Vad har du satsat hårt på i livet som inte blev som du trodde?

Gick in i väggen och även om jag kan hantera det bättre så är jag fortfarande rätt känslig för stress många år senare. Speciellt i situationer jag inte kan styra fullt ut själv, kan bli irriterad på långsamma personer och sådana som inte har samma ambitionsnivå. Oavsett sammanhang, i livet i stort.

Med samma ambitionsnivå så menar jag arbetsmoral oavsett yrke kanske ska tilläggas.

Ligger en hel del i det där på en del arbetsplatser, tyvärr för arbetsgivaren gör det ju att de flesta av de bästa går vidare till andra jobb…

Ja det kan jag godt förställa mig, då jag själv har jobbat som städare i flera år. Ville inte bli en av dem bara jag har trots allt högre kvalifikationer - och ambitioner.

Dessutom har jag ett funktionshinder som gör att jag tyvärr inte klarar den typen av högstressyrken. It's a blessing in disguise. Kontorsråtta är lagom för mig.

Ja, men det är väl tidigare förhållanden då. Alltså: med ex. Jag var kär och ville verkligen satsa, de var inte lika kära. Och jag försökte alldeles för mycket och alldeles för länge. Fast det var dödsdömt egentligen, vilket jag hade sett om jag hade tittat på det "utifrån" och inte varit så jädra upptagen med att vara kär och hoppfull.

Men med det sagt, så har detta varit positivt i mitt nuvarande förhållande! Där jag blev dumpad efter flera år ihop, men ändå inte gav upp. Vi blev sedan tillsammans igen och är det än idag. Kärleken hade aldrig dött oss emellan. Och eftersom vi har barn ihop, så är det ju väldigt positivt att vi blev ihop igen! 💖💖

Men vad gäller tidigare relationer... Där önskar jag att jag hade givit upp mycket tidigare och inte kämpat så hårt. De var ändå inte värda det. Verkligen inte värda det. Hade jag givit upp dem mycket tidigare, så hade jag haft mer tid och energi för viktigare saker. Mått mycket bättre. Inte blivit utnyttjad pga. mitt hopp om att det skulle bli bra och min starka kärlek till dem. Inte behövt ta en massa skit från dem (jag syftar nu framförallt på två av mina ex) för att de verkade tycka att det är legitimt att spotta på den som är kär, när de själva inte är kära. De fick minst sagt uppblåsta egon av kärleken jag gav dem. Samtidigt som de spottade på den kärlek jag gav dem. Numera förstår jag ärligt talat inte ens vad jag föll för hos dem. Den ena en introvert slacker utan ambitioner, men visst: fick väl lite intellektuellt utbyte då och rent kroppsligt var det absolut utbyte. Den andra hade förvisso humor och vi skrattade en del och hade fint kroppsligt utbyte. Men intellektuellt, nope.

Med det sagt, så har jag givetvis några ex som var värda att kämpa för och se om det kunde bli något hållbart. Där ångrar jag ju inte att jag la ner tid och energi på att få det att funka, även om jag även där kan tycka att jag borde givit upp något tidigare.

Skriver under på detta med att vara engagerad, bry sig och vara duktig på arbetet. Göra det lilla extra.

Upptäckte ohälsosamt sent in i karriären hur självdestruktivt det är. Blir bara utnyttjad, språngbräda för andra. Sönderstressad och paradoxalt nog ej respekterad/bekräftad för det man faktiskt gjort och gör.

"Ask the busy one", som jänkarna säger.

Gör minimum på jobbet. Toppresterar du konstant så förväntas mirakel av dig även på "lägstanivå".

Sen kan detta naturligtvis skilja mellan branscher men i vanligt fysiskt kneg och "corporate" som verkat i? Ligg lågt!

Ja, kärleken och det motsatta könet tycks vara en helt olöslig gåta. Har själv ett par erfarenheter där förhoppningarna om ett lyckligt liv til death do us part strandat och kvar satt man i sin egen bedrövelse och undrade varför det inte gick att älska just mig. Men trots allt är det ju just det som är jag, som är att vara jag, och som i slutändan lett mig till platsen här och nu med en underbar partner och förhoppningar om ett lyckligt liv til death do us part...

Dom flesta yrken är inte finare än andra då nästan alla behövs. Så ni som har yrken andra ser ner på var rakryggade o stolta för ni behövs! Grejen är att göra sitt jobb så bra man kan, oavsett vad man jobbar med

Exakt! Man kan ju liksom inte ångra att man är en person som satsar hårt. För som du skriver: det här lett till att både du och jag har träffat våra underbara livspartners!

Men kämpandet med de som var fel för en och som spottade på ens kärlek. Och där man kämpade hårt och främst blev... Utnyttjad, bespottad etc. Hade man ju gärna varit förutan. Hade liksom känts coolare att bara säga "dra", när de började bete sig.

Fast beror det inte på varför man gör det lilla extra? Jag har gjort massor av extra för att jag har tänkt att det har hjälpt de jag jobbar med. Det har känts meningsfullt. Men att göra det lilla extra och tro att man ska få uppskattning eller fördelar av det kan naturligtvis leda till besvikelse.

Men jag fortsätter vara engagerad och göra det lilla extra för jag kan inte tänka mig något tråkigare än att gå till ett jobb mån-fre bara för att få lön en gång i månaden.

Mina försök till kärleksrelationer. Såhär i efterhand skulle jag ha skitit i detta långt tidigare och satsat på annat istället. Sent ska syndaren vakna, som man säger.

Ett tips jag brukar ge de som är yngre än mig är att försöka vara på det klara med om motparten känner för dig som du känner för honom eller henne, om du nu känner väldigt starkt för någon. Om inte är det en meningslös kamp utan utsikt till ett lyckligt slut.

Jag satsade totalt 4,5 år på två olika utbildningar som jag slutförde och tog examen i, men som jag inte jobbar med idag. Det känns väldigt tråkigt främst eftersom man lagt ner mycket tid och ansträngt sig för att lyckas med något man tyckte var roligt, men som sedan egentligen inte lett till ett piss. Jag hade kunnat fortsätta jobba med det jag gjort tidigare istället och sparat massor med pengar, och därmed sluppit skuldsätta mig för livet med CSN på över 300 000 kr.

Var utbildningarna roliga? Absolut. Men jag har haft roligare privatliv vid sidan av, så egentligen känns det som bortkastat med facit i hand.

En till grej, göra ett bra jobb. Är numer helt min egen som konstnär och det är så befriande. Det var alltid jag som var ärlig, schysst, följde alla regler, var omtänksam mot kollegorna osv.
Medans andra kom undan med fusk, korruption, skitsnack, intrigerande, stöld osv (!).