Skandiamannen

Han själv var missnöjd och gjorde impulsiva orealistiska försök att nå framgångar inom politik och som chef. Han ansåg sig ha varit mobbad och han tycks inte ha tagits på allvar av vännerna som tycks ha varit mindre av vänner och mer representanter för finrummet han ville höra till och antagligen ansåg sig förtjänt att tillhöra givet hans bakgrund.

Ekonomin var dålig, äktenskapet svårt att sia om men enligt frun så var hon riktigt arg på honom under mordkvällen pga övertiden, de skulle ju resa bort och han hade ännu inte packat. Det låter futtigt men rätt personlighetstyp, på fyllan, bråk med frun, misslyckas med jobbet osv. Klassresa nedåt.

Ser Palme, samma skolbakgrund, men i övrigt diametralt olika livsutveckling. Orealistisk jämförelse med fixstjärnan. Allt det där vi vet. Det krävs nog inte så himla mycket för den här personlighetstypen. Nu är han beväpnad.

Med livvaktsskydd för Palme så hade Engström kanske nöjt sig med maktkänslan. ”Jag kunde ha skjutit den jäveln, han skulle bara veta”.

Det tycks som att Engströms enda riktiga vän i sällskapet i Täby var ”Vapensamlarens” dotter. Intressant dynamik.

Nu Lebel kan du dra din tågtidtabell och avfärda mina inlägg som snömos. Ursprungligen, ge oss dina bästa skämt.

Du gjorde en elegant utveckling av det jag redan skrev, men återigen: menar du att det här rör sig om en ”typisk gärningsman” för ett mord på en politisk ledare på öppen gata?

Observera att jag inte säger att Engström inte kan vara gärningsmannen. Det är teoretiskt möjligt att hans upplevda utanförskap, bristande självkänsla och en djävulsk snefylla på något sätt kan ha bidragit till mordet.

Men inte ens om det vore så skulle det göra honom till en ”typisk gärningsman” för den här typen av brott.

Om Stig Engström faktiskt var mördaren vidhåller jag att han skulle sticka ut ganska tydligt jämfört med många andra gärningsmän bakom liknande attentat.

Vi talade om bevis och placering på mordplatsen. Utan iakttagelsen av LJ har du endast utstämpling och ett ev. samtal med väktarna att ta fasta på... resten är dina fantasier.

Som vanligt tramsar du...

Tillägg:
Bra att du ändå flyttade tramset till rätt tråd.

Ja det beror ju lite på vad jag lägger i utrycket «såna fall som Engström» då.

Istället för kopiera en hel gärningsmansprofil som svar kanske jag kan använda utrycket «störda sivilister». Skadade sivilister.

En skadad sivilist, med ett motiv.

Ju mindre skada, ju starkare motiv behövs. Och ju starkare skade ju mindre motiv behövs.

Lite så som Holmer skrev i sin bok «Olof Palme är skjuten».

Jo det ligger en del i det du säger - men samtidigt är det inte säkert att vi letar efter den typiska mördaren för ett statsministermord.

För mig känns SE som en verkligt udda person.

Hans uppmärksamhetsbehov verkar ju extremt om man (som jag gör) antar att han ljuger rätt saftigt efter ett statsministermord. (kom 5-6 sekunder efter skotten etc. som inte går ihop) Vem ljuger på det sättet vid ett så viktigt tillfälle som mordet på landets statschef ?

Det känns som om jag radade upp 50 personer kanske det var 1 som skulle hitta på liknande som SE och då skulle det oftast handla om en person med en psykisk störning.

Sen parar man det med artikeln i Skydd & säkerhet, där han berättar om en person som vill byta några ord med statsministern men blir avsnäst och förorättad på ett sätt som en person med SE:s psykiska profil säkert skulle kunna ha upplevt det etc.

(Även när han ska prata med polisen blir han nedvärderad som vittne och får inte vittna, när han ska på rekonstruktion blir han nedvärderad och kommer inte med )

Sen finns andra faktorer, hans politiska åsikter passar in i en person som tycker illa om Palme, (hans fru sa väll att han kanske inte skulle våga skjuta, men hans skulle säkert kunna tänka sig att titta på)

och inte minst den lilla väskan (likt den YN ser) och att han själv likt GM säger sig ha sprungit in i gränden och då blivit förväxlad med denne.

Detta och andra saker som att hans fru sade att ett arv året efter mordet blev deras ekonomiska räddning, alkoholismen etc - alkoholen kan ju ha gett honom modet att slutligen våga trycka på avtryckaren.

Ja, jag har ju skrivit om detta tidigare - att SE jobbade vid en plats där Palme ofta vistades så han skulle ha kunnat ladda upp med en revolver på sitt låsta rum och länge lekt med tanken etc.

Folk som ser sig som misslyckade under en tid kan skylla på politiker... och så ...poff!
Data från USA som har fler politiska mord än Sverige.
Minns termen som "Long time decline" ... typ.

Det finns absolut logik och underlag för att personliga misslyckanden kan vara en utlösande faktor för liknande dåd.

Problemet är att det inte finns några särskilda tecken på liknande problem för SE vid tiden för mordet. Hans nedåtspiral startade senare, vad det verkar.

Vid tiden för mordet hade han hus i Täby och fritidshus, fast anställning på Skandia, fru, vänner och ordnad ekonomi.

Det blir då svårt att applicera den logiken på SE 1986.

Jag är helt enig.

Palmemordet innehåller så många särdrag att det är svårt att hitta riktigt jämförbara attentat. Det närmaste är möjligen mordet på Anna Lindh, i den meningen att även det närmast framstår som ett överfall där konsekvenserna för gärningsmannen själv inte tycks ha spelat någon större roll i själva ögonblicket.

Att gärningsmannen i Palmemordet faktiskt kom undan, och att signalementen blev så pass oanvändbara, framstår dessutom till stor del som en fråga om omständigheter och slump. Mycket talar för en impulsiv gärningsman som åtminstone i stunden inte verkade särskilt upptagen av sin egen framtid eller av risken att gripas.

Jag hävdar inte att gärningsmannen nödvändigtvis måste passa in i någon klassisk gärningsmannaprofil. Det jag vänder mig mot är påståenden om att det generellt är ”sådana som Engström” som begår den här typen av attentat. Det tycker jag helt enkelt inte stämmer, åtminstone inte om vi utgår från den information vi i dag har om Engström.

Med risk för att vara övertydlig: jag uttalar mig här inte om sannolikheten för att Engström var gärningsmannen. Min invändning gäller enbart påståendet att han skulle representera någon slags ”klassisk gärningsman” för den här typen av brott.

En av hans vänner har i SVT sagt att SE kände sig misslyckad.
Minns ej exakt tid men uppfattade det som före OP skotten.

”Long-term failure” kan absolut vara en möjlig ingrediens i en förklaringsmodell till varför en individ skulle kunna tänkas begå ett attentat av det här slaget. Men ser man till helheten, alltså summan av det vi faktiskt vet om Engström, tycker jag inte att han passar särskilt väl in på den klassiska gärningsmannatypen.

Med det sagt har ingen, åtminstone inte jag, hävdat att gärningsmannen nödvändigtvis måste vara en ”klassisk typ”.

Vem är en klassisk statsminister-mördare?

Hur vill du att denne skall vara?