Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Beträffande det märkliga Vinof-förhöret får jag uppfattningen att eventuellt obstruerande har skett mer subtilt än i form av direkta förfalskningar av materialet. Eftersom förhörsledaren inte ställde adekvata frågor och även avbröt Vinof vid ett flertal tillfällen kom den mest intressanta informationen aldrig på pränt. Det är så klart enklare och mer praktiskt att bedriva ett oengagerat utredningsarbete än att i efterhand justera dokument. Men ingenting i da Costa-utredningen skulle förvåna mig längre.

Den här bristen på dokumentation kring de fyra männen som Ulf Sundgren pekade ut påminner om "FP3". Inte heller i det fallet kunde ju arkivarierna finna material, trots att tunnan och de övriga föremålen rimligtvis måste ha undersökts.

Precis som du påpekar borde det givetvis ha bedrivits någon slags utredning innan de fyra männen kunde avföras. Att det inte kan återfinnas får mig att undra om det antingen kan bero på oordning i arkivet eller om dokumenten kan ha förkommit under årens gång.

Om utredarna helt och hållet avstod från att utreda männen av den enkla anledningen att ingen av dem var Teet Härm är det en än större skandal.

Det undermåliga förhöret du nämner med Vinhof har även vissa paralleller med S Gladhs förhör.

I det får man också intrycket, mellan raderna, att det är ”klappat och klart”, då många adekvata följdfrågor inte heller ställdes här i.

Det var nog som fotfolket inom polisen sa, de gjorde vad de blev tillsagda att göra av Linjechefen. Direktiven kom uppifrån så du kan ha helt rätt i att de kanske var avlönade för att just inte ta frågor vidare?

Rajs var även en av dem, en i gänget, som forma direktiven vid tiden genom sina diverse utlåtanden till ÅK och polischefen.

Dr Fahlströms bild ingick i fotoalbumet (med 13 bilder) som polisen visade på Malmskillnsdsgatan.

Så vi kan sluta fundera på orsaken till att polisen förhörde honom och gjorde husrannsakan.

Han var välkänd som torsk.

Jag återkommer med exakta uppgifter.

Att en del (om inte alla?) fysiska bevis kommit på villovägar vet vi. Dessutom undanhöll NFC bevis från Koorti. De jobba definitivt inte för försvaret. Kanske hon borde gått via ÅK i stället?

Nåväl det känns som fallet just nu står och stampar framför dörren till E-vägen 25 och personerna som jobba där.

Att det inte finns ett enda spaningsuppslag eller polis i utredningen som plocka upp trådarna från de senaste förhören inkl Vinhofs är minst sagt helt förbluffande.

Må vara gamla arbetsmetoder och tungarbetat vid tillfället men om polisarbetet i fallet slutar här måste det rimligen handlat om något helt annat.

Sen är det väl det ekonomiska spektrat kan jag tänka.

Har polisen tillräckligt misstänkta i ett fall för åtala är det kanske billigare att avsluta en utredning än att faktiskt rätt person blir dömd.

Det gäller nog än i dag.

Jag glömde nämna ytterligare en handling som arkivet inte kunnat hitta, trots att det borde finnas i utredningsmaterialet.

Det gällde handlingar kring den mystiske Jan. Eftersom jag inte hade hans efternamn så kopierade jag in uppgifterna från professor Anders Agell för att hjälpa arkivarierna i sitt sökande.

Agell skrev följande i skadeståndsansökan 2007:
"En person vid namn Jan, som i förhör under förundersökningen lämnade uppgiften att han senast sett Catrine da Costa under våren 1983, har vid senare polisförhör uppgett att dessa uppgifter var felaktiga. Av rädsla för att bli indragen hade han medvetet lämnat en oriktiga berättelse. Till kommissarie Wettergren har han nu berättat att han träffade på da Costa under en resa till Skara i mitten av juni 1984. Dessa uppgifter utgör ytterligare ett stöd för slutsatsen att da Costa levde efter pingsthelgen."

Det verkar alltså som att denne Jan hördes både i den ursprungliga utredningen på 1980-talet, samt även senare nångång under 2000-talet. Jag begärde ut samtliga förhör/spaningsuppslag/tjänsteanteckningar/PM eller liknande om/med denne Jan från båda utredningsomgångarna.

Svar från arkivet: Utifrån de uppgifter som du lämnat har det inte gått att identifiera några handlingar som kan sägas överensstämma med din begäran.

Kan det vara så att kortfattad uppföljning – eller annan relevant information om varför männen aldrig hördes – döljer sig bakom maskeringen där deras identiteter listas? Maskeringen är ju trots allt ganska bred, så det skulle kunna stå något i stil med:

"Kalle Svensson, avliden 830101"

eller

"Kalle Svensson, OMH 840101" (där OMH kan stå för omhändertagen/fängslad).

Att ingen av de fyra männen hade någon egentlig relevans för utredningen är inte otänkbart – särskilt om fotografierna samlades in enbart baserat på det vaga signalementet. Om så var fallet kan det förklara varför ingen ytterligare dokumentation finns: skälen till att de avfördes var så uppenbara för utredarna att de inte ansågs behöva dokumenteras eller förtydligas ytterligare.

Jag tar dock tillbaka det jag tidigare föreslog om att några av fotografierna eventuellt skulle föreställa poliser. Den svarta liggande rektangeln i nederkanten på bilderna avslöjar ju att det rör sig om daktfoton, vilket gör den teorin mindre trolig.

Det framgår inte vem som skulle till Skara men det spelar eg ingen roll. Som varande narkotikalangare, bör da Costa ha rest kors och tvärs, för att sälja och köpa större partier narkotika.

Hon dömdes ju i Danmark och bodde i Portugal och Gislaved, så varför inte ta tåget till Skara?

Hon höll också på med nån bostadsaffär i Luleå. Det var 1982, om jag minns rätt.

De gamla taxifiken (Fix Eken Röda rummet osv) var verkligen inte stora. Det var bokstavligen offentliga vardagsrum, vars serveringsyta knappast översteg 100 kvm.

Jag har bara hittat en bild på Röda rummets interiör. Bilden är tagen på 50-talet. Det såg någ likadant ut på 80-talet. Det är någon meter mellan borden. Att antasta någon och slåss i den lilla lokalen, låter sig inte göras anonymt.

Jag antar att Vinof såg och hörde mycket bra. Han visste nog precis vad den blonda mannen sa och gjorde, innan allt urartade. Men han ville inte säga allt.

Den handling som Vinof beskriver ("Plötsligt häller han kaffe över henne") är uppenbart onormal och det finns en otäck underström här. Om Vinof för en gångs skull talade sanning, säger handlingen en hel del. En person som gör såhär, är asocial, sadistisk och troligen farlig. Och troligen känner han da Costa väl. Att slänga kaffe på någon är en personlig handling. Det handlar såklart om kontroll och förnedring. Att göra såhär inför publik, är ett tecken på en djup störning.

Polisens ointresse för mannen, är obegriplig. Vinof borde ha fått frågor om mannens kläder, hans ålder etc.

Man kan också undra var da Costa tog vägen, eftersom hon måste byta kläder. Även en heroinist måste byta kläder, om nån häller kaffe över henne. Hon var dessutom prostituerad och utseendemedveten. Hon gick nog inte länge i de förstörda kläderna.

Din teori är helt rimlig, och männen som Ulf pekade ut behöver självklart inte ha haft något med saken att göra. Men om utredarna samlade ihop foton föreställande en mängd kriminella/missbrukare utifrån det vaga signalementet förmodar jag att man inte inkluderade personer som man på förhand visste var inaktuella. För att konstatera att männen var avlidna/omhändertagna måste en slagning ha gjorts och dokumenterats.

Men med tanke på din senaste uppgift om att det inte finns några dokument rörande Jan, som måste ha förhörts under bägge utredningarna, är det uppenbart att material saknas eller möjligen är felsorterat. Agell fick ju ut dessa handlingar, så någon gång måste de ha existerat. Det är oerhört synd att Jans uppgifter är förlorade. Om da Costa var på väg till Skara i mitten av juni kan det exempelvis förklara luckor i observationer av henne eller indikera att hon försökte hålla sig undan Stockholm.

Att Vinof visste mer än han ville säga tycker jag är uppenbart. Som vi tidigare diskuterade finns en diskrepans mellan den hotfulle mannens beteende och Vinofs påstådda rädsla.

Som jag minns det - jag behöver kontrollera den exakta ordalydelsen - frågade förhörsledaren om mannens kontrovers med da Costa gällde narkotikaaffärer, varpå Vinof uttryckte att han inte kunde uttala sig om saken. Lite intressant.

Ja, da Costa måste ha bytt om efter incidenten. Ett långsökt, och ogrundat, scenario är att hon fick låna en trasig morgonrock på Eugeniavägen.

Att manuellt kontrollera 250 mäns aktuella status hade krävt enorma resurser 1984, och därför tror jag att man istället prioriterade att först låta Ulf Sundgren peka ut potentiella kandidater och i efterhand bara kolla upp de utpekades status.
Fotografierna plockades troligen ut enbart baserat på utseende, inget annat. Möjligen gjordes också ett urval baserat på brottsrubriceringar som gällde vid själva daktningen. Ordet "Komplettering" på spaningsuppslaget tyder ju på att identiteten och eventuell ytterligare relevant information om männen dokumenterades vid ett senare tillfälle, när man bara hade 4 män att fokusera på.

Beträffande Jan är det verkligen synd att hans efternamn saknas i Agells text. Arkivet har ju tidigare meddelat att sökningar underlättas avsevärt om man har fullständiga personuppgifter, så jag tror att det är förklaringen till att de inte kunde hitta något. Jag vet inte hur man skulle kunna gå tillväga för att få fram efternamnet.

Vi har ju diskuterat Jans uppgifter tidigare i tråden, och de betyder inte nödvändigtvis att CdC var på väg till Skara. Det skulle lika gärna kunna vara Jan själv som var på väg dit, och att de träffades på Stockholms Central. Hon kan mycket väl ha befunnit sig i Stockholm hela tiden. Samtidigt hyser jag överlag viss skepsis mot sent tillkomna vittnesuppgifter – minnesbilder och tidsuppfattningar kan ju förvanskas över tid. Men det är djupt beklagligt att vi inte har tillgång till förhören med Jan. Agells korta beskrivning lämnar så många frågor obesvarade.