Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Konflikter sker i de flesta hem, men inte ofta att det leder till dödligt våld.
När det leder till dödligt våld, har det vanligen föregåtts av tidigare olika typer av våld, det har skett en eskalering av våldet. Det finns olika typer av våld; psykiskt, fysiskt, ekonomiskt/materiellt och sexuellt våld. Våldet följer ofta ett mönster, med en intensiv inledande uppvaktning som följs av en intensiv kärleksperiod.
(...)
Här pratar vi inte om att det är två som beter sig på detta sätt, utan det är den som utövat det dödliga våldet som beter sig enligt mönstret ovan. Det innebär förstås inte, att det aldrig sker våld från offrets sida också, det förekommer. Det är dock den som utövar det dödliga våldet, som är den som beter sig enligt mönstret, med kontrollerande och svartsjukt beteende som utövas med olika typer av våld.
I den här historien kan vi se att TN prickar in på några av dessa mönster.
Problemet är att din beskrivning av mönstret för dödligt våld i parrelationer inte stämmer in på vad vi vet och har anledning att tro om deras relation. Den process du beskriver i första stycket pågår i åratal, ibland i decennier innan det slutar på värsta tänkbara vis. Eskaleringen kan visserligen börja tidigt. Men mönstret är att mannen gradvis skaffar mer och mer kontroll över kvinnan och så småningom också börjar använda fysiskt våld som en del av det. Först sådant som enstaka slag och knuffar, sedan gradvis mer och mer. Ofta har kvinnan redan tvingats till vård för skador som allvarliga blodutgjutningar, benbrott m.m. flera gånger innan mordet.
Även om GM gradvis skulle försökt skaffa sig kontroll över denna medelålders, självständiga yrkeskvinna är det i mina ögon helt osannolikt att de på 8 månaders särboende skulle ha kunnat gå igenom denna process och att hon inte skulle ha brutit åtminstone efter de första slagen.
Så nej, detta är absolut inte ett textbook case för mäns dödliga våld mot kvinnor. Det är något annat, ett mycket mer udda förlopp där jag skulle säga att det absolut mest troliga är att inget fysiskt våld alls förekommit före denna ödesdigra dag.
Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Här kan man ana att om relationen hade varat en längre tid än den gjorde, hade kanske TN begränsat den andres liv, genom att förhindra att han skulle känna sig bortprioriterad. Det är vanligt att den som utövar våld, gör försök till att isolera personen, det kan vara från vänner, men också familjemedlemmar, aktiviteter, osv.
Så kan det mycket väl vara, även om vi inte vet något om hur TN betett sig ur den aspekten i tidigare relationer. Men fortfarande så utgör inte det någon förklaring i sig själv hur han kunde begå detta extrema våld.
Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
I den relation som TN har haft med ett ex, där lgh- bråk uppstod, framkommer att TB betett sig kränkande och hotfullt. Exet, beskriver i en anmälan, om psykiskt våld, och rädsla för att det hela skulle eskalera.
Ja, men trots den konfliktfyllda situationen och att det var hon som ville avsluta relationen så har hon inte hävdat att han blev fysisk. Och vi ska komma ihåg att det var just en konflikt där det väl inte är direkt osannolikt att även hon både varit rejält arg och gett uttryck för det. Spelade han inte någon form av utbrott hon hade vid något tillfälle? Med det menar jag bara att man inte kan dra tvärsäkra slutsatser om exakt hur saker och ting skedde när allt vi har är vad en person som själv var part i bråket och tvisten om lägenheten uppgav.
Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Oavsett hur ett bråk uppstår, även om man känner sig frustrerad och beter sig aggressivt på det sätt som du tar upp när någon inte lämnar, har betett sig enormt illa, så är det inte vanligt att folk går till sådant övervåld att det slutar med dödligt våld.
När det sker övertramp av det här allvarliga slaget, sitter problemet i den person som dödar. Det har ingen betydelse hur ÅÅ betett sig, eftersom de allra flesta människor i TNs sits, hade lämnat, tagit en promenad, sovit i lillstugan, satt sig ner och tagit ett steg tillbaka.
Nej precis, det är enormt ovanligt. Men det du skriver i andra stycket är inte en förklaring. Det är en moralisk uppfattning (som jag delar) och som också är den som (normalt) styr hur våldshandlingen bedöms i en rättsprocess.
Men vill man förstå de psykologiska faktorer som samlat ledde till att TN dödade en kvinna han av allt att döma älskade så kan man inte bortse från den andra partens ord och handlingar. Helt enkelt av det skälet att vad hon sa och gjorde kan ha bidragit till att han gick över alla normala spärrar.
Egentligen medger ju alla i tråden att det är så, eftersom det bl.a. spekuleras i om det var för att offret sa att TN kändes kontrollerande och elak, eller borde åka hem.
En sak kan jag säga med stor säkerhet. Vad som var starten på det bråk som uppstod vet jag inte. Men någon gång under det har offret kommunicerat till TN att hon ville avsluta relationen. Jag har mycket svårt att se hur det annars skulle ha kunnat eskalera så katastrofalt.
Kan våldet ha kommit redan här? Kanske efter att han vädjat, gråtit och bett henne ångra sig för att plötslig slå om och gå till rasande attack? Kanske. Men jag tror inte det är så sannolikt.
Jag ser det som mer troligt att TN utifrån hur vi känner hans beteende från flera vittnesmål reagerar på hennes avvisande med att gå till verbal attack först. Han agerar ut den upplevda kränkningen genom att anklaga henne för de mest absurda saker och säga hemska saker om henne som person. Kanske är han också hotfull (i och för sig upplever nog de flesta det som hotfullt redan att säga såna saker med arg eller iskall röst)
Det är vad som sedan händer som jag tror förklarar mycket om inte allt. Där ser jag däremot flera scenarion. En viss typ av person skulle definitivt kunna drivas ännu längre av att den andra personen bara försöker undvika konflikten genom att hålla sig lugn (Självupplevt kan jag säga, om än inget i närheten av detta) eller helt enkelt gå undan och t ex låsa in sig på toaletten eller sovrummet. TN skulle kunna vara en sån person.
Men som alla förstår vore det ju inte konstigt om någon i offrets situation själv skulle förlora behärskningen till sist (om hon inte redan delvis gjort det) och svara på den andres anklagelser och utfall med samma mynt. De flesta av oss kan säga väldigt elaka, ibland hemska saker om vi blir tillräckligt arga. Som du skrev skulle en normal person ändå normalt reagera på ett sånt angrepp genom att t ex gå därifrån. Men en lättkränkt person som kanske redan en längre tid burit på underlägsenhetskänslor gentemot partnern (som nu dessutom bett honom dra åt helvete) skulle kanske här även om han normalt har starka spärrar mot våld gå över gränsen.
Hur grovt från början och hur det eskalerade vill jag inte spekulera i. Men någonstans, på något vis kom den utlösande gnistan. Och även om vi är överens om att skulden är 100% hans kan vi aldrig förstå det förloppet om vi inte förstår bägge parters agerande.
Observera att ovan beskrivna förlopp inte nödvändigtvis måste ha hängt ihop i tid. Det kan ha varit åtminstone en paus/avbrott, under vilken hans känsla av kränkning och förtvivlan sannolikt byggts upp alltmer till aggression. Så att han som du uttrycker det själv redan var "en tickande bomb" när den sista delen av konfrontationen mellan dem startade.
. 
