Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Då kan vi nog se det som uteslutet att mamman har försökt få sina barn att tro en massa negativa saker om pojkens pappa.
Det manman skriver om pojkens pappa, är något hon skriver, inte något hon pratar med sina barn om.
Och att mamman även låter sina barn prata fritt, även om saker som skulle kunna ligga henne själv i fatet (tex. Att hon bor ihop med en man som har brukat våld och att pojken även har bott med denna man)
Det är ju bra! Där höjdes iaf. Min syn på mamman. Hon håller med största sannolikhet sina barn utanför vad hon tänker om pojkens pappa. Manipulerar inte sina barn med det. Så som Kurt-Sune påstått att hon gör. Utan det är vuxna hon pratar om det med/till vuxna hon skriver till.
Så det är snarare så att pojken av andra orsaker inte har velat träffa sin pappa (tex. För att folk har dragit och slitit i honom inför umgängen med pappan, så att han tappar lusten). Och mamman har känt att hon inte orkar bruka våld mot pojken (slita och dra i honom mot hans vilja) för att få till dessa umgängen. Och då ses det som umgängessabotage. Och hon förlorar vårdnaden.
Vi får hoppas pojken snart får träffa sin mamma (övervakat). Hon är hans trygga anknytningsperson. Han behöver få träffa henne.
Pojken behöver tillgång till båda sina föräldrar. Bli lyssnade på. Respekterad. Och inte slitas i.
Citat:
Då kan vi nog se det som uteslutet att mamman har försökt få sina barn att tro en massa negativa saker om pojkens pappa.
Det manman skriver om pojkens pappa, är något hon skriver, inte något hon pratar med sina barn om.
Och att mamman även låter sina barn prata fritt, även om saker som skulle kunna ligga henne själv i fatet (tex. Att hon bor ihop med en man som har brukat våld och att pojken även har bott med denna man)
Det är ju bra! Där höjdes iaf. Min syn på mamman. Hon håller med största sannolikhet sina barn utanför vad hon tänker om pojkens pappa. Manipulerar inte sina barn med det. Så som Kurt-Sune påstått att hon gör. Utan det är vuxna hon pratar om det med/till vuxna hon skriver till.
Så det är snarare så att pojken av andra orsaker inte har velat träffa sin pappa (tex. För att folk har dragit och slitit i honom inför umgängen med pappan, så att han tappar lusten). Och mamman har känt att hon inte orkar bruka våld mot pojken (slita och dra i honom mot hans vilja) för att få till dessa umgängen. Och då ses det som umgängessabotage. Och hon förlorar vårdnaden.
Vi får hoppas pojken snart får träffa sin mamma (övervakat). Hon är hans trygga anknytningsperson. Han behöver få träffa henne.
Pojken behöver tillgång till båda sina föräldrar. Bli lyssnade på. Respekterad. Och inte slitas i.
Det manman skriver om pojkens pappa, är något hon skriver, inte något hon pratar med sina barn om.
Och att mamman även låter sina barn prata fritt, även om saker som skulle kunna ligga henne själv i fatet (tex. Att hon bor ihop med en man som har brukat våld och att pojken även har bott med denna man)
Det är ju bra! Där höjdes iaf. Min syn på mamman. Hon håller med största sannolikhet sina barn utanför vad hon tänker om pojkens pappa. Manipulerar inte sina barn med det. Så som Kurt-Sune påstått att hon gör. Utan det är vuxna hon pratar om det med/till vuxna hon skriver till.
Så det är snarare så att pojken av andra orsaker inte har velat träffa sin pappa (tex. För att folk har dragit och slitit i honom inför umgängen med pappan, så att han tappar lusten). Och mamman har känt att hon inte orkar bruka våld mot pojken (slita och dra i honom mot hans vilja) för att få till dessa umgängen. Och då ses det som umgängessabotage. Och hon förlorar vårdnaden.
Vi får hoppas pojken snart får träffa sin mamma (övervakat). Hon är hans trygga anknytningsperson. Han behöver få träffa henne.
Pojken behöver tillgång till båda sina föräldrar. Bli lyssnade på. Respekterad. Och inte slitas i.
Det där är ett rätt imponerande logiskt hopp.
