Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Och då tänker alla istället, vadå Irankriget, det ville vi ju faan inte heller ha
Stigande bensinpriser frustrerar väljare men Trump säger att det är ett "billigt pris att betala" för Irankriget.
https://apnews.com/article/gas-prices-trump-midterms-affordability-iran-war-d2f5d5aa7ecc1f6d55d8f5759db03150
Den akuta oron bidrar till en dålig politisk miljö som kan förvärras för Trump och hans republikanska parti i takt med att förtidsröstningen inleds i mellanårsvalet i november.
https://apnews.com/article/gas-prices-trump-midterms-affordability-iran-war-d2f5d5aa7ecc1f6d55d8f5759db03150
Den akuta oron bidrar till en dålig politisk miljö som kan förvärras för Trump och hans republikanska parti i takt med att förtidsröstningen inleds i mellanårsvalet i november.
donalds måste vara en av de mest korkade i världen.
Ett av de bästa opinionsanalysföretagen i USA (FiftyPlusOne) ger nu 68% chans för Demokraterna att vinna senaten. I motsats till många andra som bara kör stratifierade förfrågnignar som de sen korrigerar så använder FiftyPlusOne modeller som underlag. I nuläget resulterar de modellerna i 52 senatorer för Demokraterna och 48 för Republikanerna:
Odds of winning the Senate
Oddsen för att Demokraterna vinner kongressen ligger på 98% (Odds of winning the House), där är det mera fråga om hur stor marginal Demokraterna lyckas kapa åt sig.
Den tyngsta frågan i valet är "ekonomin". Men det avgörande är inte makroekonomiska mätetal, utan uttryckligen de amerikanska väljarnas plånböcker. Och för plånböckernas del är det inte hur mycket olika saker kostar, utan uttryckligen vad som har blivit "dyrare". De tre enskilt tyngst vägande faktorerna är "bränslepriser", "matvaror" och "ränte- och boendekostnader", men om man sammanfattar effekten som "inkomster i förhållande till utgifter" (dvs. privatekonomin) så förklarar den gruppen mer än ideologiska frågor, immigration, hälsovård och utrikespolitik tillsammans.
Så det är verkligen fråga om "it's the economy, stupid".
De två tydligaste orsakerna varför väljarna lägger skulden för sin försämrade privatekonomi på just Republikanerna är att de har stöttat/inte stoppat Trumps tariffer och att de har stöttat/inte stoppat Trumps krig mot Iran. Rätt eller fel (det är ett ämne för en annan tråd) så läggs skulden för stigande räntor, dyrare mat och dyrare bensin på "Trumps krig" och "Trumps tariffer". Att det är Trump som är ansvarig för tarifferna och kriget vet varenda amerikan, inte minst för att Trump ljudligt, tydligt och ofta själv säger det.
- - -
Flera valanalytiker pekar på ett utalande som Trump gjorde redan i slutet av, när han sa "I don't care about the midterms". Det var en mening som ekade genom hela väljarkåren, eftersom deras slutsats var att Trump bryr sig mer om sitt krig än om deras privatekonomi. Den frågan och det ämnet började därför kontinuerligt dyka upp på presskonferenser mm. och i mitten juli klämde Trump till med att "mellanårsvalet inte har nån impakt på hans beslut om Iran". För tre veckor sedan, på en presskonferens som egentligen handlade om hur han skulle hjälpa Republikanerna inför mellanårsvalet, sa Trump igen ordagrant att mellanårsvalet inte påverkar hans beslut om Iran.
Trump har alltså gjort klart för väljarna att han inte tänker låta mellanårsvalet påverka Iran-kriget. Samtidigt anges Iran-kriget hela tiden som orsaken till höga bränslepriser och stigande räntor. För alla väljare som inte bryr sig om Iran-kriget eller som bryr sig mer om sin egen plånbok än Iran-kriget så är därmed klart att Trump inte är lösningen för en förbättrad privatekonomi. Han har ju uttryckligen sagt att han inte tänker låta såna frågor, de viktigaste valfrågorna i mellanårsvalet, påverka sin Iran-politik. Det gör förstås att alla de väljarna sätter hela sin förhoppning till just Demokraterna och Republikanerna i kongressen och senaten.
För Demokraterna är det enkelt, de gör allt för att försöka visa hur de aktivt försöker få stopp på kriget. För republikanerna har det varit ett catch 22 giftpiller, om de går ut mot Trump så hämnas han genom att ställa upp en egen kandidat mot dem i förvalen och om de ställer sig bakom Trumps Iran-krig så framstår de för väljarna som en del av problemet, inte som lösningen. Och kontrasten är enorm, Demokraterna är öppna med att om de vinner så stoppar de kriget, om Trump inte går med på det så nollar de krigsbudgeten och använder alla de miljarderna för att förbättra ekonomin i USA. Och republikanerna säger nästan ingenting, tvärtom så fortsätter Mike Johnson (kongressens talman) att i alla Irankrigsrelaterade frågor stötta Trump till 100%.
Fram till för ett par veckor sedan så har den enda tydliga kritik som förekommit varit att en hel massa republikanska politiker gått igenom sina egna mediaplattformar och i tysthet rensat bort tidigare positiva uttalanden om Trump och ekonomi i allmänhet och Iran-kriget i synnerhet. Men nu när valrörelsen startat upp på allvar efter Labor Day (7 september) så har en del desperata republikanska politiker börjat vända sig öppet MOT Trump specifikt gällande Iran-kriget. Det är en förväntad effekt, eftersom partikontrollen i USA inte är på den nivån att partiet kan tvinga enskilda representanter att köra "en förlorande strategi". Men all sådan kritik är stora nyheter i USA, och triggar dessutom både Demokraterna och den Trump-kritiska delen av det amerikanska medialandskapet. Det gör att många republikanska väljare i många delstater nu ser att "andra" republikaner vågar göra nåt (i längden för deras privatekonomi) men deras egna delstatskandidater "säger ingenting".
En faktor som ytterligare förvärrat situationen är Trumps alla uttalanden om att "USA redan har vunnit" och att "det är snart klart". Det har ända sedan i våras skapat en berg- och dalbana för de väljare som hela tiden hoppas på ett slut för kriget med sjunkande bränslepriser, sjunkande räntor och billigare mat. Och vid det här laget har de gett upp, nåt som av analytikerna beskrivs som att deras åsikter i frågan nu är "grundmurade". En stor del av väljarna är alltså inte mera "rörliga" i frågan om själva kriget, oberoende av om det pågår eller avslutas. Kriget är "skit". Det leder till att också en snabb fred "i morgon" inte skulle påverka deras åsikter och politiska inställning, de påverkas bara av när de med egna ögon kan se att deras privatekonomi faktiskt förbättras. Och det är i praktiken matpriserna i butiken, "priset vid pump" och summan de betalar i ränta på alla sina skulder. Och med bara en och en halv månad till valet är det osannolikt att vad Trump och/eller Republikanerna än gör skulle hinna få nån större effekt. Inte ens en slutlig fred med Iran skulle på så kort tid kunna få en tillräckligt märkbar effekt.
Därför anses kongressvalet redan avgjort, och den spännande biten av valet är om Republikanerna också skulle förlora kontrollen över senaten. Där är trenden alltså solklar, stödet för Demokraternas kandidater ökar hela tiden och både Trump och partiet har nu tvingats punga ut med stora pengar för att försöka stoppa den effekten och vända opinionen, i åtminstone 2 av de 6 delstater där det står och väger (Demokraterna har nu ett knappt försprång i fem av dem, och det ökar).
Odds of winning the Senate
Oddsen för att Demokraterna vinner kongressen ligger på 98% (Odds of winning the House), där är det mera fråga om hur stor marginal Demokraterna lyckas kapa åt sig.
Den tyngsta frågan i valet är "ekonomin". Men det avgörande är inte makroekonomiska mätetal, utan uttryckligen de amerikanska väljarnas plånböcker. Och för plånböckernas del är det inte hur mycket olika saker kostar, utan uttryckligen vad som har blivit "dyrare". De tre enskilt tyngst vägande faktorerna är "bränslepriser", "matvaror" och "ränte- och boendekostnader", men om man sammanfattar effekten som "inkomster i förhållande till utgifter" (dvs. privatekonomin) så förklarar den gruppen mer än ideologiska frågor, immigration, hälsovård och utrikespolitik tillsammans.
Så det är verkligen fråga om "it's the economy, stupid".
De två tydligaste orsakerna varför väljarna lägger skulden för sin försämrade privatekonomi på just Republikanerna är att de har stöttat/inte stoppat Trumps tariffer och att de har stöttat/inte stoppat Trumps krig mot Iran. Rätt eller fel (det är ett ämne för en annan tråd) så läggs skulden för stigande räntor, dyrare mat och dyrare bensin på "Trumps krig" och "Trumps tariffer". Att det är Trump som är ansvarig för tarifferna och kriget vet varenda amerikan, inte minst för att Trump ljudligt, tydligt och ofta själv säger det.
- - -
Flera valanalytiker pekar på ett utalande som Trump gjorde redan i slutet av, när han sa "I don't care about the midterms". Det var en mening som ekade genom hela väljarkåren, eftersom deras slutsats var att Trump bryr sig mer om sitt krig än om deras privatekonomi. Den frågan och det ämnet började därför kontinuerligt dyka upp på presskonferenser mm. och i mitten juli klämde Trump till med att "mellanårsvalet inte har nån impakt på hans beslut om Iran". För tre veckor sedan, på en presskonferens som egentligen handlade om hur han skulle hjälpa Republikanerna inför mellanårsvalet, sa Trump igen ordagrant att mellanårsvalet inte påverkar hans beslut om Iran.
Trump har alltså gjort klart för väljarna att han inte tänker låta mellanårsvalet påverka Iran-kriget. Samtidigt anges Iran-kriget hela tiden som orsaken till höga bränslepriser och stigande räntor. För alla väljare som inte bryr sig om Iran-kriget eller som bryr sig mer om sin egen plånbok än Iran-kriget så är därmed klart att Trump inte är lösningen för en förbättrad privatekonomi. Han har ju uttryckligen sagt att han inte tänker låta såna frågor, de viktigaste valfrågorna i mellanårsvalet, påverka sin Iran-politik. Det gör förstås att alla de väljarna sätter hela sin förhoppning till just Demokraterna och Republikanerna i kongressen och senaten.
För Demokraterna är det enkelt, de gör allt för att försöka visa hur de aktivt försöker få stopp på kriget. För republikanerna har det varit ett catch 22 giftpiller, om de går ut mot Trump så hämnas han genom att ställa upp en egen kandidat mot dem i förvalen och om de ställer sig bakom Trumps Iran-krig så framstår de för väljarna som en del av problemet, inte som lösningen. Och kontrasten är enorm, Demokraterna är öppna med att om de vinner så stoppar de kriget, om Trump inte går med på det så nollar de krigsbudgeten och använder alla de miljarderna för att förbättra ekonomin i USA. Och republikanerna säger nästan ingenting, tvärtom så fortsätter Mike Johnson (kongressens talman) att i alla Irankrigsrelaterade frågor stötta Trump till 100%.
