Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Eftersom du inte lyssnar på sunt förnuft och vad fem-sex trovärdiga debattörer säger till dig kanske du lyssnar på AI. Jag bad min betalmodell av den bästa AI-tjänsten att förutsättningslöst utvärdera din teori. Jag matade alltså in dina egna ord och inte mina egna.
Så här blev svaret:
När man läser hela konfrontationsförhöret i följd tycker jag att Lebels påstående — att det där skulle ”framgå” att Zahir aldrig såg någon springande man på David Bagares gata — är för starkt och i praktiken bygger på en feltolkning av frågesituationen.
Det centrala är att förhöret från början definierar konfrontationens syfte som att pröva om någon i gruppen är identisk med den man som Zahir och Nieminen mötte på David Bagares gata. Zahir får alltså konfrontationsgruppen presenterad just på den premissen och svarar inte att premissen är fel; han säger bara att han inte känner igen någon.
Ännu viktigare är sidan 2. Förhörsledaren säger uttryckligen:
”När du och Nieminen hade mött den här mannen på David Bagares Gata, vart gick ni då?”
Zahir svarar att de gick mot Tunnelgatan/Sveavägen. Det är svårt att läsa detta som att Zahir där avslöjar att någon sådan man aldrig funnits. Han accepterar berättelsens utgångspunkt och fortsätter beskriva vad som hände efter mötet.
Det som Lebel hakar upp sig på kommer strax därefter. När Zahir får frågor om vilka människor de träffade vidare på vägen börjar han berätta om Lars Jeppsson: en man som frågade om de hade sett någon springa. På sidan 3 beskriver Zahir Jeppsson ganska konkret — dunjacka, kortare person osv.
Lebel läser detta ungefär som: ”Zahir säger att den första person han såg var Jeppsson, alltså såg han ingen man på David Bagares gata.”
Men det följer inte av texten. Frågorna har redan flyttat berättelsen förbi mannen på David Bagares gata. Den mannen är bakgrundspremissen för nästa sekvens. Att Zahir sedan säger att Jeppsson var den första de träffade i den efterföljande delen betyder inte att DBG-mannen försvinner ur berättelsen.
Det blir ännu tydligare på sidan 5. Lönnblad säger uttryckligen att de går ”tillbaka till David Bagares Gata igen” och hänvisar till platsen där Zahir och Nieminen träffade ”den här mannen som den här konfrontationen kan gälla”. Zahir svarar ”Mm.” Därefter börjar Lönnblad fråga vilka de träffade på Tunnelgatan och Zahir svarar att de först träffade polisen.
Det är precis där Lebels argument faller isär. Mannen på David Bagares gata är redan separerad från de personer som sedan räknas upp. Man kan därför inte använda Zahirs svar ”polisen först” eller hans beskrivning av Jeppsson som bevis för att DBG-mannen aldrig fanns.
Dessutom blir Lebels läsning språkligt besvärlig. På sidan 1 frågas Zahir om han kan identifiera någon som den person han och Nieminen mötte på David Bagares gata. Han svarar inte ”vi mötte ingen sådan” eller ”det var bara mannen vid trappan”, utan konsekvent bara att han inte känner igen någon i gruppen.
Man kan säga att: ”Zahirs självständiga identifikationsvärde beträffande DBG-mannen är lågt.”
Men det är något helt annat än:
”Konfrontationsförhöret visar att Zahir aldrig såg någon man på David Bagares gata.”
Det tycker jag inte att dokumentet visar.
Tvärtom bygger förhöret genomgående på en kronologi där förhörsledarna skiljer mellan:
mannen på David Bagares gata → Jeppsson → poliserna → mordplatsområdet.
Och Zahir säger aldrig uttryckligen emot den kronologin.
Det finns också en Flashback-diskussion där Lebel själv formulerar exakt sin slutsats: han menar att när Zahir säger att ”den killen” som frågade var den första, så visar det att Jeppsson var den första personen Zahir såg och att någon tidigare springande man inte existerade för honom. Men andra användare invänder just att DBG-mannen redan är undantagen ur frågan vid det laget.
Jag tycker den invändningen är klart starkare textuellt.
Min bedömning blir därför: konfrontationsförhöret kan användas för att ifrågasätta hur mycket Zahir själv kunde återkalla om den springande mannen, men inte för att belägga att han aldrig såg honom. Lebel går från ”Zahir minns främst Jeppsson” till ”Zahir såg ingen DBG-man alls”, och det steget stöds inte av själva förhörsstrukturen.
Bättre lycka nästa gång.
Låt oss börja med AI.
Redovisa alltid prompten.
Jag gav AI samma PDF-fil som finns på palmemordsarkivet.se (den nästan omaskade versionen av konfrontationsförhöret E15-2-B). Jag använder engelska för att minimera risken för översättningsfel.
Prompt
Ahmed and Yvonne were walking down the stairs and before they did that they met a man at the top of the stairs. Is it likely that they met someone before that?
Response
Based on the transcript, the answer is
no. It is not likely that they met anyone
before the man at the top of the stairs.
The text explicitly identifies the man in the down jacket as the
first person they encountered after leaving David Bagares Gata and arriving at the stairs.
Here is the evidence from the transcript:
1.
Direct Confirmation of Order: When the investigator asks if they met anyone "uppe på trappan" (up on the stairs/at the top), Ahmed replies:
> "Det är på trappan,
första.
Första på trappan, upp... vi har träffat den kille, han frågar alltså."
>
(It is on the stairs, first. First on the stairs, up... we met that guy, he asked so.)
2.
Sequence of Events: Ahmed describes the timeline as follows:
-
Step 1: Meet the man in the down jacket
at the top of the stairs ("Första på trappan").
-
Step 2: Continue down many stairs ("Sen vi har fortsatt många trappor").
-
Step 3: Meet others
after descending (the woman mentioning Palme, the heavyset man, and police on Tunnelgatan).
Ahmed's use of the word "
första" (first) twice in immediate succession specifically designates the man at the top of the stairs as the initial encounter in that sequence. The other people he mentions (the woman, the heavyset man, the police) are described as occurring "sen vi har fortsatt" (then we continued) or further down toward the subway.