Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Betänk följande,

LOP börjar korsa Sveavägen 23:19:20 säger vi (Sim86). För en skytt/utförare som sitter i ett fordon så uppstår alltså läget Tunnelgatan samma sekund, eller ett par sekunder senare då om man snackar ihop sig.

Om dem är någonstans i närheten av LOP är det cirka 200 meter till Apelbergsgatan. Det tar cirka 20-40 sekunder att köra i tillåten hastighet, vilket man håller i syfte att inte dra uppmärksamhet (även ett tänkbart rödljus är inräknat).

GM hoppar ur i korsningen Sveavägen/Apelbergsgatan 23:19:50, ungefär samtidigt som Fauzzi passerar det tomma Dekorima. Han behöver nu gå 60 meter till Tunnelgatan och går så raskt det är möjligt utan att sticka ut. Det tar 40 sekunder, och han kommer fram ganska exakt 23:20:30. Morelius ser han som första vittne och observerar han under ganska exakt en minut eller lite mindre, medan LOP går de sista 50-100 metrarna.

Eftersom GM tryckt i en varm bil är rocken uppknäppt (hjälper även vapenhanteringen).

"Björkman uppfattade Skandiahuset som banken"

Kan du citera det avsnitt när han säger detta?
För det kan väl inte vara dina egna antaganden du skriver med sådan självklarhet att det skulle vara fakta.

Den här vändningen du vill ha svar på är ju också en egen konstruktion. AB talar aldrig om någon vändning. Eftersom den aldrig skedde. Hela hans historia är konsekvent med att han stod utanför bankdörrarna och sedan gick söderut efter att vännerna gått ut från banken. Någon vandring norrut pratas det aldrig om och inte någon "vändning" heller.

Att han erbjöd sig att visa detta är ju också en klassisk Lebel. Det är inte alls vad han säger. Han säger att för att veta exakt hur länge han gick bakom LOP borde det kontrolleras på plats. För att han inte vet exakt hur långt det är från banken till mordplatsen. Han erbjuder absolut inte att visa på var han "vände".

Instämmer helt.



Vilken tur då att det framgår av hans sista förhör att han betraktade banken och bankomaten som samma.

Så här står det:

När han vände sig om hade kompisarna gått ett par tre steg därifrån.

Anders stod då själv några meter söder om ingången till banken och bankomaten.

”Ingången till banken och bankomaten”. En ingång. Till både banken och bankomaten. Precis som det var i verkligheten.

Björkman minns alltså att de var en och samma.

Och eftersom han inser att banken låg på samma plats som bankomaten kan han inte tro att han gått långt från bankomaten och vänt vid banken.

En felaktig minnesbild av var på kvarteret ”banken och bankomaten” låg förändrar inte det.

Det här förstår vem som helst.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E13-00-J

Det är dock helt uppenbart att Björkman i sin berättelse utgår från ingången till bankomaten. Det är den som är utgångspunkten i hans berättelse. Och han säger att han inte gått iväg långt norrut från den.

Då spelar det ingen roll var han tror att den ligger.

Utöver svaret du fick av Faderlig har HusvagnSvensson också förklarat det på ett bra sätt i ett svar till Lebel:

Här kommer en kontroversiell teori. Kritisera gärna men låt oss hålla sansad ton, idéer ska prövas.

Fauzzi passerar det tomma Dekorima och fortsätter söderut på trottoarens vänstra del. Någonstans mellan bankomaten och Skandiaentrén ser han Björkman släntra runt i väggrenen. Han tittar på honom snett fram/vänster, på västra Sveavägen och trafiken. I övrigt tänker han på sin dag, tjejer och att få kollapsa i sängen. Uppdragen huva samt hörlurar minskar rumsuppfattningen. Han reflekterar inte över att ett medelålders par passerar honom i mörkret till höger.

Plötsligt hör han skottlossning bakom sig, vänder sig om och ser Björkman dyka in i skydd. Han tolkar det som en kriminell uppgörelse, väljer att hålla låg profil då han inte sett något av värde och går vidare hem. Dagen efter ser han Palmes väg och inser att han måste passerat honom, vilket han skakat säger till vänner och familj. Men det tolkas omedelbart som att unga Nicola passerade och såg Palme. Nu har berättelsen växt och han klarar inte riktigt av att bromsa inför den uppspelta italienska släkten som inser att Nicola är vittne till mordet.

Omgivningen pushar honom att omedelbart ta kontakt med Polisen och när han hamnar hos PU kan han inte medge att det blivit en överdrift, så han försöker räkna ut var han bör ha passerat Palme - men missar i uträkningen och hamnar för långt norrut. Eftersom han inte har någon referens för mannen i blå täckjacka, han minns bara honom flytande från promenaden så hamnar han också fel, även han för långt norrut enligt samma princip.

Väl hos PU och under vallningen börjar han inse att detta blir fel och flyttar tillbaka det söderut i ett försök att lappa och laga berättelsen. Det blir nästan lite cold reading då han märker på vallarna att han är fel ute och att han måste bakåt.

Det förklarar att han hör skottlossningen, vänder sig om, ser folksamlingen och därefter går vidare hem vilket Lampers lyft som lite (inte väldigt) märkligt. Han är ju nämligen en av få personer i världen förutom Lisbeth och gärningsmannen/männen som vet vem det är som blivit skjuten mellan 23:21:30 och 23:25-26 när Lisbeth uppmärksammar Söderström på det.