Fram till för ett par veckor sedan så har den enda tydliga kritik som förekommit varit att en hel massa republikanska politiker gått igenom sina egna mediaplattformar och i tysthet rensat bort tidigare positiva uttalanden om Trump och ekonomi i allmänhet och Iran-kriget i synnerhet. Men nu när valrörelsen startat upp på allvar efter Labor Day (7 september) så har en del desperata republikanska politiker börjat vända sig öppet MOT Trump specifikt gällande Iran-kriget. Det är en förväntad effekt, eftersom partikontrollen i USA inte är på den nivån att partiet kan tvinga enskilda representanter att köra "en förlorande strategi". Men all sådan kritik är stora nyheter i USA, och triggar dessutom både Demokraterna och den Trump-kritiska delen av det amerikanska medialandskapet. Det gör att många republikanska väljare i många delstater nu ser att "andra" republikaner vågar göra nåt (i längden för deras privatekonomi) men deras egna delstatskandidater "säger ingenting".
En faktor som ytterligare förvärrat situationen är Trumps alla uttalanden om att "USA redan har vunnit" och att "det är snart klart". Det har ända sedan i våras skapat en berg- och dalbana för de väljare som hela tiden hoppas på ett slut för kriget med sjunkande bränslepriser, sjunkande räntor och billigare mat. Och vid det här laget har de gett upp, nåt som av analytikerna beskrivs som att deras åsikter i frågan nu är "grundmurade". En stor del av väljarna är alltså inte mera "rörliga" i frågan om själva kriget, oberoende av om det pågår eller avslutas. Kriget är "skit". Det leder till att också en snabb fred "i morgon" inte skulle påverka deras åsikter och politiska inställning, de påverkas bara av när de med egna ögon kan se att deras privatekonomi faktiskt förbättras. Och det är i praktiken matpriserna i butiken, "priset vid pump" och summan de betalar i ränta på alla sina skulder. Och med bara en och en halv månad till valet är det osannolikt att vad Trump och/eller Republikanerna än gör skulle hinna få nån större effekt. Inte ens en slutlig fred med Iran skulle på så kort tid kunna få en tillräckligt märkbar effekt.
Därför anses kongressvalet redan avgjort, och den spännande biten av valet är om Republikanerna också skulle förlora kontrollen över senaten. Där är trenden alltså solklar, stödet för Demokraternas kandidater ökar hela tiden och både Trump och partiet har nu tvingats punga ut med stora pengar för att försöka stoppa den effekten och vända opinionen, i åtminstone 2 av de 6 delstater där det står och väger (Demokraterna har nu ett knappt försprång i fem av dem, och det ökar).
Citat:
Idag kommer uppgifter (Politico) om att Trump-regimen förbereder 3 månaders exportförbud för diesel. Så kanske Trump börjat bry sig mer om valet i november?
Ett av de bästa opinionsanalysföretagen i USA (FiftyPlusOne) ger nu 68% chans för Demokraterna att vinna senaten. I motsats till många andra som bara kör stratifierade förfrågnignar som de sen korrigerar så använder FiftyPlusOne modeller som underlag. I nuläget resulterar de modellerna i 52 senatorer för Demokraterna och 48 för Republikanerna:
Odds of winning the Senate
Oddsen för att Demokraterna vinner kongressen ligger på 98% (Odds of winning the House), där är det mera fråga om hur stor marginal Demokraterna lyckas kapa åt sig.
Den tyngsta frågan i valet är "ekonomin". Men det avgörande är inte makroekonomiska mätetal, utan uttryckligen de amerikanska väljarnas plånböcker. Och för plånböckernas del är det inte hur mycket olika saker kostar, utan uttryckligen vad som har blivit "dyrare". De tre enskilt tyngst vägande faktorerna är "bränslepriser", "matvaror" och "ränte- och boendekostnader", men om man sammanfattar effekten som "inkomster i förhållande till utgifter" (dvs. privatekonomin) så förklarar den gruppen mer än ideologiska frågor, immigration, hälsovård och utrikespolitik tillsammans.
Så det är verkligen fråga om "it's the economy, stupid".
De två tydligaste orsakerna varför väljarna lägger skulden för sin försämrade privatekonomi på just Republikanerna är att de har stöttat/inte stoppat Trumps tariffer och att de har stöttat/inte stoppat Trumps krig mot Iran. Rätt eller fel (det är ett ämne för en annan tråd) så läggs skulden för stigande räntor, dyrare mat och dyrare bensin på "Trumps krig" och "Trumps tariffer". Att det är Trump som är ansvarig för tarifferna och kriget vet varenda amerikan, inte minst för att Trump ljudligt, tydligt och ofta själv säger det.
- - -
Flera valanalytiker pekar på ett utalande som Trump gjorde redan i slutet av, när han sa "I don't care about the midterms". Det var en mening som ekade genom hela väljarkåren, eftersom deras slutsats var att Trump bryr sig mer om sitt krig än om deras privatekonomi. Den frågan och det ämnet började därför kontinuerligt dyka upp på presskonferenser mm. och i mitten juli klämde Trump till med att "mellanårsvalet inte har nån impakt på hans beslut om Iran". För tre veckor sedan, på en presskonferens som egentligen handlade om hur han skulle hjälpa Republikanerna inför mellanårsvalet, sa Trump igen ordagrant att mellanårsvalet inte påverkar hans beslut om Iran.
Trump har alltså gjort klart för väljarna att han inte tänker låta mellanårsvalet påverka Iran-kriget. Samtidigt anges Iran-kriget hela tiden som orsaken till höga bränslepriser och stigande räntor. För alla väljare som inte bryr sig om Iran-kriget eller som bryr sig mer om sin egen plånbok än Iran-kriget så är därmed klart att Trump inte är lösningen för en förbättrad privatekonomi. Han har ju uttryckligen sagt att han inte tänker låta såna frågor, de viktigaste valfrågorna i mellanårsvalet, påverka sin Iran-politik. Det gör förstås att alla de väljarna sätter hela sin förhoppning till just Demokraterna och Republikanerna i kongressen och senaten.
