Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Om Vinofs historia om Röda rummet var en blandning mellan sanning och lögn kan den konspiratoriska se ett samband mellan den kalla pingsten, då det bland annat haglade, och Vinofs påstående om att det låg snö på gatorna vid tillfället.

En annan möjlig parallell är att den blonde mannen som hotade da Costa bär vissa likheter med BA. Enligt Vinof var han bred och vältränad, runt 1,85 (vilket i och för sig är i underkant gällande BA). En diskrepans är att Vinof påstod att mannen var nykter, men det kan ju vara en ren lögn. Om det i själva verket var BA som hotade da Costa inför vittnen och Vinof ville skydda honom vore det ju lämpligt att blanda in en sådan felaktighet. Nykter var ju BA sällan...

Signalementet går så klart även att sammanfoga med den uppsjö av stora, blonda män som förekommer i utredningen.

Observera också hur Vinof slingrar sig kring mannens identitet:

Förhörsledare: Vad var det för kille?
Vinof: Ja, som jag sa, jag har glömt...
Förhörsledare: Känner du igen honom?
Vinof: Om jag skulle se honom, för jag skulle nästan vara rädd för honom för att han sa några saker där atr "jävlar anamma er ska jag ta riktigt". Han skulle jag inte vilja möta ensam rent ut sagt.

Om utredarna hade velat undersöka den här händelsen hade det inte vållat några större svårigheter, eftersom Vinof påstod att polisen kallades till platsen. Detta måste självklart ha dokumenterats och förutom datum kunde man möjligen ha fått tag på den hotfulle mannens namn. Men så vitt jag vet gjordes inga sådana efterfrågningar.

Jag har också reagerat över den ytliga likheten med BA. Vinof kan mycket väl ha berättat om BA:s beteende, utan att våga vara rakt på sak. BA betedde sig fö fruktansvärt mot kvinnor. Att hälla kaffe över en narkoman och hota henne offentligt, var väl ingen biggie för honom.

Det är också möjligt att slagsmålet på Röda rummet var upprinnelsen till da Costas död. Slagsmålet kan ha varit en del av en större konflikt. Att da Costa uppgavs vara i slagsmål med Vinof och BA närvarande är uppseendeväckande i sig, med tanke på var hennes kvarlevor hamnade.

Vi har tidigare diskuterat Vinofs och BA:s relation till fotboll (de var idrottsintresserade och BA höll på Bajen). Vinof nämner Bajen i förhöret ("Det var jag BA och Ann, som stod i klacken") och du har uppmärksammat att allsvenskan pågick på våren och sommaren 1984.

Det finns alltså datum som kan vara användbara, om man vill ringa in slagsmålet.

Bajen spelade 3/6, 10/6 och 14/6.

Av allt att döma, var BO osams med BA, måste jag tillägga. Det var med stor säkerhet BA som BO lurade 8/6.

Bråket på Röda rummet kan ha hängt ihop med blåsningen på Södermalm.

Enkel teori: BO försöker ligga lågt men hon kan inte det. Hon är ju bostadslös och heroinberoende.

Hon sitter och deppar och värmer sig på Röda rummet, Vinof och BA ramlar in och saker ballar ur.

Ja, jag tänkte snarast att om Vinof ville skydda BA och visste att han hotat da Costa inför publik kunde det vara lämpligt att beskriva en snarlik person. Att berätta att Vinof själv, BA och da Costa faktiskt var involverade i ett handgemäng kan ha varit ett sätt att blanda bort korten. Vem skulle i efterhand kunna avgöra vem som angrep respektive försvarade da Costa?

Röda rummet var ju ökänt - att den i Palmemordskretsar välkände missbrukaren Roger Östlund begav sig dit på mordnatten säger en hel del om klientelet - och bråk och slagsmål bör ha varit frekvent förekommande. I februari 1985 lär Vinof ha suttit säkert om han ville styra berättelsen om vad som skedde. Ingen besökare kom väl ihåg ganska ordinärt bråk så långt efteråt.