Bonusdottern berättar om våld från Andreas och av det drar du slutsatsen att det nu kan ses som "uteslutet" att mamman påverkat barnen negativt i fråga om pappan.
Hur i hela friden följer det ena av det andra?
Att ett barn berättar något negativt om mammans sambo bevisar möjligen att barnet berättade detta för socialtjänsten. Det bevisar inte att mamman aldrig pratat negativt om pappan eller på andra sätt dragit in barnen i konflikten.
Tvärtom konstaterade socialtjänsten att A inte skyddades från föräldrarnas konflikter och riskerade att hamna i en lojalitetskonflikt.
Och efter den misslyckade överlämningen i juli sade A till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där skrev tingsrätten uttryckligen att det tydligt inte var A:s egna ord och att uttalandet visade att han i mycket stor utsträckning involverats i föräldrarnas konflikt.
Det betyder inte att vi därmed kan slå fast någon medveten "hjärntvätt". Det behövs inte heller.
Sedan skriver du om historiken som om mamman egentligen bara vägrat använda våld för att tvinga A till pappan och därför fått etiketten umgängessabotör.
Nej.
Tingsrättens formulering är att hon "på ett systematiskt sätt har motarbetat umgänge" och "fortsatt att sabotera förordnade umgängen".
Umgängesstödjarna beskriver bland annat hur hon avbokade förberedande möte, inte bokade nytt, inte förberedde A inför umgänget och inte pratade motiverande eller övertygande med honom. Fem överlämningar genomfördes utan att ett enda umgänge kom till stånd.
Det handlar alltså inte om att domstolen krävde att mamman skulle brotta ned sitt barn och kasta in honom i en bil.
Det handlade om att hon under åratal inte gjorde det som krävdes för att hjälpa honom till en fungerande relation med pappan.
Du får gärna hävda att det inte är bevisat att hon medvetet manipulerat A. Det är en rimlig försiktighet.
Men du gör nu något helt annat.
Du gör frånvaron av bevis för medveten manipulation till bevis för att påverkan kan "uteslutas".
Det är precis lika osakligt åt andra hållet.
Bra, Berias invändning håller snyggt, att ett barn berättar om bonuspappans beteende utesluter inte att mamman påverkar barnets relation till pappan. TomatKungen gör en enskild uppgift till ett konstigt allmänt frikännande. Jag tror att detta handlar om mammans psykiska gränslösa farliga våld mot barnet och pappan. Det borde förhindras och som jag tycker dömas till fängelse. Så mycket lidande och kostnad hon orsakar hos sina närmaste och hos myndigheterna. Hon sysslar med barnövergrepp.
De detaljerade domstolsuppgifterna har jag här genom forumcitatet, inte genom originaldomen. Om återgivningen är korrekt finns grund för allvarlig kritik mot mammans agerande. Är det medvetet falska anklagelser, hämnd eller en planerad trakasserikampanj?
1. Barnets berättande bevisar inte mammans oskuld. Att bonusdottern berättar om våld visar inte ens att mamman uppmuntrat berättandet. Barn kan berätta trots vuxnas önskemål. Och ett barn kan tala öppet om en person samtidigt som ett annat barn påverkas beträffande någon annan. Uppgiften om bonuspappans våld behöver undersökas självständigt. Den är ingen kvalitetsstämpel på mammans föräldraskap.
2. Konkreta handlingar ersätts med en välvillig förklaring. Enligt Berias återgivning handlar kritiken om avbokade förberedelser, utebliven ombokning, bristande förberedelse av barnet och upprepade misslyckade överlämningar. TomatKungen skriver om detta till att mamman bara vägrat använda våld. Att förbereda, lugna och stödja barnet inför ett bedömt tryggt umgänge är andra handlingar än att dra och slita i barnet. Eventuella övergrepp vid överlämningar ska samtidigt granskas för sig.
3. Barnets motstånd kan bli ett argument som skyddar vuxnas beteende från granskning. En möjlig mekanism är att kontakten hindras, relationen försvagas och barnets senare avståndstagande därefter används för att motivera fortsatt separation. Därför måste man undersöka hur motståndet uppstått, samtidigt som barnets känslor tas på allvar.