För Demokraterna är det enkelt, de gör allt för att försöka visa hur de aktivt försöker få stopp på kriget. För republikanerna har det varit ett catch 22 giftpiller, om de går ut mot Trump så hämnas han genom att ställa upp en egen kandidat mot dem i förvalen och om de ställer sig bakom Trumps Iran-krig så framstår de för väljarna som en del av problemet, inte som lösningen. Och kontrasten är enorm, Demokraterna är öppna med att om de vinner så stoppar de kriget, om Trump inte går med på det så nollar de krigsbudgeten och använder alla de miljarderna för att förbättra ekonomin i USA. Och republikanerna säger nästan ingenting, tvärtom så fortsätter Mike Johnson (kongressens talman) att i alla Irankrigsrelaterade frågor stötta Trump till 100%.
Fram till för ett par veckor sedan så har den enda tydliga kritik som förekommit varit att en hel massa republikanska politiker gått igenom sina egna mediaplattformar och i tysthet rensat bort tidigare positiva uttalanden om Trump och ekonomi i allmänhet och Iran-kriget i synnerhet. Men nu när valrörelsen startat upp på allvar efter Labor Day (7 september) så har en del desperata republikanska politiker börjat vända sig öppet MOT Trump specifikt gällande Iran-kriget. Det är en förväntad effekt, eftersom partikontrollen i USA inte är på den nivån att partiet kan tvinga enskilda representanter att köra "en förlorande strategi". Men all sådan kritik är stora nyheter i USA, och triggar dessutom både Demokraterna och den Trump-kritiska delen av det amerikanska medialandskapet. Det gör att många republikanska väljare i många delstater nu ser att "andra" republikaner vågar göra nåt (i längden för deras privatekonomi) men deras egna delstatskandidater "säger ingenting".
En faktor som ytterligare förvärrat situationen är Trumps alla uttalanden om att "USA redan har vunnit" och att "det är snart klart". Det har ända sedan i våras skapat en berg- och dalbana för de väljare som hela tiden hoppas på ett slut för kriget med sjunkande bränslepriser, sjunkande räntor och billigare mat. Och vid det här laget har de gett upp, nåt som av analytikerna beskrivs som att deras åsikter i frågan nu är "grundmurade". En stor del av väljarna är alltså inte mera "rörliga" i frågan om själva kriget, oberoende av om det pågår eller avslutas. Kriget är "skit". Det leder till att också en snabb fred "i morgon" inte skulle påverka deras åsikter och politiska inställning, de påverkas bara av när de med egna ögon kan se att deras privatekonomi faktiskt förbättras. Och det är i praktiken matpriserna i butiken, "priset vid pump" och summan de betalar i ränta på alla sina skulder. Och med bara en och en halv månad till valet är det osannolikt att vad Trump och/eller Republikanerna än gör skulle hinna få nån större effekt. Inte ens en slutlig fred med Iran skulle på så kort tid kunna få en tillräckligt märkbar effekt.
Därför anses kongressvalet redan avgjort, och den spännande biten av valet är om Republikanerna också skulle förlora kontrollen över senaten. Där är trenden alltså solklar, stödet för Demokraternas kandidater ökar hela tiden och både Trump och partiet har nu tvingats punga ut med stora pengar för att försöka stoppa den effekten och vända opinionen, i åtminstone 2 av de 6 delstater där det står och väger (Demokraterna har nu ett knappt försprång i fem av dem, och det ökar).
Odds of winning the Senate
Oddsen för att Demokraterna vinner kongressen ligger på 98% (Odds of winning the House), där är det mera fråga om hur stor marginal Demokraterna lyckas kapa åt sig.
Den tyngsta frågan i valet är "ekonomin". Men det avgörande är inte makroekonomiska mätetal, utan uttryckligen de amerikanska väljarnas plånböcker. Och för plånböckernas del är det inte hur mycket olika saker kostar, utan uttryckligen vad som har blivit "dyrare". De tre enskilt tyngst vägande faktorerna är "bränslepriser", "matvaror" och "ränte- och boendekostnader", men om man sammanfattar effekten som "inkomster i förhållande till utgifter" (dvs. privatekonomin) så förklarar den gruppen mer än ideologiska frågor, immigration, hälsovård och utrikespolitik tillsammans.
Så det är verkligen fråga om "it's the economy, stupid".
De två tydligaste orsakerna varför väljarna lägger skulden för sin försämrade privatekonomi på just Republikanerna är att de har stöttat/inte stoppat Trumps tariffer och att de har stöttat/inte stoppat Trumps krig mot Iran. Rätt eller fel (det är ett ämne för en annan tråd) så läggs skulden för stigande räntor, dyrare mat och dyrare bensin på "Trumps krig" och "Trumps tariffer". Att det är Trump som är ansvarig för tarifferna och kriget vet varenda amerikan, inte minst för att Trump ljudligt, tydligt och ofta själv säger det.
- - -
Flera valanalytiker pekar på ett utalande som Trump gjorde redan i slutet av, när han sa "I don't care about the midterms". Det var en mening som ekade genom hela väljarkåren, eftersom deras slutsats var att Trump bryr sig mer om sitt krig än om deras privatekonomi. Den frågan och det ämnet började därför kontinuerligt dyka upp på presskonferenser mm. och i mitten juli klämde Trump till med att "mellanårsvalet inte har nån impakt på hans beslut om Iran". För tre veckor sedan, på en presskonferens som egentligen handlade om hur han skulle hjälpa Republikanerna inför mellanårsvalet, sa Trump igen ordagrant att mellanårsvalet inte påverkar hans beslut om Iran.
Trump har alltså gjort klart för väljarna att han inte tänker låta mellanårsvalet påverka Iran-kriget. Samtidigt anges Iran-kriget hela tiden som orsaken till höga bränslepriser och stigande räntor. För alla väljare som inte bryr sig om Iran-kriget eller som bryr sig mer om sin egen plånbok än Iran-kriget så är därmed klart att Trump inte är lösningen för en förbättrad privatekonomi. Han har ju uttryckligen sagt att han inte tänker låta såna frågor, de viktigaste valfrågorna i mellanårsvalet, påverka sin Iran-politik. Det gör förstås att alla de väljarna sätter hela sin förhoppning till just Demokraterna och Republikanerna i kongressen och senaten.
