Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Samma sak med dagens unga menar du?
Jag var nog mer produktiv och har alltid varit jämfört med genomsnittet definitivt i jämförelse med en bortskämd slyngel som dig.

Men som 20åring direkt från lumpen var inte ekonomin på topp.
Samma som idag med dagens ungdomar, få 20åringar som efter att fått sin ekonomi dränerad(Som det blev på den tiden då man tvingades leva under existensminimum 1 år av staten). Komma in i Stockholms bokmarknaden.
Det har oftast varit svårt att komma in i bostadsmarknaden i Stockholm, möjligen undantaget några gyllene år i början av 2000 talet.
Men uppenbarligen finns här ett antal bortskämda ungdomar som gråter ut att de inte kan köpa en 4a på strandvägen direkt när de fyllt 18.
Att du hade otur med din IQ och föräldrar förändrar inte saken.
Ta ett samtal med din gode man, och möjligen med någon mer begåvad kamrats föräldrar.

De städer dit flest utbildade och svenskar vill bo, alltså sthlm och gbg. Sverige som land faller just nu samma med invandring, gäng, våldtäkter osv. Utbildade svenskar, men också skaran skötsamma invandrare, kommer betala vad som helst för att fly kaoset. Nacka, Bromma, Täby, Danderyd, de områden som kommer se relativt svenska ut även om 20 år, kommer bli ovärdeliga för svenska barnfamiljer med pengar.

Vad var din lön och vad var det för lägenhet du tittade på?

Fint att du knappt förstår "era egna ord mot er" och att det är exakt det som är poängen.

När jag påtalar att studier visar att bostäder blivit 4 gånger så dyra som år 2000 och att många unga inte har råd att flytta hemifrån idag blir svaret:
"Hehe, alla kan inte bo på Stureplan. Flytta till Piteå istället och bygg nästa IKEA"
När en boomer som du inte hade råd att köpa hus på Sveriges mest exklusiva adresser på 90-talet när du gått ur lumpen:
"Bostäder var dyra på 90-talet, det var svårt för oss som unga "

Rent nonsens


Jo tack, jag har pratat med kompisars föräldrar som berättade att de hade normala jobb (brevbärare, undersköterskor, sopgubbar, receptionister) och de kunde köpa stora hus och bilda familj i centrala delar av Göteborg.
De har berättat hur "tufft" det var att komma in på bostadsmarknaden på 90-talet när du behövde ha en genomsnittlig heltidslön för att kunna köpa hus.

Spännande att se att du, som inte varit särskilt aktiv i tråden kommer med samma boomer-argument som övriga boomers härinne.
Det handlar inte om att alla unga vill ha bostäder på Stockholms mest exklusiva adresser, det handlar om att unga idag vill ha samma villkor att kunna köpa bostad som ni hade när ni var unga.

Ges ni boomers en handbok på pensionärsmötena med "floskler man kan säga när unga inga har råd med bostäder" eftersom ni alla har samma argument?
Som jag påtalade för ekbo här med källhänvisning så är det fakta att bostäder har blivit enormt mycket dyrare jämfört med lönen sedan år 2000.
Det är inte åsikt och det gäller inte Strandvägen i Stockholm endast, det gäller alla bostäder.

Ta in fakta nu gamling
Det fanns inget amorteringskrav på 90-talet och alla bostäder, oavsett plats har blivit dyrare sedan år 2000 jämfört med lön.
Ni hade det superenkelt jämfört med idag.

Det är nog det att Sveriges välstånd REALT har sjunkit stadigt sedan 1990. 35 år sedan. Bostäderna är inte dyrare utan det är vi som folk som blivit fattigare.

Men samma sak där. Räknar man inflation med KPI ser det inte ut så. Men KPI är bedrägeri.

Att levnadsstandarden skulle ha varit högre för 35 år sedan, är totalt trams. Lönerna var låga och ena partnerns lön gick i princip oavkortat till räntorna på huslånet. Resterande räkningar + nödtorft skulle den andra lönen täcka. Det var Volvo 240 på uppfarten och campingsemestrar på sommaren. Hade man ett Nintendo, var man lyckligt lottad. Så nä…

Nu är jag inte en boomer men det är nog för svår definition för dig att förstå.
Att bostäderna har blivit dyrare att köpa har flera orsaker.
1 är att kostnaderna att låna pengar är idag lägre jämfört med 80 och 90talet.
Dessutom har synsättet på bostadslån förändrats och speciellt upplägget vilket du har svårt att förstå.
På den tiden var räntan mer än 4 gånger så hög, vilket innebär att den summa du betalar i ränta är ungefär samma.
Sen behövde lånen amorteras av, topplånen typiskt 10år och bottenlånen 30år.
Vilket innebar att köpeskillingen var lägre, men kostnaden var högre och lånet behövde betalas tillbaka fortare.
Vilket innebar att den summa som behövdes få fram varje månad var högre jämfört med idag.
Jag förstår med din bristande förankring i verkligheten och brist på analytisk tankeförmåga gör att du inte har möjlighet att ta in dessa fakta så ser jag ingen möjlighet att debbatera nutiden med dig.

Då var jag erbjuden 8800 brutto i månaden vilket var knappt 6000 netto, och det jag hittade som skulle funkat ekonomiskt var ett rum i tullinge, hos en frånskild person.
Fick ett jobb på en mindre ort med samma lön.
Men hittade en 2a på 50m2 för 5000 och en avgift på 780sek/månad.

Jag kollade själv för länge sedan Det var en brytpunkt 1990. Sedan dess är ökningen av BNP bara inflation. Real BNP sjunker sedan 1990. Då hade Europa dessutom ännu inte blivit vansinnigt och börjat demolera sina kärnkraftverk och förstöra gasledningar och föra krig. Europa byggde bilar istället för att inte ha råd med det längre och göra sig av med anställda i den branschen i flera hundratusental. Ska man ha något välstånd bör man vara fri och konstruktiv och inte hålla på såhär. Och då borde dagens 25-åringar kunna bo drägligt också och samtidigt ha marginaler.

Man kan säga så här, det handlar om bankens policys om du fick amoteringsfritt eller inte, dvs banken hade sista ordet och inget man fick välja själv.

Men turligt nog levde jag med en bankkvinna, genom detta får man presonallån och den låg 2% lägre än vad vanliga personer fick låna för, minns jag fick ringa just till Piteå för där satt nordeas personallån.

Det var långt ifrån alla som fick amoteringsfria lån, iregel dessa med höga inkomster fick röda mattan utrullad o amoteringsfritt medans helheten fick amotera.

Det är den inte. Priserna går upp och ner inom de förväntade marginalerna och efter utbyggnad.

Det är viktigt att förstå att de flesta bostadsköpare inte är ekonomer, utan de köper för att bo. Så de går till banken, får höra hur mycket de får låna och tittar på bostäder under den prisklassen minus någon buffert.

Det som prioriteras är avstånd till jobb och skola. Det vill säga, om både du och sambon jobbar i Mölndal så vill ni antagligen bo i Mölndal med omnejd, och har ni barn så vill du antagligen inte behöva lämna och plocka upp dem varje dag.

Sedan räknar jag själv med en krasch eller korrigering de kommande åren på grund av den globala oron. Och de som är högt belånade kommer då få det väldigt svårt. Går räntan upp med 5,000 kr i månaden, samtidigt som el, drivmedel, mat, och andra utgifter slår i taket så kan det bli tufft. Speciellt om sambon förlorar jobbet i samma veva, och har avverkat 4 månader av a-kassan. Men på den marknaden kan det bli svårt att få 5-miljonersvillan såld för över 4 miljoner.

Det jag ser på de marknader jag har koll på är att "bra objekt" säljs snabbt och ökar i pris medan sämre är svåesälda och sjunker fortfarande.
Givetvis mycket på läge men även status köparna tar höjd för underhållsbehov eller föreningens ekonomi på ett helt annat sätt en för ett par år sen.