Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Men du vill leva nyktert egentligen, eller...?

Antar det.. Av hälsoskäl mest kanske. Men känner inte det där positiva som många andra verkar göra. Men känner absolut inget behov heller att dricka, ska sägas.. Behöver väl besöka hjärnskrynklaren eller nåt.

Du har inget behov av att dricka, men känner tristess när du inte dricker? Verkligen spektakulärt.

Hur har det gått för dig..???

Inte hört något än. Chefen hejade som vanligt.

Ha! Då kanske de respekterar ditt beslut.

Plus ettar ladicius förhoppning!

Har känt samma när jag provat total nykterhet från allt. Dom här tolvstegarna och liknande måste intala sig själva konstant över hur fantastiskt nykterheten är för att inte ta återfall asså dom snackar massa skit bara. Gå inte på bluffen.

Men dom som uppfattar nykterheten som fantastisk? Som lyckas ta sig ur ett beroende som innefattar havererad ekonomi, depression, ångest och kraschade förhållanden? Varför skulle det vara en massa skit?

Har nu lovat min fru att vara nykter i minst 365 dagar, det var bara en siffra som lät bra tanken är självklart att sluta upp helt. Inte bara för hennes skull alls men för min egen och barnens. Jag orkar inte med konsekvenserna längre. Den jag blir medan jag dricker och hur jag mår efter är oacceptabelt. Sitter här med spyan i halsen, diarre, nerverna känns på helspänn och kan inte slappna av för fem öre. Går i tankarna på hur jag ska göra. Hade kontakt om behandling men sen fick jag ett nytt jobb som jag självklart saboterade rätt fort och missade dagar sen slutade. Har nog fattat att det viktigaste jag kan göra för mig själv och min familj är att fokusera på tillfrisknad och se till att nykterheten håller i sig.

Denna gången ska det gå och ska lägga all min energi och tanke på detta. Även om ekonomi och sådant får lida så ser jag detta som enda sättet då alla mina tidigare försök att bolla allt samtidigt har misslyckats kapitalt. Finns AA-möten online som man kan börja med när den värsta abstinensen/bakfyllan gått över? Kan sedan gå på lokala möten men kunde kanske vara en idé att börja lite lätt på det viset.

Bra beslut!

Jag hade rekommenderat dig att söka hjälp hos vården, även om det är tufft med att socialen oundvikligen blir inkopplade (då ni har barn). Men försök tänka på att det inte handlar om din stolthet eller anseende nu, utan att du ska bli frisk och fri igen för att kunna finnas där för fru och barn framöver.

Onlinemöten kan säkert vara bra det också, men att lösa det här själv är nog ytterst svårt.

Alkohol är depressiv substans. Man blir nedstämd när man dricker, men många har tron på att det är en uppiggande substans som gör en glad för en stund. Detta gör dem extra förvirrade i synen på sig själva.

Tänk tanken att du inte har några förväntningar på dig själv, att alla förväntningar är orealistiska och skapade av dig själv. Du mosas av förväntningarna och tar till flaskan för att må bättre.

Tänk tanken att ingen har förväntningar på hur du ska vara i mötet med dem. Du behöver inte spela eller komma med snabba käcka svar. Spendera mer tid på att utvärdera hur du ser på situationen, och säg inget. Spendera mindre tid på att ändra på andra. Försök helt sluta med att få folk att tänka annorlunda eller göra annorlunda. Sluta klibba ihop med folk.

Lägg märke till om du är känslig för att tillfredsställa andras krav/inbillade förväntningar på dig. Tex om någon har en vana för att bli arg över sin egen oförmåga, så gör inte den ilskan eller irritationen till din, eller tro att du är orsaken till irritationen hos den andre. Tänk, Jag märker att du blir irriterad igen men jag har en vallgrav runt omkring mig och jag sitter trygg här.

Våga vara nöjd med dig själv, hur du ser på saker och ting. Du behöver inte signalera hur du ser på saker och ting. Gör saker på ditt sätt och i ditt tempo. Bli den svagt leende gamle vise mannen som vet att andra stångas mot bättre vetande. Säg oftare, Du gör på ditt sätt och jag gör på mitt sätt.