För Demokraterna är det enkelt, de gör allt för att försöka visa hur de aktivt försöker få stopp på kriget. För republikanerna har det varit ett catch 22 giftpiller, om de går ut mot Trump så hämnas han genom att ställa upp en egen kandidat mot dem i förvalen och om de ställer sig bakom Trumps Iran-krig så framstår de för väljarna som en del av problemet, inte som lösningen. Och kontrasten är enorm, Demokraterna är öppna med att om de vinner så stoppar de kriget, om Trump inte går med på det så nollar de krigsbudgeten och använder alla de miljarderna för att förbättra ekonomin i USA. Och republikanerna säger nästan ingenting, tvärtom så fortsätter Mike Johnson (kongressens talman) att i alla Irankrigsrelaterade frågor stötta Trump till 100%.
Fram till för ett par veckor sedan så har den enda tydliga kritik som förekommit varit att en hel massa republikanska politiker gått igenom sina egna mediaplattformar och i tysthet rensat bort tidigare positiva uttalanden om Trump och ekonomi i allmänhet och Iran-kriget i synnerhet. Men nu när valrörelsen startat upp på allvar efter Labor Day (7 september) så har en del desperata republikanska politiker börjat vända sig öppet MOT Trump specifikt gällande Iran-kriget. Det är en förväntad effekt, eftersom partikontrollen i USA inte är på den nivån att partiet kan tvinga enskilda representanter att köra "en förlorande strategi". Men all sådan kritik är stora nyheter i USA, och triggar dessutom både Demokraterna och den Trump-kritiska delen av det amerikanska medialandskapet. Det gör att många republikanska väljare i många delstater nu ser att "andra" republikaner vågar göra nåt (i längden för deras privatekonomi) men deras egna delstatskandidater "säger ingenting".
En faktor som ytterligare förvärrat situationen är Trumps alla uttalanden om att "USA redan har vunnit" och att "det är snart klart". Det har ända sedan i våras skapat en berg- och dalbana för de väljare som hela tiden hoppas på ett slut för kriget med sjunkande bränslepriser, sjunkande räntor och billigare mat. Och vid det här laget har de gett upp, nåt som av analytikerna beskrivs som att deras åsikter i frågan nu är "grundmurade". En stor del av väljarna är alltså inte mera "rörliga" i frågan om själva kriget, oberoende av om det pågår eller avslutas. Kriget är "skit". Det leder till att också en snabb fred "i morgon" inte skulle påverka deras åsikter och politiska inställning, de påverkas bara av när de med egna ögon kan se att deras privatekonomi faktiskt förbättras. Och det är i praktiken matpriserna i butiken, "priset vid pump" och summan de betalar i ränta på alla sina skulder. Och med bara en och en halv månad till valet är det osannolikt att vad Trump och/eller Republikanerna än gör skulle hinna få nån större effekt. Inte ens en slutlig fred med Iran skulle på så kort tid kunna få en tillräckligt märkbar effekt.
Därför anses kongressvalet redan avgjort, och den spännande biten av valet är om Republikanerna också skulle förlora kontrollen över senaten. Där är trenden alltså solklar, stödet för Demokraternas kandidater ökar hela tiden och både Trump och partiet har nu tvingats punga ut med stora pengar för att försöka stoppa den effekten och vända opinionen, i åtminstone 2 av de 6 delstater där det står och väger (Demokraterna har nu ett knappt försprång i fem av dem, och det ökar).
Citat:
Det har gått rykten om det en tid. Och flera tunga republikaner flaggade för det förra veckan, bl.a. Chuck Grassley och Jeff Landry. Hittills har Vita Huset dock bestämt förnekat att man planerar ett exportstopp.
Men experterna säger (om jag har förstått rätt) att det är en rätt kort effekttid och med automatiska negativa följdverkningar på medellång och lång sikt. Men det skulle kunna ha effekt inför mellanårsvalet (med nuvarande prisökningstakt når dieselpriset i USA annars 7 USD per gallon om några veckor). Å andra sidan är alla övertygade om bensinpriset skulle börja stiga istälelt (förstår inte riktigt varför, men det tror experterna).
Dessutom är USA världens största exportör av diesel. Stänger man av exporten blir det alltså kaos överallt.
__________________
Senast redigerad av Graavarg 2026-09-23 kl. 20:27.
Senast redigerad av Graavarg 2026-09-23 kl. 20:27.
Citat:
Ja, det här kan bli spännande. Mexico och EU är de största importörerna av amerikansk diesel.
Det har gått rykten om det en tid. Och flera tunga republikaner flaggade för det förra veckan, bl.a. Chuck Grassley och Jeff Landry. Hittills har VBita Huset dock bestämt förnekat att man planerar ett exportstopp.
Men experterna säger (om jag har förstått rätt) att det är en rätt kort effekttid och med automatiska negativa följdverkningar på medellång och lång sikt. Men det skulle kunna ha effekt inför mellanårsvalet (med nuvarande prisökningstakt når dieselpriset i USA annars 7 USD per gallon om några veckor). Å andra sidan är alla övertygade om bensinpriset skulle börja stiga istälelt (förstår inte riktigt varför, men det tror experterna).
Dessutom är USA världens största exportör av diesel. Stänger man av exporten blir det alltså kaos överallt.
Men experterna säger (om jag har förstått rätt) att det är en rätt kort effekttid och med automatiska negativa följdverkningar på medellång och lång sikt. Men det skulle kunna ha effekt inför mellanårsvalet (med nuvarande prisökningstakt når dieselpriset i USA annars 7 USD per gallon om några veckor). Å andra sidan är alla övertygade om bensinpriset skulle börja stiga istälelt (förstår inte riktigt varför, men det tror experterna).
