Citat:
Personligen vill jag egentligen inte tala om någon ”typisk profil” alls.
Återigen: jag har aldrig hävdat att Engström inte kan vara gärningsmannen. Min invändning gäller enbart påståendet att han skulle motsvara någon slags typisk gärningsmannaprofil för ett attentat av det här slaget.
Och då måste vi utgå från det vi faktiskt vet.
Vi vet inte att Engström hade någon fixering vid Olof Palme. Det räcker inte att vara moderat, ogilla Palme starkt eller ens ha uttryckt att man önskade livet ur honom. Sådana känslor förekom hos många vid den tiden. Vi vet inte heller att Engström hade något särskilt vapenintresse, och vi vet inte om han led av depression eller annan psykisk ohälsa.
Det finns heller ingen entydig ”typisk profil” i strikt mening. Däremot finns det, enligt forskning om attentatsmän och liknande gärningsmän, vissa återkommande drag och livsomständigheter.
Exempel på sådana är:
* svag familjeförankring, exempelvis att personen är ogift eller saknar barn,
* social isolering och ibland ett relativt rotlöst liv,
* tidigare kontakt med psykiatri eller annan mentalvård,
* erfarenhet av och intresse för vapen,
* långvariga upplevda oförrätter, ressentiment och känslor av misslyckande eller motgång,
* depression, förtvivlan eller en tilltagande fixering vid en viss person eller fråga.
Det handlar alltså sällan om en enskild egenskap, utan snarare om en kombination av olika sårbarhetsfaktorer och belastningar.
Om man trots alla reservationer ändå försöker skissa på en statistiskt mer sannolik gärningsmannabild i just Palmemordet, skulle jag därför snarare tänka mig en individ som hyser ett starkt hat mot Olof Palme och som i någon mån har kommit att se Palme som en symbol för sina egna misslyckanden, oförrätter eller frustrationer.
Personen lever sannolikt relativt socialt isolerat, kanske ensam och utan barn, och det kan finnas en historia av psykisk ohälsa. Någon form av våldskapital ligger också nära till hands, även om det inte behöver innebära tidigare domar för våldsbrott. Erfarenhet av och intresse för vapen vore också ett relevant drag.
Och kanske viktigast av allt: åtminstone i själva gärningsögonblicket tycks den egna säkerheten och den egna framtiden ha haft mycket liten betydelse.
Det betyder inte att gärningsmannen måste passa in på den här bilden. Min poäng är bara att om man alls vill tala om återkommande gärningsmannadrag, så är det betydligt mer komplicerat än att säga att ”sådana som Engström” typiskt begår den här sortens attentat.