Jag noterar också att Vinofs påstådda rädsla inför den hotfulle mannen är en smula apart. Mannen hällde alltså kaffe på da Costa och använde uttrycket "jävlar anamma", vilket skulle ha gjort den våldsvane, kriminelle indrivaren Vinof så illa till mods att han inte skulle vilja träffa mannen ensam. Knappast troligt, med tanke på Vinofs erfarenheter. Min slutsats är att Vinof antingen visste mycket väl vem mannen var och kunde bedöma hans farlighet eller att han av någon anledning överdrev sin rädsla.

Vinofs historia håller ju inte ihop men förhörsledaren är måttligt intresserad. Det finns massor av frågetecken och jag delar dina invändningar.

Vinof var indrivare ja - han besökte sina offer tillsammans med diverse hantlangare. Gänget använde påkar, knogjärn och andra tillhyggen.

Varför skulle han och BA vara rädda för en random idiot på Röda rummet? När det gällde handgemäng, var Vinof och BA fullt kapabla att freda sig själva och andra. Detta var inte ett par som vem som helst satte på plats. Vinof påstår att han var skiträdd och bara detta borde ju göra förhörsledaren nyfiken.

Vem var denna otroliga snubbe, som skrämde skiten ur Vinof? Jag tror att Vinof överdrev kraftigt.

Notera också att förhörsledaren avstår från att fråga var alla tog vägen! I förhöret står det inte var BA, Vinof och da Costa tog vägen efter slagsmålet. Satt hon kvar? Gick alla tre tillsammans? Gick da Costa och BA iväg, utan Vinof?

Eftersom halva da Costas kropp hittades 50-100 m från männens jobb, är det otroligt konstigt att Vinof inte fick massor av frågor om eftermälet till slagsmålet.

Det där förhöret är så skumt så det är inte klokt.

Minst sagt. Känns som det ibland saknas en del information/frågor i vissa förhör. Kan man tänka att förhör inte är komplett utlämnade av någon anledning?

Till exempel att någon frisserat materialet i efterhand för att rikta misstankar mot läkarna?

Det kan absolut vara så. Misstag görs. Utredningen var dessutom korrupt. Polisen kan ha kastat handduken, strimlat förhör osv.

Uppdatering från arkivet – och några tankar om de fyra männen

Arkivet återkom i veckan med beskedet att de inte kunnat hitta några förhör, spaningsuppslag, PM eller tjänsteanteckningar kopplade till de fyra män som Ulf Sundgren pekade ut. Det är anmärkningsvärt i sig, men jag valde att följa upp med en ny fråga till arkivarien:

"Kan ni kontrollera om någon av de fyra männen förekommer i andra polisutredningar från 1984? Om så är fallet skulle jag vilja begära ut kopior på de handlingarna. Det skulle exempelvis kunna röra sig om inbrott, narkotikabrott, stölder, olaga hot eller misshandel – alltså typiska brott som ofta dokumenteras i polisens register."

Svaret kom redan efter en timme:
"Begäran avslås. Polismyndigheten lämnar ej ut uppgifter om personers eventuella förekomster i myndighetens register."

Jahapp. Så var det med den saken.

Men varför hördes ingen av de fyra männen i utredningen? Här finns några möjliga förklaringar:

1. Utredarna kan ha kontrollerat männen i sina register – och avfärdat dem.
Det är möjligt att polisen gjorde en bakgrundskontroll på de fyra männen i sina egna register och fann uppgifter som gjorde att de inte ansågs intressanta för utredningen. Eller så kände de redan till viss information i förväg. Det kunde exempelvis röra sig om:

• Alibin (t.ex. fängelsevistelse, sjukhusvistelse eller närvaro på annan ort vid tidpunkten för mordet).
  