Dessutom är USA världens största exportör av diesel. Stänger man av exporten blir det alltså kaos överallt.
Om Trump stryper diesel-exporten lär dessa länder reagera...
Citat:
Om vi tänker oss att USA krossar Iran och avslutar eller stabiliserar insatsen, så kommer opinionen vända. Trump är otålig, så kanske hinner han även knäcka Kuba innan sommaren är över. Går dessutom Gazafreden som den skall så är det svårt att komma ifrån att Trump varit en av de mest inflytelserika presidenterna ever.
Då har han folket med sig. Och förmodligen Fredspriset som i en liten ask.
Då har han folket med sig. Och förmodligen Fredspriset som i en liten ask.
Då är det bråttom att leverera
Republikanernas chans att behålla majoriteten i senaten bedöms nu vara under 30% enligt den senaste analysen från Racetothe WH.
Där ger man demokraterna 70.6% chans att vinna majoritet mot 29.4% för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/senate/26
I huset är det än värre. Där ger man demokraterna 83.9% chans att vinna majoritet, mot 16.1% chans för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/house
Man kan nog lugnt säga att MAGA och MAHA troligen kommer få sig ett red-pill moment som heter duga.
Där ger man demokraterna 70.6% chans att vinna majoritet mot 29.4% för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/senate/26
I huset är det än värre. Där ger man demokraterna 83.9% chans att vinna majoritet, mot 16.1% chans för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/house
Man kan nog lugnt säga att MAGA och MAHA troligen kommer få sig ett red-pill moment som heter duga.
Citat:
En sak man ska veta om dessa prognoser, det är att de får många fel.
Republikanernas chans att behålla majoriteten i senaten bedöms nu vara under 30% enligt den senaste analysen från Racetothe WH.
Där ger man demokraterna 70.6% chans att vinna majoritet mot 29.4% för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/senate/26
I huset är det än värre. Där ger man demokraterna 83.9% chans att vinna majoritet, mot 16.1% chans för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/house
Man kan nog lugnt säga att MAGA och MAHA troligen kommer få sig ett red-pill moment som heter duga.
Där ger man demokraterna 70.6% chans att vinna majoritet mot 29.4% för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/senate/26
I huset är det än värre. Där ger man demokraterna 83.9% chans att vinna majoritet, mot 16.1% chans för republikanerna.
https://www.racetothewh.com/house
Man kan nog lugnt säga att MAGA och MAHA troligen kommer få sig ett red-pill moment som heter duga.
Men sure, det ser ut som att donalds kommer få det jobbigt, men inga valobservatör är oroande.
Har donalds fått instruktioner av putler hur man valfuskar, för det vore ju inte det första försöket av donalds att valfusk och med tidigare försök och "hitta" röster för vinna en delstat.
Men prognoserna ser mycket lovande ut för D.
Citat:
Tack för bra inlägg.
Ett av de bästa opinionsanalysföretagen i USA (FiftyPlusOne) ger nu 68% chans för Demokraterna att vinna senaten. I motsats till många andra som bara kör stratifierade förfrågnignar som de sen korrigerar så använder FiftyPlusOne modeller som underlag. I nuläget resulterar de modellerna i 52 senatorer för Demokraterna och 48 för Republikanerna:
Odds of winning the Senate
Oddsen för att Demokraterna vinner kongressen ligger på 98% (Odds of winning the House), där är det mera fråga om hur stor marginal Demokraterna lyckas kapa åt sig.
Den tyngsta frågan i valet är "ekonomin". Men det avgörande är inte makroekonomiska mätetal, utan uttryckligen de amerikanska väljarnas plånböcker. Och för plånböckernas del är det inte hur mycket olika saker kostar, utan uttryckligen vad som har blivit "dyrare". De tre enskilt tyngst vägande faktorerna är "bränslepriser", "matvaror" och "ränte- och boendekostnader", men om man sammanfattar effekten som "inkomster i förhållande till utgifter" (dvs. privatekonomin) så förklarar den gruppen mer än ideologiska frågor, immigration, hälsovård och utrikespolitik tillsammans.
Så det är verkligen fråga om "it's the economy, stupid".
De två tydligaste orsakerna varför väljarna lägger skulden för sin försämrade privatekonomi på just Republikanerna är att de har stöttat/inte stoppat Trumps tariffer och att de har stöttat/inte stoppat Trumps krig mot Iran. Rätt eller fel (det är ett ämne för en annan tråd) så läggs skulden för stigande räntor, dyrare mat och dyrare bensin på "Trumps krig" och "Trumps tariffer". Att det är Trump som är ansvarig för tarifferna och kriget vet varenda amerikan, inte minst för att Trump ljudligt, tydligt och ofta själv säger det.
- - -
Flera valanalytiker pekar på ett utalande som Trump gjorde redan i slutet av, när han sa "I don't care about the midterms". Det var en mening som ekade genom hela väljarkåren, eftersom deras slutsats var att Trump bryr sig mer om sitt krig än om deras privatekonomi. Den frågan och det ämnet började därför kontinuerligt dyka upp på presskonferenser mm. och i mitten juli klämde Trump till med att "mellanårsvalet inte har nån impakt på hans beslut om Iran". För tre veckor sedan, på en presskonferens som egentligen handlade om hur han skulle hjälpa Republikanerna inför mellanårsvalet, sa Trump igen ordagrant att mellanårsvalet inte påverkar hans beslut om Iran.
Trump har alltså gjort klart för väljarna att han inte tänker låta mellanårsvalet påverka Iran-kriget. Samtidigt anges Iran-kriget hela tiden som orsaken till höga bränslepriser och stigande räntor. För alla väljare som inte bryr sig om Iran-kriget eller som bryr sig mer om sin egen plånbok än Iran-kriget så är därmed klart att Trump inte är lösningen för en förbättrad privatekonomi. Han har ju uttryckligen sagt att han inte tänker låta såna frågor, de viktigaste valfrågorna i mellanårsvalet, påverka sin Iran-politik. Det gör förstås att alla de väljarna sätter hela sin förhoppning till just Demokraterna och Republikanerna i kongressen och senaten.
