Kvinna i 50-årsåldern misstänkt mördad på ö i Värmdö kommun (2026-08-04)

Ja, det där är införstått. Min kommentar var närmast riktat mot andra här som menar att TN lever ett anspänt liv och inte kan koppla av i avsaknad av högre studier.

Jag tror här att två tämligen olika resonemang har råkat hamna i samma säck. Ingen (vad Biskopen noterat) har väl påstått att frånvaron av högre studier med nödvändighet medför ett anspänt liv, dålig självkänsla eller en människa som aldrig kan slå sig ned i soffan utan att grubbla över universitetspoäng.

Det som väsentligen diskuterats är betydligt mer anspråkslöst: kan utbildningsbakgrunden vara en av de där tidiga små tegelstenarna som så småningom bidrar till en människas självbild? Och kanske särskilt om personen senare tar sig in i sociala miljöer där han själv upplever att han inte riktigt behärskar spelreglerna eller känner sig helt hemma.

Det är en helt annan sak än att hävda att ”inga högre studier = otrygg människa”. Den ekvationen får nog lämnas åt den mycket förenklade psykologins fakultet.

Man kan ha gott arbete, hög lön, fungerande vardag och ett alldeles utmärkt yttre liv, och ändå bära på en känsla av att stå en halv meter utanför den sal där man egentligen vill vara. Det ena utesluter inte det andra.

Det är väl just sådana motsägelser som gör människan intressant. Och möjligen också varför Biskopen föredrar pusselbitar framför diagnoser.

Och kanske är det just här trådens, stundom så omtalat bristande () kvalitet ändå visar sig: att vi faktiskt kan hålla två tankar i huvudet samtidigt utan att reducera den ena till den andra.

-men käre Biskop, det ena behöver ingalunda förta det andra. Även en diagnos bygger ju på ett antal pusselbitar och utan diagnos så hade exempelvis mordet på Anna Lindh varit i det närmaste omöjligt att förklara. Det är så klart viktigt att försöka förstå vem TN är, hur han tänkt och hur han känt men min poäng är att det ligger i störningens natur att ofta bara den störde kan förklara samtidigt som bara likasinnade har förutsättningar att förstå. Biskopen har varit inne på det förut och högst sannolikt så är det så att ingen av skribenterna vill höra till gruppen ”de likasinnade”. Det är nog för de allra flesta en obehaglig tanke.

God kväll mitt herrskap. Biskopen noterar att diagnosfrågan åter har funnit vägen in i salen, trots att dörren denna gång stod på glänt åt ett helt annat håll. Diagnos nämndes bara i förbifarten och min mening var inte att sätta igång den vävmaskinen just idag.

Hur som helst, det är naturligtvis riktigt att en diagnos, när den väl är fastställd, bygger på ett antal pusselbitar. Men det var inte riktigt den frågan som avhandlades här. Resonemanget gällde snarare hur olika erfarenheter kan bidra till en människas självbild, utan att varje sådan pusselbit för den skull måste sorteras in under en diagnostisk rubrik.

Och där tycker jag fortfarande att det är klokt att hålla flera möjligheter öppna. Annars finns en viss risk att vi först lägger pusslet och därefter skriver kartongen efter den bild vi råkade få fram.

Biskopen hyser för övrigt inga invändningar mot diagnoser som kunskapsverktyg. Han önskar bara ibland att de kunde få sitta kvar på sin hylla en stund utan att bli inkallade till varje diskussion om mänskligt beteende.

Jag tilltalas här av metoden att postulera. Postulera betyder att man antar eller förutsätter något som sant utan att det först bevisas. Det används ofta inom vetenskap, filosofi och matematik när man sätter upp en grundläggande princip eller ett postulat som man bygger vidare en teori på.

