Citat:
Stämmer det att alla kattägare är lite rädda för att plötsligt bli riven av sin katt? Beskriv varför.
Snarare du som har skeva anknytningsmönster och inte vet vad kärlek är, som så många andra anti-kattmänniskor. Ni tror att kärlek är underkastelse och tvång, att någon kommer för att ni befaller det. Valmöjlighet finns inte, därför klarar ni inte av kattens självständighet.
En katts kärlek gör man sig förtjänt av, precis som med en människa. Ett djur som kommer till en för att det faktiskt vill: det är en rush som ni basic ass loser hundmänniskor aldrig kommer få uppleva
En katts kärlek gör man sig förtjänt av, precis som med en människa. Ett djur som kommer till en för att det faktiskt vill: det är en rush som ni basic ass loser hundmänniskor aldrig kommer få uppleva
Stämmer det att man inte kan lära en katt göra någonting? Hundar är i motsats det djur som är enklast att träna.
En hund bits inte och en hundägare är aldrig någonsin rädd för sin hund. För hunden älskar och försvarar sin ägare. (under förutsättning att den sköts bra så den mår bra).
Citat:
En studie visar att barn som växer upp med katt när barnen är 4-5 år får mer psykiska störningar än andra barn. Vad jag förstår så har en uppväxt med andra husdjur en positiv inverkan på barnens psykiska hälsa. Men den som växer upp med katter riskerar att drabbas av diverse störningar.
https://illvet.se/naturen/forskare-har-undersokt-om-husdjur-gynnar-barns-mentala-halsa-ett-djur-stack-tydligt-ut
Så det är klart att den som vill sina barn väl låter dem växa upp med en Golden, Lab, Boxer etc och inte med en katt. Eller hur?
https://illvet.se/naturen/forskare-har-undersokt-om-husdjur-gynnar-barns-mentala-halsa-ett-djur-stack-tydligt-ut
Så det är klart att den som vill sina barn väl låter dem växa upp med en Golden, Lab, Boxer etc och inte med en katt. Eller hur?
Fast nu läser du ju in något i studien som forskarna själva uttryckligen säger att den inte visar.
Det står att barn som haft katt vid 4–5 års ålder oftare hade vissa psykiska och beteendemässiga problem senare. Det står inte att katten orsakade dem. Tvärtom nämner forskarna själva att det kan vara så att familjer där barnet redan har vissa svårigheter oftare väljer katt, eftersom katt är enklare att ha än hund.
Det är en ganska viktig detalj.
Men ja, om man hoppar över den delen kan man förstås komma fram till att en golden retriever är förebyggande barnpsykiatri och att katten sitter hemma i soffan och orsakar depression.
Själv tycker jag katter är fantastiska djur. Smarta, roliga, sociala på sitt eget sätt och betydligt mer personliga än många verkar tro.
Jag skulle däremot inte använda en observationsstudie som inte kan visa orsakssamband till att slå fast att katter gör barn psykiskt sjuka. Det blir lite som att konstatera att det finns många sjuka människor på sjukhus och sedan varna folk för sjukhus.
Så nej, studien visar inte att man är en bättre förälder om man köper en labrador istället för katt.
Den visar ett samband som forskarna själva säger kan ha andra förklaringar.
Det är faktiskt inte riktigt samma sak, även om det blir en tråkigare rubrik.
Citat:
Det finns oerhört mycket dålig vetenskap. Och det finns ännu fler idioter som går på den. Som den här tråden med all önskvärd tydlighet visar.
Läs studien själva:
https://link.springer.com/article/10.1007/s12519-025-00942-2
Studien undersöker 1893 barn av vilka 2,3%, alltså 43 stycken hade katt enbart vid 4-5-års ålder. Ur denna lilla grupp hade en oproportionerligt andel av föräldrarna fyllt i en enkät på ett sådant sätt att det tolkades som att deras barn hade psykosociala problem.
Det är inte ens en riktig studie i bemärkelsen att forskarna har gjort något eget fältarbete utan de har bara tagit data från en större spansk kohortstudie, en studie där man följt ett antal barn under ett antal år och regelbundet skickat ut enkäter till dem där man frågat diverse saker. Några av dessa saker var vilka husdjur som fanns i familjen och vilken sorts psykosociala problem barnen hade. Ur detta har sedan artikelförfattarna sugit ut den data de var intresserade av och gjort lite statistiska analyser på och kommit fram till, med 95% konfidensintervall, slutsatserna som presenteras i trådstarten. Naturligtvis är alltihop nys. Vilket alla, inklusive rimligtvis artikelförfattarna, är fullt medvetna om.
Läs studien själva:
https://link.springer.com/article/10.1007/s12519-025-00942-2
Studien undersöker 1893 barn av vilka 2,3%, alltså 43 stycken hade katt enbart vid 4-5-års ålder. Ur denna lilla grupp hade en oproportionerligt andel av föräldrarna fyllt i en enkät på ett sådant sätt att det tolkades som att deras barn hade psykosociala problem.
Det är inte ens en riktig studie i bemärkelsen att forskarna har gjort något eget fältarbete utan de har bara tagit data från en större spansk kohortstudie, en studie där man följt ett antal barn under ett antal år och regelbundet skickat ut enkäter till dem där man frågat diverse saker. Några av dessa saker var vilka husdjur som fanns i familjen och vilken sorts psykosociala problem barnen hade. Ur detta har sedan artikelförfattarna sugit ut den data de var intresserade av och gjort lite statistiska analyser på och kommit fram till, med 95% konfidensintervall, slutsatserna som presenteras i trådstarten. Naturligtvis är alltihop nys. Vilket alla, inklusive rimligtvis artikelförfattarna, är fullt medvetna om.
Så katter klarar inte av barn från sex år och uppåt med psykosociala problem utan känner sig tvungna att flytta? Stackars katter, men tur att det är bevisat nu i alla fall!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera