Populärvetenskaplig tidskrift: Familjer med katt får störda barn

Antingen är föräldrar som skaffar katt mer psykiskt sjuka och nedärver gener samt skapar en miljö som predisponerar för psykisk sjukdom, eller så är det toxoplasma som orsakar korrelationen. Själva katten är nog oskyldig.

Vi skaffade katt för att jag som barn tjatade varje dag om husdjur. Men efter det så slutade alla allergier. Så det kanske är lite positivt? Jag vet inte hur många av oss som är galna eller om det bara är jag. Skulle nog säga att hela familjen är lite störd.

Verkar som du missade detta...

Det förekommer definitivt kvinnor som har fler än 5 katter där kvinnan har psykiska problem. Min uppfattning är att dessa kvinnor tror att de gör något gott när de tar omhand dessa katter men det handlar i många fall om mer eller mindre djurplågeri. Det bästa är därför att avliva katterna.

Låt mig gissa, du älskar katter mer än barn? Vilket är OK får då uppkommer inte problemen i TS.

Det är 2 veckors träning av en hund så är den helt rumsren.

Det stämmer kanske att man kan få katter att hoppa genom eldringar, det kan ju tigrar. Men de gör detta under protest och med piska. En hund springer frivilligt efter en boll eller ett byte 100 meter, utan stopp, tills den dör om det behövs.

Själva tanken att polisen skulle ha katter för att få hjälp av katternas makalösa syn eller liknande är absurd. Medans det finns miljoner hundar som hjälper polis, militär, blinda osv.

Men ensamma damer som har hundar (eller hästar) dejtar jag inte. Jag blir aldrig lika mycket värd.

Om det här skulle stämma så handlar det varken om katter, parasiter etc utan snarare vilka typer av människor det är som älskar katter.

Många kattmänniskor kan faktiskt vara lite konstiga.

Jag gillar katter men jag är inte tokig i katter som en kattmänniska.

Jag har både katt och hund, de har båda sin charm, men de är båda djur, man kan inte sätta mänskliga egenskaper på dom, de är inte tänkande, reflekterande individer på samma sätt som en människa.
Däremot så har de en typ av personlighet som gör att ingen hund är den andre lik, på samma sätt som att ingen katt är den andre lik.

Den här forskningsrapporten, eller vad det är säger nog mer om vilken typ av människor som dras till vilka djur, om än grovt generaliserande.

Hur har det hittat 2 000 familjer i Spanien där barn haft katt vid "endast ett års" eller "endast 4-5 års" ålder, är det sommarkatter?

https://link.springer.com/article/10.1007/s12519-025-00942-2 (originalartikeln)

Nej. Jag är inte rädd för att min katt ska riva mig. Aldrig varit.


Helt fel. Det går att dressera katter, det är dock svårare än hundar och kräver annorlunda tekniker.


Hunden älskar inte sin ägare. Hunden är ett kuvat flockdjur som står längst ner i hierakin. Den offrar sig för flocken för det är dess instinkt. Det finns ingen "kärlek" att tala om.

Hur definierar du då kärlek, undrar man. Att osjälviskt offra sig brukar ju sägas vara den mest ädla kärleken (pappan som offrar sig för sitt barn, dvs inte mamman som skiljer sig från pappan pga hon sugit av chefen på firmafesten).

Det är bara kärlek om motparten låter purrpurr och luktar tonfisk från käften? Eller?

Ja ungen vill ha en hund att älska men det blir för mycket ansvar så det blir en gnagare eller katt..?

Ända långsökta förklaringen?