lön om året.

Nu gör jag absolut minimum.
Fick löneförhöjning i år som va högre än vad jag fått tidigare. Dom tyckte jag hade presterat bra.. ..
Seriöst.. dom har fan ingen koll.

Nu blir det 2 månader semester varje år.
och inget jobbande på helger..

Hade jag kunnat resa tillbaka i tiden så hade jag sagt till mig själv att investera när jag va 18 och började jobba.
Då hade jag utan problem kunnat sluta jobba vid 40.
Och sen startat en liten minifirma och bara ta småjobb när man känner för det

Kärlek. Fast med min fru har jag hittat rätt. Alla innan henne var dock ett enormt slöseri med tid, fokus och energi.

Fy fan vad illa!!! Kan du inte starta en liten firma nu vid sidan av och sköta kvällar och helger till en början med?
Skriva en bok om upplevelsen?

Förresten utbildning också. Har onödigt många högskolepoäng som kostat så mycket tid och hälsa. Hade gett unga rådet att bli entrepenörer och utbilda sig själva genom att läsa mycket böcker (både romaner och facklitteratur), resa och knyta många kontakter.
Skit i universiteten!

Jag ger motsatt råd. Sveriges universitet har otroligt hög svansföring och gott rykte internationell. Kvalitetssäkringen är på topp. Så vill du ha kunskap: plugga på universitetet!

Detta gäller speciellt alla konspirationsteoretiker och proffstyckare som sitter och har en massa åsikter på nätet, till ingen nytta. Ni hade behövts ut i arbetslivet - i verkligheten!!! Och ni hade definitivt behövt lära er lite om källkritik

OBS! Denna kommentar riktar sig alltså till alla, inte specifikt till dig LoveInAColdClimate.

Jag satsade tidigt och intensivt på att vara ett offer för mitt arv och uppväxtmiljö. Det gav mig absolut ingenting. Jag är innerligt tacksam över att senare i livet kunna byta ut offerkoftan mot en helt ny, hyfsat välsittande, outfit.