Det återgivna uttalandet om att pappan ”tar barn från familjerna” är relevant om domstolen bedömt det som ett uttryck för vuxenkonflikten. Det identifierar däremot inte ensamt vem som påverkat barnet.
Myndigheten MFoF beskriver hur barn kan bli bärare av en förälders aggressioner mot den andra och hur långvariga lojalitetskonflikter kan skada barnet. Det är en möjlig skadeprocess att undersöka här, ingen redan fastställd diagnos.
4. Offentligheten förstärker pressen. Påståendet ”hon skriver bara till vuxna” innebär inget skydd för barnet. Inlägg kan nå barnet genom anhöriga, kamrater och vuxnas bemötande. GP dokumenterar att filmen från hämtningen spreds omfattande och att opinionsbildare uttalade sig utan full kunskap om bakgrunden. Det visar hur en dramatisk händelse kan dominera debatten. Filmen kan ge anledning att granska ingripandet, men avgör inte ensam vårdnadsfrågan. För att tillskriva mamman organiserade trakasserier krävs mer, typ hennes egna publiceringar, eventuella uppmaningar och vad hon faktiskt medverkat till. Andras upprördhet bevisar inte hennes avsikt.
5. Kontroll kan beskrivas utan att hämndmotiv uppfinns. Om en förälder utan tillräckliga skyddsskäl systematiskt hindrar kontakten får den föräldern faktisk makt över barnets relation till den andra. Det kan skada både barnet och den utestängda föräldern.
Men skadlig effekt bevisar väl inte hämndmotiv. Och en obestyrkt anklagelse är inte automatiskt en medveten lögn. Den hållbara kritiken gäller vad föräldern gjort, vilket underlag som fanns och vilka konsekvenserna blev.
6. ”Den trygga föräldern” är en slutsats som måste motiveras. Att barnet är starkt fäst vid mamman avgör inte ensamt om hennes agerande skyddar barnet. Inte heller innebär brister hos henne att kontakten med henne saknar värde.
Föräldrabalken kräver att barnets bästa avgör, att våldsrisk beaktas och att barnet får komma till tals. Föräldrarna ansvarar samtidigt för att främja umgänge när det är förenligt med barnets bästa. Samma krav gäller båda.
Frågan till herr TomatKung blir därför: Vilket konkret underlag gör att du kan utesluta mammans påverkan, när de återgivna domstolsuppgifterna beskriver både systematiskt kontakthindrande och ett barn indraget i vuxenkonflikten?
De detaljerade domstolsuppgifterna har jag här genom forumcitatet, inte genom originaldomen. Om återgivningen är korrekt finns grund för allvarlig kritik mot mammans agerande. Är det medvetet falska anklagelser, hämnd eller en planerad trakasserikampanj?
1. Barnets berättande bevisar inte mammans oskuld. Att bonusdottern berättar om våld visar inte ens att mamman uppmuntrat berättandet. Barn kan berätta trots vuxnas önskemål. Och ett barn kan tala öppet om en person samtidigt som ett annat barn påverkas beträffande någon annan. Uppgiften om bonuspappans våld behöver undersökas självständigt. Den är ingen kvalitetsstämpel på mammans föräldraskap.
2. Konkreta handlingar ersätts med en välvillig förklaring. Enligt Berias återgivning handlar kritiken om avbokade förberedelser, utebliven ombokning, bristande förberedelse av barnet och upprepade misslyckade överlämningar. TomatKungen skriver om detta till att mamman bara vägrat använda våld. Att förbereda, lugna och stödja barnet inför ett bedömt tryggt umgänge är andra handlingar än att dra och slita i barnet. Eventuella övergrepp vid överlämningar ska samtidigt granskas för sig.
3. Barnets motstånd kan bli ett argument som skyddar vuxnas beteende från granskning. En möjlig mekanism är att kontakten hindras, relationen försvagas och barnets senare avståndstagande därefter används för att motivera fortsatt separation. Därför måste man undersöka hur motståndet uppstått, samtidigt som barnets känslor tas på allvar.
Det återgivna uttalandet om att pappan ”tar barn från familjerna” är relevant om domstolen bedömt det som ett uttryck för vuxenkonflikten. Det identifierar däremot inte ensamt vem som påverkat barnet.