• Yrke eller bakgrund (kanske var någon av dem rentav polis, läkare, eller hade en annan typ av bakgrund som gjorde att de inte bedömdes som misstänkta).
  
• Tidigare brottslighet som inte passade (om männen hade en kriminell bakgrund, men av en sådan typ som inte stämde överens med narkotikamissbrukare).
  

Oavsett vilket, så borde ju det ha dokumenterats i utredningen varför männen avfärdades! Det borde i rimlighetens namn ha dokumenterats på samma spaningsuppslag som där Ulf gör sitt utpekande. Väldigt märkligt!

2. Tidpunkten spelar roll.
Om Ulf Sundgren fick se bilderna först i oktober/november 1984 – när utredningen redan var fokuserad på Teet Härm – kan det förklara varför man struntade i uppföljning. Spåret kan ha bedömts som irrelevant i ljuset av jakten på Teet. Det är olyckligt att det inte framgår när Ulf förevisades fotona.

.

Fler handlingar som inte hittats

Arkivet har återkommit med svar på flera av mina förfrågningar, och resultatet är tyvärr nedslående. Följande handlingar har inte kunnat hittas i utredningsmaterialet:

1. Motivering/förklaring till husrannsakan på BJS Elementtransport, Eugeniavägen 1
Svar: Ej påträffats i utredningsmaterialet.

2. Dokument upprättade med anledning av husrannsakan på Eugeniavägen 1, exempelvis förhör med fastighetsskötare, fastighetsägare eller andra berörda. Fastigheten beskrivs som en "rivningsfastighet".
Svar: Ej påträffats i utredningsmaterialet.

3. Motivering/förklaring till sökningar med hundpatrull vid Talludden och Eugeniavägen den 19 november 1984.
Svar: Ej påträffats i utredningsmaterialet.

4. Handlingar som bekräftar om husrannsakan genomfördes på Karlbergsvägen 66
Svar: Ej påträffats i utredningsmaterialet.

Övrigt
Sökandet fortsätter efter det "separata spaningsuppslag" där föremål från terrängsökningen den 19 november 1984 redovisas.

Ytterligare förhör kopplat till de inkomna svarsformulären

Arkivet har bara kunnat hitta ett ytterligare förhör med anledning av svarsformulären, utöver de jag redan publicerat i min dropbox. Det är ett ytterst kortfattat förhör från den 20 augusti 1984 med VD:n för Fastighets AB E Eugenia på Eugeniavägen 43.

Förhöret i sig ger inte särskilt mycket ny information, men jag studsade till på hans efternamn: Möller.
Eventuellt släktskap med Bo Möller lär vi väl dessvärre aldrig få reda på.

Förhöret kan läsas här: https://www.dropbox.com/scl/fi/qt1x73ande3mfwrt5a3bj/Spaningsuppslag-A53-4-Fastighets-AB-Eugenia.pdf?rlkey=mskzh3qdkb8zdrlsfiahyiflx&st=5kk xmuyw&dl=0

Jag noterar för övrigt att VD:ns fullständiga namn står helt omaskerat i förhöret. I de andra förhören med personer som svarat på formulären har alla personuppgifter maskerats, men här syns både för- och efternamn tydligt.

Men detta innebär att det alltså inte finns några förhör med personal på Ainas Bilservice (som förekommer i TÅ/BM-spåret) eller de SJ-anställda som svarat på formulären.

Överklagan till Kammarrätten

För kännedom så har Polismyndighetens jurister vidhållit tjänstemannabesken om att inte lämna ut handlingar till mig, eller ens velat bekräftade huruvida handlingar finns i utredningsmaterialet beträffande:

• Kåre Dahlin eller Dahlén
• Dr. Esbjörn J**** B****** (ytterligare en läkare som förekommer i utredningen, asterisker av mig då jag inte vet huruvida han fortfarande är i livet eller ej)
• Peter-Pekka Höglund (Finn-Pekka)
• Jane Tiger (Troligen inte hennes riktiga namn, men hon kallades så på gatan. Prostituerad kvinna som omnämns i utredningsmaterialet och som hade sin bas vid Thorildsplan. Hennes koppling till CdC är oklar men hon är särskilt intressant med tanke på vittnesuppgiften om den "nypomaderade mannen" vid Thorildsvägen).

Nästa steg blir därför att överklaga till Kammarrätten. Det kostar ingenting, men det kommer sannolikt att ta tid.

Polisens motivering – vad säger den egentligen?
I sitt beslut skriver Polismyndighetens jurist bland annat följande:

"Redan en uppgift om att en enskild varit inblandad i ett polisiärt ärende är en uppgift om den enskildes personliga förhållande. Polismyndigheten bedömer att det inte står klart att eventuella uppgifter kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående lider men.

Sekretesskyddet kan även gälla till förmån för avliden. Enligt praxis förutsätts dock i dessa fall att ett utlämnande av handlingar kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne, t.ex. när det gäller integritetskänsliga uppgifter som det med fog kan antas att den avlidne inte velat skulle komma till någon annans kännedom ens efter hans eller hennes död (RÅ 2007 ref. 16). Sekretesskyddet avser även att skydda närstående till den avlidne mot att sådana uppgifter om den avlidne kommer till offentlig kännedom som de efterlevande med fog kan uppfatta som sårande (NJA 1987 s. 724).

Aktuellt ärende har varit av stor massmedialt intresse. Mot bakgrund av detta är det inte möjligt för Polismyndigheten att fullt ut överblicka vilka uppgifter som vid någon tidpunkt har varit allmänt kända. Av praxis framgår att en skadebedömning får göras med utgångspunkt i att information kan utvinnas genom så kallad pusselläggning. Utvinnandet sker genom att uppgifter som isolerat framstår som harmlösa eller mindre känsliga, tillförs andra uppgifter, varpå uppgifterna sammantaget medför skada. Detta innebär att även uppgifter som isolerat framstår som harmlösa eller mindre känsliga i vissa fall inte kan lämnas ut på grund av risken för skada till följd av pusselläggning (se RÅ 1989 ref. 111 och RÅ 1992 ref. 15). Med anledning av utredningens omfattning och att uppgifter har offentliggjorts eller på annat sätt kommit till allmänhetens kännedom på sätt som inte är möjligt för Polismyndigheten att överblicka, bedömer myndigheten att det finns stor risk för pusselläggning. Detta har myndigheten tagit hänsyn till vid prövningen."

Inkonsekvens - eller har någon annan redan begärt ut samma handlingar?
Hur kan det komma sig att jag så nyligen fick ta del av Eva Gustavssons och Ulf Sundgrens vittnesmål, om än i med vissa maskeringar? Sekretessmotiveringen ovan borde rimligen vara tillämplig även på deras uppgifter.

En tanke som slagit mig är att ALLT jag hittills begärt ut och publicerat kanske redan har prövats i Kammarrätten vid tidigare tillfällen. Om så är fallet skulle arkivarierna veta exakt vilka handlingar som kan lämnas ut, hur de ska maskeras, och vilka som inte kan det.
De handlingar som jag nu efterfrågat har helt enkelt aldrig prövats av Kammarrätten tidigare. Det skulle kunna förklara varför vissa handlingar "släpps igenom" medan andra nekas.

Det enda man får veta är att da Costa, enligt Vinof, inte följde med till Eugeniavägen efteråt. I ett normalt förhör hade man självfallet frågat vidare och även kontrollerat när denna incident ägde rum. Men icke.

En annan intressant sak, som vi också har berört tidigare, är att Vinof tycks mena att han har träffat da Costa någon ytterligare gång efter Röda rummet-incidenten, men oklart när. Även detta påstående borde ha fått utredarna att vilja undersöka när händelsen skedde. Bristen på intresse, uppföljning och normala utredningsåtgärder är frapperande.