Ponera då om även Lisbeth strukit med, då sitter Fauzzi själv på helt kritisk information i detta skede som han inte delar med någon. Det vettiga att göra vore ju att omedelbart gå till mordplatsen och flagga för första polis vem offret är, sen är frågan hur mycket sinnesnärvaro man kan kräva av allmänhet i 20-årsåldern.

Första förhöret är måndag-kväll och berättelsen har då haft 2-3 dagar på sig att mutera något. Som helhet blir det lite galet av en 23-åring med en familj uppe i varv. Det orsakar tidsluckorna och gör att även Björkman hoppar fel.

Kära du, Björkman svarar (när man äntligen frågar mer än ett år efter mordet) att han inte var mer än 10 meter norr om dörrarna till banken. Alltså måste Björkman ha följt efter sina tre kamrater en viss sträcka. Alltså måste han ha vänt.

Att kontrollera på plats hur lång sträcka Björkman gick bakom LOP är att kontrollera var han vände. När han vände hamnade han bakom LOP. Varken LP eller Björkman såg att LOP passerade honom. NF såg inte Björkman på någon annan plats än bakom LOP. När Björkman nyss hade vänt vid den norra reklampelaren. Som skymde LOP och Björkman för varandra när han vände.

Björkman gick aldrig söderut framför LOP. Det såg både LP och NF att ingen gjorde. Som granskningskommissionen konstaterade 1999.

Björkman uppfattade Skandiahuset som banken. Han vände vid den norra reklampelaren. Ett tiotal meter norr om Skandias entré. 18 meter för att vara exakt.

Precis så.
Att tillägga är ju såklart även uppgifterna från kamraterna vilka inte går att trolla bort med "egna spekulationer".

Det är möjligt att jag är orimligt hård mot unga NF men jag tycker ändå detta är värt att klura lite på. Föreställ er att Lisbeth-skottet skulle träffat lika bra som första skottet, och hon avlidit med liknande skador. Därefter förlöper allting på samma sätt, Ljungqvist svänger in och larmar, Anna Hage rusar ut, en ambulans vinkas in et cetera.

När inser man vilka offren är?

Det är relativt illavarslande att ingen märker någonting förrän Lisbeth Palme formligen skriker det till Gösta Söderström efter 3-4 minuter. Föreställ er att det bara skulle ligga ett medelålders par stendöda i korsningen, båda med kraftigt nedblodade ansikten. Därefter fokuserar sjukvårdspersonalen på livräddning och reflekterar inte närmare över vilka offren är. Först 00:30 inser man identiteten på Sabbatsberg.

I så fall har en timme förflutit där Fauzzi var ensam i Sverige om att känna till det, inte sade något till någon och gick hem (kanske att också Najic kan läggas till här som de med insikt, men han är längre bort).

Under denna timme är det ingen som informerar Säpo och Försvarsmakten, rikslarm går inte ut, man kallar inte in extra resurser, sätter inte in bevakning vid Rosenbad, säkrar inte Ingvar Carlsson et cetera et cetera. Även om han inte gjort något fel i juridisk mening är det möjligt att han fått ett par skopor ovett för sin insats och kanske delvis fått bära hundhuvudet för de dåliga första timmarna (som ju vår tidslinje vet hade varit usla i vilket fall men som i denna tidslinje skapar en syndabock, vilket Polisen kanske tackat och tagit emot).

Kan en tänkbar förklaring vara att han tittar bakåt på Sveavägen och inte vet vilka offren är?

Det framgår med all önskvärd tydlighet att ingen av de tre kamraterna kunde säga var Björkman vände. De hade ryggen mot honom. Ingen av dem vände sig om. Någon trodde att han inte följde med. I alla fall inte så långt. Ingen visste hur långt. Ingen såg honom vända. En av dem hörde honom ropa att de inte skulle gå så fort. Om han inte följde efter brydde han sig inte om hur fort de gick. Den diskussionen är skrattretande.

*Norrut.

Självklart gör jag ett feltryck själv när hela inlägget handlar om missförstånd, får bjuda på den

Intressant perspektiv.

NF kände igen paret Palme. När han mötte dem 10 meter norr om Skandias entré. Han trodde för ett ögonblick att Björkman var en livvakt.

När NF hörde skotten några meter norr om Adolf Fredriks Kyrkogata såg han att Björkman tog skydd i Dekorimas entré (han gick några meter till innan han vände sig om). NF hade ingen brådska att kontakta polisen (han förhördes av Ström på kvällen den 3 mars).

NF var 130 meter från mordplatsen när skotten kom och mötte bara ett vittne. Förutom LOP.

Alltid kul att testa nya perspektiv, men det finns ett ytterligare vittne på Tensonmannen. Även Vagnhäradskvinnan såg honom.

Det vittnesmålet kom förvisso in sent men det finns ingen direkt anledning att ifrågasätta hennes trovärdighet. Hennes man som också satt i bilen kan bekräfta att de färdades på Sveavägen då.

Eftersom det finns två vittnen på Tensonmannen, och båda dessutom reagerade på det konstiga sättet att gå, finns det ingen anledning att tro att han är påhittad.