Myndigheten MFoF beskriver hur barn kan bli bärare av en förälders aggressioner mot den andra och hur långvariga lojalitetskonflikter kan skada barnet. Det är en möjlig skadeprocess att undersöka här, ingen redan fastställd diagnos.
4. Offentligheten förstärker pressen. Påståendet ”hon skriver bara till vuxna” innebär inget skydd för barnet. Inlägg kan nå barnet genom anhöriga, kamrater och vuxnas bemötande. GP dokumenterar att filmen från hämtningen spreds omfattande och att opinionsbildare uttalade sig utan full kunskap om bakgrunden. Det visar hur en dramatisk händelse kan dominera debatten. Filmen kan ge anledning att granska ingripandet, men avgör inte ensam vårdnadsfrågan. För att tillskriva mamman organiserade trakasserier krävs mer, typ hennes egna publiceringar, eventuella uppmaningar och vad hon faktiskt medverkat till. Andras upprördhet bevisar inte hennes avsikt.
5. Kontroll kan beskrivas utan att hämndmotiv uppfinns. Om en förälder utan tillräckliga skyddsskäl systematiskt hindrar kontakten får den föräldern faktisk makt över barnets relation till den andra. Det kan skada både barnet och den utestängda föräldern.
Men skadlig effekt bevisar väl inte hämndmotiv. Och en obestyrkt anklagelse är inte automatiskt en medveten lögn. Den hållbara kritiken gäller vad föräldern gjort, vilket underlag som fanns och vilka konsekvenserna blev.
6. ”Den trygga föräldern” är en slutsats som måste motiveras. Att barnet är starkt fäst vid mamman avgör inte ensamt om hennes agerande skyddar barnet. Inte heller innebär brister hos henne att kontakten med henne saknar värde.
Föräldrabalken kräver att barnets bästa avgör, att våldsrisk beaktas och att barnet får komma till tals. Föräldrarna ansvarar samtidigt för att främja umgänge när det är förenligt med barnets bästa. Samma krav gäller båda.
Frågan till herr TomatKung blir därför: Vilket konkret underlag gör att du kan utesluta mammans påverkan, när de återgivna domstolsuppgifterna beskriver både systematiskt kontakthindrande och ett barn indraget i vuxenkonflikten?
Citat:
Det där är ett rätt imponerande logiskt hopp.
Bonusdottern berättar om våld från Andreas och av det drar du slutsatsen att det nu kan ses som "uteslutet" att mamman påverkat barnen negativt i fråga om pappan.
Hur i hela friden följer det ena av det andra?
Att ett barn berättar något negativt om mammans sambo bevisar möjligen att barnet berättade detta för socialtjänsten. Det bevisar inte att mamman aldrig pratat negativt om pappan eller på andra sätt dragit in barnen i konflikten.
Tvärtom konstaterade socialtjänsten att A inte skyddades från föräldrarnas konflikter och riskerade att hamna i en lojalitetskonflikt.
Och efter den misslyckade överlämningen i juli sade A till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där skrev tingsrätten uttryckligen att det tydligt inte var A:s egna ord och att uttalandet visade att han i mycket stor utsträckning involverats i föräldrarnas konflikt.
Det betyder inte att vi därmed kan slå fast någon medveten "hjärntvätt". Det behövs inte heller.
Sedan skriver du om historiken som om mamman egentligen bara vägrat använda våld för att tvinga A till pappan och därför fått etiketten umgängessabotör.
Nej.
Tingsrättens formulering är att hon "på ett systematiskt sätt har motarbetat umgänge" och "fortsatt att sabotera förordnade umgängen".
Umgängesstödjarna beskriver bland annat hur hon avbokade förberedande möte, inte bokade nytt, inte förberedde A inför umgänget och inte pratade motiverande eller övertygande med honom. Fem överlämningar genomfördes utan att ett enda umgänge kom till stånd.
Det handlar alltså inte om att domstolen krävde att mamman skulle brotta ned sitt barn och kasta in honom i en bil.
Det handlade om att hon under åratal inte gjorde det som krävdes för att hjälpa honom till en fungerande relation med pappan.
Du får gärna hävda att det inte är bevisat att hon medvetet manipulerat A. Det är en rimlig försiktighet.
Men du gör nu något helt annat.
Du gör frånvaron av bevis för medveten manipulation till bevis för att påverkan kan "uteslutas".
Det är precis lika osakligt åt andra hållet.
Bonusdottern berättar om våld från Andreas och av det drar du slutsatsen att det nu kan ses som "uteslutet" att mamman påverkat barnen negativt i fråga om pappan.
Hur i hela friden följer det ena av det andra?
Att ett barn berättar något negativt om mammans sambo bevisar möjligen att barnet berättade detta för socialtjänsten. Det bevisar inte att mamman aldrig pratat negativt om pappan eller på andra sätt dragit in barnen i konflikten.
Tvärtom konstaterade socialtjänsten att A inte skyddades från föräldrarnas konflikter och riskerade att hamna i en lojalitetskonflikt.
Och efter den misslyckade överlämningen i juli sade A till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där skrev tingsrätten uttryckligen att det tydligt inte var A:s egna ord och att uttalandet visade att han i mycket stor utsträckning involverats i föräldrarnas konflikt.
Det betyder inte att vi därmed kan slå fast någon medveten "hjärntvätt". Det behövs inte heller.
Sedan skriver du om historiken som om mamman egentligen bara vägrat använda våld för att tvinga A till pappan och därför fått etiketten umgängessabotör.
Nej.
Tingsrättens formulering är att hon "på ett systematiskt sätt har motarbetat umgänge" och "fortsatt att sabotera förordnade umgängen".
Umgängesstödjarna beskriver bland annat hur hon avbokade förberedande möte, inte bokade nytt, inte förberedde A inför umgänget och inte pratade motiverande eller övertygande med honom. Fem överlämningar genomfördes utan att ett enda umgänge kom till stånd.
Det handlar alltså inte om att domstolen krävde att mamman skulle brotta ned sitt barn och kasta in honom i en bil.
Det handlade om att hon under åratal inte gjorde det som krävdes för att hjälpa honom till en fungerande relation med pappan.
Du får gärna hävda att det inte är bevisat att hon medvetet manipulerat A. Det är en rimlig försiktighet.
Men du gör nu något helt annat.
Du gör frånvaron av bevis för medveten manipulation till bevis för att påverkan kan "uteslutas".
Det är precis lika osakligt åt andra hållet.
__________________
Senast redigerad av ExtremaMitten Idag kl. 13:06.
Senast redigerad av ExtremaMitten Idag kl. 13:06.
Citat:
Bra, Berias invändning håller snyggt, att ett barn berättar om bonuspappans beteende utesluter inte att mamman påverkar barnets relation till pappan. TomatKungen gör en enskild uppgift till ett konstigt allmänt frikännande. Jag tror att detta handlar om mammans psykiska gränslösa farliga våld mot barnet och pappan. Det borde förhindras och som jag tycker dömas till fängelse. Så mycket lidande och kostnad hon orsakar hos sina närmaste och hos myndigheterna. Hon sysslar med barnövergrepp.
De detaljerade domstolsuppgifterna har jag här genom forumcitatet, inte genom originaldomen. Om återgivningen är korrekt finns grund för allvarlig kritik mot mammans agerande. Är det medvetet falska anklagelser, hämnd eller en planerad trakasserikampanj?
1. Barnets berättande bevisar inte mammans oskuld. Att bonusdottern berättar om våld visar inte ens att mamman uppmuntrat berättandet. Barn kan berätta trots vuxnas önskemål. Och ett barn kan tala öppet om en person samtidigt som ett annat barn påverkas beträffande någon annan. Uppgiften om bonuspappans våld behöver undersökas självständigt. Den är ingen kvalitetsstämpel på mammans föräldraskap.
2. Konkreta handlingar ersätts med en välvillig förklaring. Enligt Berias återgivning handlar kritiken om avbokade förberedelser, utebliven ombokning, bristande förberedelse av barnet och upprepade misslyckade överlämningar. TomatKungen skriver om detta till att mamman bara vägrat använda våld. Att förbereda, lugna och stödja barnet inför ett bedömt tryggt umgänge är andra handlingar än att dra och slita i barnet. Eventuella övergrepp vid överlämningar ska samtidigt granskas för sig.
