Citat:
Käre vän, jag tror att Biskopen måste upplysa om att detta svar i huvudsak bemöter ett resonemang som Biskopen inte för tillfället förde.
Jag har inga invändningar mot att man försöker förstå TN:s beteendemönster, triggers eller eventuella psykiatriska problem. Den diskussionen har jag dessutom redan ägnat betydande uppmärksamhet åt och känner mig ganska färdig med för närvarande. Därtill tycker jag att du sammanfattar bilden synnerligen väl i ditt inlägg.
Mitt inlägg handlade denna gång om något betydligt enklare: att arbete, lön och en fungerande vardag inte nödvändigtvis säger särskilt mycket om hur en människa uppfattar sin egen plats i förhållande till andra. Anvöndaren detdundrar gav en synnerligen förenklad bild av detta, varför Biskopen kände sig nödd och tvungen att nyansera detta. Utbildning och social miljö kan möjligen vara pusselbitar i den historien, utan att någon därmed behöver tillskrivas en diagnos. Eller så har han en diagnos. Detta vet vi inte, och har redan avhandlats i en mängd inlägg.
Så du behöver inte försvara diagnosresonemanget mot Biskopen. Det står ingen sådan armé utanför porten för tillfället.
Biskopen hade denna gång endast tagit upp frågan om självbild, tillhörighet och status. Diagnoserna kan således få stå kvar på hyllan tills någon faktiskt ber om dem.
Jag har inga invändningar mot att man försöker förstå TN:s beteendemönster, triggers eller eventuella psykiatriska problem. Den diskussionen har jag dessutom redan ägnat betydande uppmärksamhet åt och känner mig ganska färdig med för närvarande. Därtill tycker jag att du sammanfattar bilden synnerligen väl i ditt inlägg.
Mitt inlägg handlade denna gång om något betydligt enklare: att arbete, lön och en fungerande vardag inte nödvändigtvis säger särskilt mycket om hur en människa uppfattar sin egen plats i förhållande till andra. Anvöndaren detdundrar gav en synnerligen förenklad bild av detta, varför Biskopen kände sig nödd och tvungen att nyansera detta. Utbildning och social miljö kan möjligen vara pusselbitar i den historien, utan att någon därmed behöver tillskrivas en diagnos. Eller så har han en diagnos. Detta vet vi inte, och har redan avhandlats i en mängd inlägg.
Så du behöver inte försvara diagnosresonemanget mot Biskopen. Det står ingen sådan armé utanför porten för tillfället.
Biskopen hade denna gång endast tagit upp frågan om självbild, tillhörighet och status. Diagnoserna kan således få stå kvar på hyllan tills någon faktiskt ber om dem.
Svagt medveten om att jag emellanåt svarar som en politiker, d v s inte riktigt håller mig till saken - jag ber om Biskopens överseende och kan inte riktigt förklara varför jag besitter denna dysfunktion, bara att den finns. Jag delar f ö Biskopens uppfattning att självbild grundas på mycket mer än arbete, lön och en fungerande vardag. Att en person återkommande söker sig till sammanhang som inom olika områden även i objektiv betraktelse är mer kvalificerade än personen själv blir paradoxalt i den bemärkelse att syftet sannolikt är status/grupptillhörighet och därmed en förbättrad självkänsla - samtidigt ger den ständiga jämförelsen med dessa människor sannolikt en motsatt effekt. En redan i grunden svag självkänsla riskerar att försämras. Det är nog föga ovanligt att de mest osäkra människorna är de som på mest utmärkande sätt försöker signalera framgång.
Närmar vi oss den handling som själva tråden handlar om så kan den upplevt förlorade framgången haft med saken att göra även om jag tror att kärnan i det TN kände handlade om en mycket starkare förlust en så - här är jag nog beredd att ansluta mig till skribenten alcantarios postulat och jag tror att ingen person eller något sammanhang tidigare hade väckt sådana känslosvallningar hos TN som nu Å gjorde. Jag tror dessutom att personer som ständigt tittar uppåt och söker andra människors bekräftelse inte riktigt kommer i kontakt med sina egna känslor förrän dagen när allt faller på plats och något närmast himmelskt faller i ens armar. Sin vana trogen kunde dock TN inte låta bli att redan efter att första vågen sköljt ut börja utöva kontroll och försöka tillrättalägga det där allra sista och vips så blev han en mycket liten man igen och för denna gång en man som hade förlorat kontrollen över sig själv.