För Demokraterna är det enkelt, de gör allt för att försöka visa hur de aktivt försöker få stopp på kriget. För republikanerna har det varit ett catch 22 giftpiller, om de går ut mot Trump så hämnas han genom att ställa upp en egen kandidat mot dem i förvalen och om de ställer sig bakom Trumps Iran-krig så framstår de för väljarna som en del av problemet, inte som lösningen. Och kontrasten är enorm, Demokraterna är öppna med att om de vinner så stoppar de kriget, om Trump inte går med på det så nollar de krigsbudgeten och använder alla de miljarderna för att förbättra ekonomin i USA. Och republikanerna säger nästan ingenting, tvärtom så fortsätter Mike Johnson (kongressens talman) att i alla Irankrigsrelaterade frågor stötta Trump till 100%.
Fram till för ett par veckor sedan så har den enda tydliga kritik som förekommit varit att en hel massa republikanska politiker gått igenom sina egna mediaplattformar och i tysthet rensat bort tidigare positiva uttalanden om Trump och ekonomi i allmänhet och Iran-kriget i synnerhet. Men nu när valrörelsen startat upp på allvar efter Labor Day (7 september) så har en del desperata republikanska politiker börjat vända sig öppet MOT Trump specifikt gällande Iran-kriget. Det är en förväntad effekt, eftersom partikontrollen i USA inte är på den nivån att partiet kan tvinga enskilda representanter att köra "en förlorande strategi". Men all sådan kritik är stora nyheter i USA, och triggar dessutom både Demokraterna och den Trump-kritiska delen av det amerikanska medialandskapet. Det gör att många republikanska väljare i många delstater nu ser att "andra" republikaner vågar göra nåt (i längden för deras privatekonomi) men deras egna delstatskandidater "säger ingenting".
En faktor som ytterligare förvärrat situationen är Trumps alla uttalanden om att "USA redan har vunnit" och att "det är snart klart". Det har ända sedan i våras skapat en berg- och dalbana för de väljare som hela tiden hoppas på ett slut för kriget med sjunkande bränslepriser, sjunkande räntor och billigare mat. Och vid det här laget har de gett upp, nåt som av analytikerna beskrivs som att deras åsikter i frågan nu är "grundmurade". En stor del av väljarna är alltså inte mera "rörliga" i frågan om själva kriget, oberoende av om det pågår eller avslutas. Kriget är "skit". Det leder till att också en snabb fred "i morgon" inte skulle påverka deras åsikter och politiska inställning, de påverkas bara av när de med egna ögon kan se att deras privatekonomi faktiskt förbättras. Och det är i praktiken matpriserna i butiken, "priset vid pump" och summan de betalar i ränta på alla sina skulder. Och med bara en och en halv månad till valet är det osannolikt att vad Trump och/eller Republikanerna än gör skulle hinna få nån större effekt. Inte ens en slutlig fred med Iran skulle på så kort tid kunna få en tillräckligt märkbar effekt.
Därför anses kongressvalet redan avgjort, och den spännande biten av valet är om Republikanerna också skulle förlora kontrollen över senaten. Där är trenden alltså solklar, stödet för Demokraternas kandidater ökar hela tiden och både Trump och partiet har nu tvingats punga ut med stora pengar för att försöka stoppa den effekten och vända opinionen, i åtminstone 2 av de 6 delstater där det står och väger (Demokraterna har nu ett knappt försprång i fem av dem, och det ökar).
Odds of winning the Senate
Oddsen för att Demokraterna vinner kongressen ligger på 98% (Odds of winning the House), där är det mera fråga om hur stor marginal Demokraterna lyckas kapa åt sig.
Den tyngsta frågan i valet är "ekonomin". Men det avgörande är inte makroekonomiska mätetal, utan uttryckligen de amerikanska väljarnas plånböcker. Och för plånböckernas del är det inte hur mycket olika saker kostar, utan uttryckligen vad som har blivit "dyrare". De tre enskilt tyngst vägande faktorerna är "bränslepriser", "matvaror" och "ränte- och boendekostnader", men om man sammanfattar effekten som "inkomster i förhållande till utgifter" (dvs. privatekonomin) så förklarar den gruppen mer än ideologiska frågor, immigration, hälsovård och utrikespolitik tillsammans.
Så det är verkligen fråga om "it's the economy, stupid".
De två tydligaste orsakerna varför väljarna lägger skulden för sin försämrade privatekonomi på just Republikanerna är att de har stöttat/inte stoppat Trumps tariffer och att de har stöttat/inte stoppat Trumps krig mot Iran. Rätt eller fel (det är ett ämne för en annan tråd) så läggs skulden för stigande räntor, dyrare mat och dyrare bensin på "Trumps krig" och "Trumps tariffer". Att det är Trump som är ansvarig för tarifferna och kriget vet varenda amerikan, inte minst för att Trump ljudligt, tydligt och ofta själv säger det.
- - -
Flera valanalytiker pekar på ett utalande som Trump gjorde redan i slutet av, när han sa "I don't care about the midterms". Det var en mening som ekade genom hela väljarkåren, eftersom deras slutsats var att Trump bryr sig mer om sitt krig än om deras privatekonomi. Den frågan och det ämnet började därför kontinuerligt dyka upp på presskonferenser mm. och i mitten juli klämde Trump till med att "mellanårsvalet inte har nån impakt på hans beslut om Iran". För tre veckor sedan, på en presskonferens som egentligen handlade om hur han skulle hjälpa Republikanerna inför mellanårsvalet, sa Trump igen ordagrant att mellanårsvalet inte påverkar hans beslut om Iran.
Trump har alltså gjort klart för väljarna att han inte tänker låta mellanårsvalet påverka Iran-kriget. Samtidigt anges Iran-kriget hela tiden som orsaken till höga bränslepriser och stigande räntor. För alla väljare som inte bryr sig om Iran-kriget eller som bryr sig mer om sin egen plånbok än Iran-kriget så är därmed klart att Trump inte är lösningen för en förbättrad privatekonomi. Han har ju uttryckligen sagt att han inte tänker låta såna frågor, de viktigaste valfrågorna i mellanårsvalet, påverka sin Iran-politik. Det gör förstås att alla de väljarna sätter hela sin förhoppning till just Demokraterna och Republikanerna i kongressen och senaten.
För Demokraterna är det enkelt, de gör allt för att försöka visa hur de aktivt försöker få stopp på kriget. För republikanerna har det varit ett catch 22 giftpiller, om de går ut mot Trump så hämnas han genom att ställa upp en egen kandidat mot dem i förvalen och om de ställer sig bakom Trumps Iran-krig så framstår de för väljarna som en del av problemet, inte som lösningen. Och kontrasten är enorm, Demokraterna är öppna med att om de vinner så stoppar de kriget, om Trump inte går med på det så nollar de krigsbudgeten och använder alla de miljarderna för att förbättra ekonomin i USA. Och republikanerna säger nästan ingenting, tvärtom så fortsätter Mike Johnson (kongressens talman) att i alla Irankrigsrelaterade frågor stötta Trump till 100%.
Fram till för ett par veckor sedan så har den enda tydliga kritik som förekommit varit att en hel massa republikanska politiker gått igenom sina egna mediaplattformar och i tysthet rensat bort tidigare positiva uttalanden om Trump och ekonomi i allmänhet och Iran-kriget i synnerhet. Men nu när valrörelsen startat upp på allvar efter Labor Day (7 september) så har en del desperata republikanska politiker börjat vända sig öppet MOT Trump specifikt gällande Iran-kriget. Det är en förväntad effekt, eftersom partikontrollen i USA inte är på den nivån att partiet kan tvinga enskilda representanter att köra "en förlorande strategi". Men all sådan kritik är stora nyheter i USA, och triggar dessutom både Demokraterna och den Trump-kritiska delen av det amerikanska medialandskapet. Det gör att många republikanska väljare i många delstater nu ser att "andra" republikaner vågar göra nåt (i längden för deras privatekonomi) men deras egna delstatskandidater "säger ingenting".
En faktor som ytterligare förvärrat situationen är Trumps alla uttalanden om att "USA redan har vunnit" och att "det är snart klart". Det har ända sedan i våras skapat en berg- och dalbana för de väljare som hela tiden hoppas på ett slut för kriget med sjunkande bränslepriser, sjunkande räntor och billigare mat. Och vid det här laget har de gett upp, nåt som av analytikerna beskrivs som att deras åsikter i frågan nu är "grundmurade". En stor del av väljarna är alltså inte mera "rörliga" i frågan om själva kriget, oberoende av om det pågår eller avslutas. Kriget är "skit". Det leder till att också en snabb fred "i morgon" inte skulle påverka deras åsikter och politiska inställning, de påverkas bara av när de med egna ögon kan se att deras privatekonomi faktiskt förbättras. Och det är i praktiken matpriserna i butiken, "priset vid pump" och summan de betalar i ränta på alla sina skulder. Och med bara en och en halv månad till valet är det osannolikt att vad Trump och/eller Republikanerna än gör skulle hinna få nån större effekt. Inte ens en slutlig fred med Iran skulle på så kort tid kunna få en tillräckligt märkbar effekt.
Därför anses kongressvalet redan avgjort, och den spännande biten av valet är om Republikanerna också skulle förlora kontrollen över senaten. Där är trenden alltså solklar, stödet för Demokraternas kandidater ökar hela tiden och både Trump och partiet har nu tvingats punga ut med stora pengar för att försöka stoppa den effekten och vända opinionen, i åtminstone 2 av de 6 delstater där det står och väger (Demokraterna har nu ett knappt försprång i fem av dem, och det ökar).
Varför backar inte Trump ur kriget mot Iran nu på en gång? Han kan säga "best war ever" och "200% win" eller vad som helst (i hans sekt köper de vad som helst). Och oljepriset skulle sjunka omedelbart!!
Citat:
Han kanske gör det veckan innan valet.
Kommer det hjälpa honom?
Möjligen i senaten, men aldrig i representanthuset.
Citat:
Det är litet det som ingen förstår.
USA hade en bättre deal än MoU:n på bordet i Islamabad när vapenstilleståndet inleddes, och Vance som var där och förhandlade var nöjd. Men Trump drog undan mattan.
MoU:n var sämre, men ändå en acceptabel väg ut. Och eftersom kärnkraftsfrågan inte ingick så fanns det en väg "in" tillbaka om det skulle behövas. Den var framförhandlad under USAs ledning och skrevs under av Trump, och nägra dagar senare bombade han Iran.
I flera månader har hans eget parti velat ha fred, men Trumps meddelande tillbaka är "fuck you, I don't care about your elections".
Eftersom vi alla vet att Trump saknar all djupare geopolitisk förståelse och dessutom, som en följd av den galopperande narcissismen, ser allting i relation till sig själv så måste det helt enkelt vara någon som på något sätt kommer åt att påverka Trump. Antingen hela tiden, eller som verkligen inpräntat i honom att så är fallet. Och påverkan är antingen någon form av personligt hot eller i formen att "en dålig fred" återspeglar på Trump själv som person. Det är den enda logiska förklaringen till Trumps ologiska beteende.
För oberoende av vad man tycker om själva kriget så är det ett faktum att han nu slänger sitt eget parti under bussen, och att han fortsätter ett krig som enbart försvagar USA, hela tiden. Få saker har urholkat synen på ett militärt oövervinneligt USA som Trumps Iran-krig, och ju längre det håller på desto djupare blir den gropen.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera