Citat:
Ursprungligen postat av
Nixter
Sedan 1980-talet har Sahara krympt med ungefär 8 procent. Satellitdata visar en omfattande förgröning, ett mönster som också syns över hela planeten.
Omkring 50 procent av jordens vegetationsklädda landyta har blivit betydligt grönare – en yta som är ungefär tre gånger så stor som USA.
Den främsta drivkraften är inte nederbörd eller förändrad markanvändning, utan den ökande halten av koldioxid (CO₂) i atmosfären. Högre CO₂-halter gör att växter kan fotosyntetisera effektivare, förlorar mindre vatten och klarar värme och torka bättre.
Effekten är starkast längs ökenområdenas gränser – i Sahel, Mellanöstern, Australiens inland och längs Saharas södra utkant.
Ökande CO₂-halter gör öknarna, och planeten som helhet, grönare. Skördar större osv.
Effekten mättas och avtar redan. Nyare forskning visar att koldioxidgödslingseffekten har minskat med ungefär hälften sedan 1982, eftersom vatten- och näringstillgång är den huvudsakliga begränsningen – hur mycket CO2 än ökar hjälper det inte om kväve, fosfor och vatten inte följer med. Det är alltså inte en linjär trend som fortsätter för evigt.
En färsk studie (2024–2025) på torra områden fann att mänsklig aktivitet, typ bevattning och markanvändning hade mer än dubbelt så stor effekt på grönskeökningen i torrområden än ren CO2-gödsling (0,32). Det vill säga: en stor del av "Sahel/Sahara-förgröningen" handlar om jordbruk och bevattning.
Det finns också motsatta trender på andra håll. Studier visar en avtagande förgröning och förstärkt "brunifiering" särskilt de senaste två decennierna, med förlust av bladyta i tropiska regnskogar som kan vara ett tidigt tecken på att kolsänkan på land håller på att mattas.
Du körsbärsplockar som vanligt.