Trafiksituation, försäkringsbolag driver 300 000 kr krav mot mig,åklagaren som ombud.

TS i den här tråden förklarar lite mer (FB) Nu har jag blivit ett samhällscase. Socialen frågar om min son vill bli som jag.

Han verkar ha lite otur i livet.

När det händer 2ggr på kort tid så ska man fråga sig själv, är det kanske jag som är idioten eller är det verkligen alltid någon annans fel?

Där står det ju 100 000kr. Vad är resterande 200 000kr? Försäkringsbolagets ombuds och utredningskostnader?

Kan det vara försäkringsbedrägeri åtalet gäller. Att skadan redan fanns innan ”trafikincidenten”, men att TS påstod något annat.

Skulle åklagaren motsäga sig att regrrssen läggs samman med brottmålet i ett sådant fall där regressen är så uppenbar om TS döms?

Det var bara en möjlig förklaring. Har du själv någon idé?

Det är inte helt ovanligt att tingsrätten väljer att avskilja det enskilda anspråket i samband med att en fällande dom meddelas i brottmålet om de inte anser att det finns tillräckligt med underlag för att göra en bedömning i frågan. Frikänns du har de inga problem med att ogilla skadeståndsanspråket då jag gissar på att försäkringsbolaget endast har åberopat den åtalade gärningen som grund. Huruvida målet avskiljs vid en fällande dom beror på om du har någon annan invändning än att du inte har begått ett brott.

Åklagare brukar sakna erfarenhet av att driva mer komplicerade skadeståndskrav så det brukar vara dåligt förberett, någon faktura men inte mer än så.

Fördelen med gången för din del är att om du frikänns lär inte försäkringsbolaget gå vidare med kravet i ett tvistemål, du får alltså en snabbare och billigare prövning. Som du är inne på finns det dock en risk att du får en dom emot dig om du inte har hunnit att förbereda invändningarna på ett bra vis.

Dina 1 000 kronor i självrisk kan handla om den särskilda självrisk som många försäkringsbolag har vid vissa trafikbrott. Det är normalt inte en slutreglering utan en bedömning kan ske senare om att sätta ner eller helt dra tillbaka ersättningen. Den möjligheten brukar finnas om du uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat skadan.

Har du inte fått någon kontakt alls med din försvarare sedan förordnandet så har du normalt rätt att byta försvarare. Du måste dock ange ett skäl till bytet när du skickar in begäran till tingsrätten, det är inte tillräckligt att bara be om en ny försvarare eller att skriva att man inte fick svar när man ringde. Normalt brukar man ange att man saknar förtroende för försvarare på grund av någon specificerad omständighet.

TS förstår inte att han skapar mer problem än de löser genom att spela offer i inlägg här.
Tack för länken.

Egentligen är de rätt löjligt. TS ställer frågan men överlåter åt tråden att gissa detaljerna.

Det som är löjligt här är att flera i tråden tror att juridisk rådgivning kring processrätt kräver att man lämnar ut hela sin personakt och frossar i skvaller.

Min frågeställning i trådstarten handlade inte om att flashbackare ska sitta och gissa skuldfrågan eller agera hobbydomare i skadegörelse. Frågeställningen var strikt processuell:

Hur rimmar det med beredningskravet i RB att trycka in ett enskilt anspråk på 300k (utan föregående skriftväxling, utan att verifikat presenterats och utan teknisk bevisuppgift) i en kort brottmålsförhandling? M a o: Kan man bara slänga in en summa pengar som försäkringsbolag gratis och utan avgifter och utan processrisker och det allmänna agerar ombud åt en och hålle räven strategimöten ihop, staten och försäkringsbolaget, för att säkerställa de har etablerat gemensam linje.

Hur ser praxis ut kring 22 kap. 5 § RB när kumulationen (att bunta ihop brottmål med skadestånd/regressrätt) innebär att ett oklart regresskrav från ett försäkringsbolag tillåts åka snålskjuts på ett brottmål?

Det är domstolsförfarandet och den processuella hanteringen som är ämnet. Vill man diskutera såpoperor finns det andra underforum för det. Jag har inget emot sånt alls men en annan gång.

För att bemöta de mest frekventa missförstånden:

Skadeståndskravet och åklagarens roll

Precis som påpekas har åklagare sällan vana eller intresse av att driva invecklade civilrättsliga regresskrav. Det som har hänt är att försäkringsbolaget har kastat in en okritisk Cabas-kalkyl och låter åklagaren agera gratis inkassobyrå enligt 22 kap. 2 § RB. De slipper betala ansökningsavgift i tvistemål och slipper rättegångskostnadsrisk. M a o tillåter svensk praxis i viss mån denna no-brainer slapstick summariska rättegång.

Vårt svaromål dissekerar kalkylen punkt för punkt (bristande skademinimering, uteblivna åldersavdrag, orimliga timpriser och total avsaknad av förhandskontakt och 10-20 andra saker) men hur ska åklagaren kunna bemöta 100 frågor om pengaunderlaget som jag krävs på? Alltså det är nog en fördel för mig om det inte avskiljs då det blir uppenbart det hela vad de har gjort.

Skuldfrågan och ansvarsfrihet

För att skadegörelse ens ska komma på tal krävs uppsåt. Här föreligger inget sånt. Jag är faktiskt inte ute i samhället och kvaddar bilar med uppsåt. Bevisbördan ligger helt på åklagaren att motbevisa min historia, detta ställt utom rimligt tvivel. Faller åtalet, faller grunden för hela det enskilda anspråket i detta mål eftersom bolaget endast åberopat den brottsliga gärningen som grund.

Försvararfrågan

För att reda ut missuppfattningarna om försvararen: saken handlar inte om att "inte få svar på ett telefonsamtal". Det föreligger en dokumenterad anmälan till Advokatsamfundet för misskötsel av uppdraget som försvarare utan att gå in på detaljerna. Jag är själv lite förvånad över advokatens sysslor, dvs inga alls nästan. Domstolen och åklagaren var också väldigt förvånade och tycks mer och mer förstå att jag har en poäng.

THIS !!
Tack och även kamrat Rostochlok för att ni så pedagogiskt illustrerar exakt vad min trådstart inte handlade om.
Så fort diskussionen rör svensk processrätt, obestyrkta skadeståndsanspråk och 22 kap. 5 § RB klarar lekmännen inte av juridiken. Då åker detektivhatten på och man börjar dammsuga papperskorgen efter personuppgifter och moralpanik i stället.

This! alltså ! Ni bevisar ju precis grundtesen: har man en gång hamnat i rullorna slutar folk (och ibland myndigheter) att titta på fakta, bevisbörda och juridik. Man dömer personen i stället för sakfrågan.

Frågan i denna tråd är och förblir dock rent juridisk: Ska ett försäkringsbolag tillåtas driva ett summariskt regresskrav på flera hundra tusen kronor via åklagaren utan ordentlig tvistemålsberedning? Frågan kan ställas både av mig som ett offer för samhället / samhällscase eller för en präst. Vi är alla lika inför lagen (spoiler: hell to the yeah...no)

Kan ni inte svara på trådens frågeställning det utan att leta gamla trådar kan ni lika gärna lämna tråden till folk som faktiskt har läst rättegångsbalken. Hoppa in i andra tråden och diskutera problemen där om ni är så sugna.