Det har avhandlats på längden och tvären den här mannens olika förehavanden i tidigare situationer där han genom beslutsamhet fått sin vilja fram vid bostadsbyten och annat. Det här leder in tanken på en karaktär som varit framgångsrik för mannen i tidigare situationer då denne tänkbart inte träffat på en motståndare med starkare tendens åt det hållet än han själv, och därmed kunnat leda en utveckling, ett beslut, en slutsats att landa i att hands egen målsättning hela tiden uppfylls. Den som varit utsatt för trycket har inte sett det värt att ta en fajt, och låtit mannen få sin vilja fram.

I de här turerna kring att förstå mannens mentala beteende har det kunnat märkas att det kan finnas något explosivt i mentaliteten att bli nekad/hindrad när viljan att uppnå något är extra intensiv. Att en humör-yttring är möjlig som mannen själv inte kan kontrollera om han skulle konfronteras med ett hinder. Där knappt någon träning förelegat hos mannen i hur sådant kan hanteras då ingen motståndare uppenbarat sig tidigare i livet med samma beslutsamhet i att få sin sak i mål.

Skulle man kombinera detta med att vara oerfaren att hantera känslor i vissa situationer kan mannen sakna erfarenhet av sig själv i hur en kritisk situation hanteras.

Låt oss säga att han i den här bekantskapen med kvinnan fått vara med om sexuella upplevelser som skakat om hans inre sinnen påtagligt bortom tidigare erfarenheter och att detta givit övertygelse om att den här kvinnan "skall behållas till varje pris". Där varje motgång medan förhållandet börjar raseras väcker panik och omdömeslöshet, till och med ilska. Där en avsaknad av tidigare erfarenhets-bas föreligger som grumlar förnuftet. Vi vet inget om hans tidigare äventyr när det gäller det fysiska samlivs-området. Kanske har han varit oerfaren vad gäller det här området och det blivit en farlig kombination till de starka tendenserna att vilja nå målsättningar.

Jag tilltalas här av metoden att postulera. Postulera betyder att man antar eller förutsätter något som sant utan att det först bevisas. Det används ofta inom vetenskap, filosofi och matematik när man sätter upp en grundläggande princip eller ett postulat som man bygger vidare en teori på.

Den här mannens olika förehavanden i tidigare situationer har avhandlats på längden och tvären där han genom beslutsamhet fått sin vilja fram vid bostadsbyten och annat. Det här leder in tanken på en karaktär som varit framgångsrik för mannen i tidigare situationer då denne tänkbart inte träffat på en motståndare med starkare tendens åt det hållet än han själv, och därmed kunnat leda en utveckling, ett beslut, en slutsats att landa i att hans egen målsättning hela tiden uppfylls. Den som varit utsatt för trycket har inte sett det värt att ta en fajt, och låtit mannen få sin vilja fram.

I de här turerna kring att förstå mannens mentala beteende har det kunnat märkas att det kan finnas något explosivt i mentaliteten att bli nekad/hindrad när viljan att uppnå något är extra intensiv.
Att en humör-yttring är möjlig som mannen själv inte kan kontrollera om han skulle konfronteras med ett hinder. Där knappt någon träning förelegat hos mannen i hur sådant kan hanteras. Då ingen motståndare uppenbarat sig tidigare i livet med samma beslutsamhet i att få sin sak i mål.

Skulle man kombinera detta med att vara oerfaren att hantera känslor i vissa situationer kan mannen "sakna erfarenhet av sig själv" i hur en kritisk situation hanteras.

Låt oss säga att han i den här bekantskapen med kvinnan fått vara med om sexuella upplevelser som skakat om hans inre sinnen påtagligt bortom tidigare erfarenheter, och att detta givit övertygelse om att den här kvinnan "skall behållas till varje pris".
Där varje motgång medan förhållandet börjar raseras väcker panik och omdömeslöshet, till och med ilska. Där en avsaknad av tidigare erfarenhets-bas föreligger som grumlar förnuftet.
Vi vet inget om hans tidigare äventyr när det gäller det fysiska samlivs-området. Kanske har han varit oerfaren vad gäller det här området och det blivit en farlig kombination till de starka tendenserna att vilja nå målsättningar.

Högvördige Biskop, För att inte riskera gå vilse i olika teorier och postulat behöver vi en gång för alla klara ut vad pusselbitarna i bästa fall kan leda fram till. Givet att själva gärningen är en störd mans verk så handlar det om att avgöra:
-vilka pusselbitar pekar på en störning?
-vad triggas personen vanligen av?
(Vad som triggade TN den aktuella dagen har redan ”postulerats” i många inlägg)

Baserat på andra postares utsagor vill jag påstå att vi har med en man att göra som i vardagen framstår som både känslomässigt reaktiv och starkt kontrollorienterad. Vidare är han plikttrogen, noggrann och ordningsam, men samtidigt mycket känslig för kritik, avvisande och förändringar. När saker inte blir som tänkt kan hans affekt stiga snabbt med ilska eller svart-vitt tänkande. Han har också tydliga drag av perfektionism, detaljfokus och svårighet att kompromissa. Till synes och i vardagen har TN fungerat väl så länge struktur och relationer varit stabila, men har uppvisat betydande konstigheter när kontrollen hotats eller när nära relationer blivit konfliktfyllda.

Ogillar man ordet diagnos så räcker ovanstående för att placera TN i ett ”fack” med tydligt överrepresentation av dödligt våld i nära relationer.

Varför TN blivit som han blivit har ägnats mycket energi i tråden men är utifrån mitt synsätt betydligt svårare att avgöra än konstaterandet att här har vi med ett avvikande beteendemönster att göra.

Jag är nyfiken på hur samarbetet mellan GM och hans advokat förlöper. Är det någon som vet något om advokaten (glömt namnet)? Alltså mål han haft hand om? Jag tror det är en utmaning att företräda trådens huvudperson. Vad tror ni?

Tomas Nilsson är en väldigt rutinerad och erfaren advokat men hans fokus har väl primärt legat på ekobrott så valet av honom är kanske inte vid en första anblick ”klockrent”. Men han är ju en av Sveriges mest rutinerade advokater (verksam sedan tidigt 80-tal) så betvivlar inte att han är fullt kapabel för uppdraget.

Har i ett sammanhang träffat honom (tack och lov inte för egen räkning) och jag uppfattade honom som bestämd och handfast och inte en person man dribblar runt med. Tror absolut att TN kan vara en utmaning men tror också att Tomas Nilsson bemästrar det väl.

Käre vän, jag tror att Biskopen måste upplysa om att detta svar i huvudsak bemöter ett resonemang som Biskopen inte för tillfället förde.

Jag har inga invändningar mot att man försöker förstå TN:s beteendemönster, triggers eller eventuella psykiatriska problem. Den diskussionen har jag dessutom redan ägnat betydande uppmärksamhet åt och känner mig ganska färdig med för närvarande. Därtill tycker jag att du sammanfattar bilden synnerligen väl i ditt inlägg.

Mitt inlägg handlade denna gång om något betydligt enklare: att arbete, lön och en fungerande vardag inte nödvändigtvis säger särskilt mycket om hur en människa uppfattar sin egen plats i förhållande till andra. Anvöndaren detdundrar gav en synnerligen förenklad bild av detta, varför Biskopen kände sig nödd och tvungen att nyansera detta. Utbildning och social miljö kan möjligen vara pusselbitar i den historien, utan att någon därmed behöver tillskrivas en diagnos. Eller så har han en diagnos. Detta vet vi inte, och har redan avhandlats i en mängd inlägg.

Så du behöver inte försvara diagnosresonemanget mot Biskopen. Det står ingen sådan armé utanför porten för tillfället.

Biskopen hade denna gång endast tagit upp frågan om självbild, tillhörighet och status. Diagnoserna kan således få stå kvar på hyllan tills någon faktiskt ber om dem.

Tack för info! 75 år alltså och fortfarande i jobb. Om det är rätt jag hittade.

Ja, det är rätt person 📌