3. Barnets motstånd kan bli ett argument som skyddar vuxnas beteende från granskning. En möjlig mekanism är att kontakten hindras, relationen försvagas och barnets senare avståndstagande därefter används för att motivera fortsatt separation. Därför måste man undersöka hur motståndet uppstått, samtidigt som barnets känslor tas på allvar.
Det återgivna uttalandet om att pappan ”tar barn från familjerna” är relevant om domstolen bedömt det som ett uttryck för vuxenkonflikten. Det identifierar däremot inte ensamt vem som påverkat barnet.
Myndigheten MFoF beskriver hur barn kan bli bärare av en förälders aggressioner mot den andra och hur långvariga lojalitetskonflikter kan skada barnet. Det är en möjlig skadeprocess att undersöka här, ingen redan fastställd diagnos.
4. Offentligheten förstärker pressen. Påståendet ”hon skriver bara till vuxna” innebär inget skydd för barnet. Inlägg kan nå barnet genom anhöriga, kamrater och vuxnas bemötande. GP dokumenterar att filmen från hämtningen spreds omfattande och att opinionsbildare uttalade sig utan full kunskap om bakgrunden. Det visar hur en dramatisk händelse kan dominera debatten. Filmen kan ge anledning att granska ingripandet, men avgör inte ensam vårdnadsfrågan. För att tillskriva mamman organiserade trakasserier krävs mer, typ hennes egna publiceringar, eventuella uppmaningar och vad hon faktiskt medverkat till. Andras upprördhet bevisar inte hennes avsikt.
5. Kontroll kan beskrivas utan att hämndmotiv uppfinns. Om en förälder utan tillräckliga skyddsskäl systematiskt hindrar kontakten får den föräldern faktisk makt över barnets relation till den andra. Det kan skada både barnet och den utestängda föräldern.
Men skadlig effekt bevisar väl inte hämndmotiv. Och en obestyrkt anklagelse är inte automatiskt en medveten lögn. Den hållbara kritiken gäller vad föräldern gjort, vilket underlag som fanns och vilka konsekvenserna blev.
6. ”Den trygga föräldern” är en slutsats som måste motiveras. Att barnet är starkt fäst vid mamman avgör inte ensamt om hennes agerande skyddar barnet. Inte heller innebär brister hos henne att kontakten med henne saknar värde.
Föräldrabalken kräver att barnets bästa avgör, att våldsrisk beaktas och att barnet får komma till tals. Föräldrarna ansvarar samtidigt för att främja umgänge när det är förenligt med barnets bästa. Samma krav gäller båda.
Frågan till herr TomatKung blir därför: Vilket konkret underlag gör att du kan utesluta mammans påverkan, när de återgivna domstolsuppgifterna beskriver både systematiskt kontakthindrande och ett barn indraget i vuxenkonflikten?
De detaljerade domstolsuppgifterna har jag här genom forumcitatet, inte genom originaldomen. Om återgivningen är korrekt finns grund för allvarlig kritik mot mammans agerande. Är det medvetet falska anklagelser, hämnd eller en planerad trakasserikampanj?
1. Barnets berättande bevisar inte mammans oskuld. Att bonusdottern berättar om våld visar inte ens att mamman uppmuntrat berättandet. Barn kan berätta trots vuxnas önskemål. Och ett barn kan tala öppet om en person samtidigt som ett annat barn påverkas beträffande någon annan. Uppgiften om bonuspappans våld behöver undersökas självständigt. Den är ingen kvalitetsstämpel på mammans föräldraskap.
2. Konkreta handlingar ersätts med en välvillig förklaring. Enligt Berias återgivning handlar kritiken om avbokade förberedelser, utebliven ombokning, bristande förberedelse av barnet och upprepade misslyckade överlämningar. TomatKungen skriver om detta till att mamman bara vägrat använda våld. Att förbereda, lugna och stödja barnet inför ett bedömt tryggt umgänge är andra handlingar än att dra och slita i barnet. Eventuella övergrepp vid överlämningar ska samtidigt granskas för sig.
3. Barnets motstånd kan bli ett argument som skyddar vuxnas beteende från granskning. En möjlig mekanism är att kontakten hindras, relationen försvagas och barnets senare avståndstagande därefter används för att motivera fortsatt separation. Därför måste man undersöka hur motståndet uppstått, samtidigt som barnets känslor tas på allvar.
Det återgivna uttalandet om att pappan ”tar barn från familjerna” är relevant om domstolen bedömt det som ett uttryck för vuxenkonflikten. Det identifierar däremot inte ensamt vem som påverkat barnet.
Myndigheten MFoF beskriver hur barn kan bli bärare av en förälders aggressioner mot den andra och hur långvariga lojalitetskonflikter kan skada barnet. Det är en möjlig skadeprocess att undersöka här, ingen redan fastställd diagnos.
4. Offentligheten förstärker pressen. Påståendet ”hon skriver bara till vuxna” innebär inget skydd för barnet. Inlägg kan nå barnet genom anhöriga, kamrater och vuxnas bemötande. GP dokumenterar att filmen från hämtningen spreds omfattande och att opinionsbildare uttalade sig utan full kunskap om bakgrunden. Det visar hur en dramatisk händelse kan dominera debatten. Filmen kan ge anledning att granska ingripandet, men avgör inte ensam vårdnadsfrågan. För att tillskriva mamman organiserade trakasserier krävs mer, typ hennes egna publiceringar, eventuella uppmaningar och vad hon faktiskt medverkat till. Andras upprördhet bevisar inte hennes avsikt.
5. Kontroll kan beskrivas utan att hämndmotiv uppfinns. Om en förälder utan tillräckliga skyddsskäl systematiskt hindrar kontakten får den föräldern faktisk makt över barnets relation till den andra. Det kan skada både barnet och den utestängda föräldern.
Men skadlig effekt bevisar väl inte hämndmotiv. Och en obestyrkt anklagelse är inte automatiskt en medveten lögn. Den hållbara kritiken gäller vad föräldern gjort, vilket underlag som fanns och vilka konsekvenserna blev.
6. ”Den trygga föräldern” är en slutsats som måste motiveras. Att barnet är starkt fäst vid mamman avgör inte ensamt om hennes agerande skyddar barnet. Inte heller innebär brister hos henne att kontakten med henne saknar värde.
Föräldrabalken kräver att barnets bästa avgör, att våldsrisk beaktas och att barnet får komma till tals. Föräldrarna ansvarar samtidigt för att främja umgänge när det är förenligt med barnets bästa. Samma krav gäller båda.
Frågan till herr TomatKung blir därför: Vilket konkret underlag gör att du kan utesluta mammans påverkan, när de återgivna domstolsuppgifterna beskriver både systematiskt kontakthindrande och ett barn indraget i vuxenkonflikten?
Har du ens sett filmen vid polisingripandet?
Förmodligen är det samma motvilja pojken har visat, vid gångerna med umgänge. Ingen sund förälder skulle i det läget dra och slita i sitt barn. Socialtjänsten har LEX Sara anmält sig själva i detta ärendet. Klokt gjort av dem.
Din rappakalja visar I övrigt att du är oinsatt i ärendet och som vanligt bara lägger upp AI-floskler.
Citat:
Det där är ett rätt imponerande logiskt hopp.
Bonusdottern berättar om våld från Andreas och av det drar du slutsatsen att det nu kan ses som "uteslutet" att mamman påverkat barnen negativt i fråga om pappan.
Hur i hela friden följer det ena av det andra?
Att ett barn berättar något negativt om mammans sambo bevisar möjligen att barnet berättade detta för socialtjänsten. Det bevisar inte att mamman aldrig pratat negativt om pappan eller på andra sätt dragit in barnen i konflikten.
Tvärtom konstaterade socialtjänsten att A inte skyddades från föräldrarnas konflikter och riskerade att hamna i en lojalitetskonflikt.
Och efter den misslyckade överlämningen i juli sade A till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där skrev tingsrätten uttryckligen att det tydligt inte var A:s egna ord och att uttalandet visade att han i mycket stor utsträckning involverats i föräldrarnas konflikt.
Det betyder inte att vi därmed kan slå fast någon medveten "hjärntvätt". Det behövs inte heller.
Sedan skriver du om historiken som om mamman egentligen bara vägrat använda våld för att tvinga A till pappan och därför fått etiketten umgängessabotör.
Nej.
Tingsrättens formulering är att hon "på ett systematiskt sätt har motarbetat umgänge" och "fortsatt att sabotera förordnade umgängen".
Umgängesstödjarna beskriver bland annat hur hon avbokade förberedande möte, inte bokade nytt, inte förberedde A inför umgänget och inte pratade motiverande eller övertygande med honom. Fem överlämningar genomfördes utan att ett enda umgänge kom till stånd.
Det handlar alltså inte om att domstolen krävde att mamman skulle brotta ned sitt barn och kasta in honom i en bil.
Det handlade om att hon under åratal inte gjorde det som krävdes för att hjälpa honom till en fungerande relation med pappan.
Du får gärna hävda att det inte är bevisat att hon medvetet manipulerat A. Det är en rimlig försiktighet.
Men du gör nu något helt annat.
Du gör frånvaron av bevis för medveten manipulation till bevis för att påverkan kan "uteslutas".
Det är precis lika osakligt åt andra hållet.
Bonusdottern berättar om våld från Andreas och av det drar du slutsatsen att det nu kan ses som "uteslutet" att mamman påverkat barnen negativt i fråga om pappan.
Hur i hela friden följer det ena av det andra?
Att ett barn berättar något negativt om mammans sambo bevisar möjligen att barnet berättade detta för socialtjänsten. Det bevisar inte att mamman aldrig pratat negativt om pappan eller på andra sätt dragit in barnen i konflikten.
Tvärtom konstaterade socialtjänsten att A inte skyddades från föräldrarnas konflikter och riskerade att hamna i en lojalitetskonflikt.
Och efter den misslyckade överlämningen i juli sade A till sin pappa att han "tar barn från familjerna". Där skrev tingsrätten uttryckligen att det tydligt inte var A:s egna ord och att uttalandet visade att han i mycket stor utsträckning involverats i föräldrarnas konflikt.
Det betyder inte att vi därmed kan slå fast någon medveten "hjärntvätt". Det behövs inte heller.
Sedan skriver du om historiken som om mamman egentligen bara vägrat använda våld för att tvinga A till pappan och därför fått etiketten umgängessabotör.
Nej.
Tingsrättens formulering är att hon "på ett systematiskt sätt har motarbetat umgänge" och "fortsatt att sabotera förordnade umgängen".
Umgängesstödjarna beskriver bland annat hur hon avbokade förberedande möte, inte bokade nytt, inte förberedde A inför umgänget och inte pratade motiverande eller övertygande med honom. Fem överlämningar genomfördes utan att ett enda umgänge kom till stånd.
Det handlar alltså inte om att domstolen krävde att mamman skulle brotta ned sitt barn och kasta in honom i en bil.
Det handlade om att hon under åratal inte gjorde det som krävdes för att hjälpa honom till en fungerande relation med pappan.
Du får gärna hävda att det inte är bevisat att hon medvetet manipulerat A. Det är en rimlig försiktighet.
Men du gör nu något helt annat.
Du gör frånvaron av bevis för medveten manipulation till bevis för att påverkan kan "uteslutas".
Det är precis lika osakligt åt andra hållet.
Har du sett filmen? Jag tror det var den sortens motvilja hos pojken, mamman hade att kämpa med. När hon ställde in umgänge. Dvs.: en pojke som verkligen inte ville. Hon kunde väl inte förmå sig att tvinga honom. När han tydligt inte ville.
Så du tror på fullaste allvar att mamman skulle ha lyckats att påverka pojken negativt om sin pappa. Men att hans tonåriga syster inte har påverkats alls? De levde under samma tak. Har mamman försökt påverka pojken, så kommer även övriga syskon påverkas. Och alla skulle ha haft negativa saker att säga om pojkens pappa. Men systern har inte sagt något negativt om pojkens pappa. Inte pojken heller. Ändå tror Kurt att mamman har "manipulerat " pojken att tycka illa om sin pappa. Tycker du inte att Kurt ska vidta försiktighet med sådana uttalanden?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera