Skandiamannen

Det här har diskuterats tidigare och för min del avslutats .

Varför skulle RB lämna en felaktig tid till SE ?

Först kontrollera mot fröken Ur och sen i princip lura SE genom att tala om en fullständigt icke-relevant tid ?

SE är förstås ute efter rätt klockslag - inte vad en viss klocka visade.

Lägg ihop dessa två saker :

https://www.flashback.org/sp94004771

och sedan försökte Lebel i vanlig stil fuska in sin egen version ändå med något som Knattarna genomskådade :

https://www.flashback.org/sp94005318

Läs var RB säger, du har kastat om klockslagens noteringar.

Hur då?

RB säger att klockslaget 23.20 är den verkliga tiden Fröken Ur.
RB säger dessutom att stämpeluret har felat med en minut.
Hur kan då stämpelursklockan ha visat rätt tid..dvs 23.20?

Läs hela start till slut.

https://wpu.nu/images/7/76/Pol-1986-06-09_13.30_EA9982-3_F%C3%B6rh%C3%B6r_Roland_Bergstr%C3%B6m.pdf

B: Ja, den kollade jag med fröken ur då. Det var faktiskt så att
klockan gick, våran klocka gick inte fel utan vår tidsapparat
stod på 23.20 men vår klocka gick xA en minut fel vilket jag
konstaterade vid kontroll med fröken ur. Och det var därför
jag också sa 23.19 åt honom.


Engströms stämpling på utgångs-uret är 23:20 men den har tiddiff relativt fröken ur. Så 23:19 är frökenurtid enligt RB.

Eftersom du apostroferade mig:

Det är helt uppenbart att RB menar att den riktiga tiden är 23:19.

Det framgår inte minst av det här stycket lite längre ned från hans förhör:

Det är egentligen bara så att vi ska ha våra lokaler låsta. Vi ska stänga de ärliga obehöriga ute och vår personal ska kunna komma in på ett någorlunda smidigt sätt.

Det är alltså att betrakta som en nyckel som man öppnar dörren med helt enkelt. Och inget säkert säkerhetssystem.

Men tanken är att man ska öppna dörren med kortet när man går in här. Och vi ska ha möjlighet i efterhand att kunna se som har gått in i huset med kortet. Framför allt på sådana tider då lokalerna är obemannade.

Och när han då gått ut klockan 23:19 här och sedan hade han också sagt att han gått tillbaka så tittade jag då om han hade gått in, hur dags han gick in igen. Det var av ren nyfikenhet.

Men då var det så att han har inte öppnat dörren själv med hjälp av kortet.

RB säger alltså att SE ”gått ut klockan 23:19”. Det kan bara betyda att han anser att det är den verkliga utstämplingstiden. Enligt Fröken Ur.

Sedan kan det förstås inte uteslutas att han minns fel. Men innebörden av hans förhör är att han anser att rätt utstämplingstid är 23:19. Det har han också bekräftat personligen till mig när jag talade med honom i april 2026.

Vår tidsapparat (arbetstidsterminalens digitalklocka i hisshallen) gick inte fel, utan stod på 23.20.

Vår klocka (Timecons systemklocka som avgjorde vilken tid som registrerades) gick en minut fel, vilket Roland Bergström konstaterade vid kontroll med Fröken Ur.

Den registrerade tiden var 23.19. Och det var därför Roland Bergström sa 23.19 till Stig Engström. Innan Bergström ringde Fröken Ur och konstaterade att Timecons systemklocka gick en minut fel.

Den registrerade tiden var 23.19. Den var en minut fel.

Bergströms enda åtgärd var att ställa om systemet. Han ställde Timecons systemklocka. Efter samtalen med Engström den 1 mars och det följande samtalet med Fröken Ur..

Tider som registrerades före den 1 mars förblev en minut fel. Vilka tider som registrerades framgår i Per Häggströms PM den 5 juni. Häggström visste inte att Timecons systemklocka gick en minut fel. Som framgår i förhöret med Häggström den 9 juni.



Bergström beskriver vad han gjorde innan han ringde Fröken Ur och konstaterade att Timecons systemklocka gick en minut fel. Han ville genast veta om Engström stämplade in när han återvände från mordplatsen. Bergström fann att Engström inte stämplade in då.

Bergström minns den registrerade tiden 23.19.


En pedagogisk förklaring finns här.

Bergström har beskrivit för mig att du har fel. Vilket jag förklarat flera gånger.

Din ”teori” var hela anledningen till att jag ens ringde honom. Jag frågade om teorin stämde. Det gjorde den absolut inte. Sade RB.

Men egentligen hade jag inte ens behövt fråga honom om det. Det framgår redan i hans förhör från 1986 att han ansåg att 23:19 var rätt tid:

”Och när han då gått ut klockan 23:19 här och sedan hade han också sagt att han gått tillbaka så tittade jag då om han hade gått in, hur dags han gick in igen.”

RB säger att SE ”gått ut” 23:19.

Om 23:19 hade varit den felaktiga tiden hade inte SE ”gått ut” 23:19. I så fall hade han ”gått ut” 23:20.

Men det är inte vad RB säger. RB säger att SE gick ut 23:19.

Alltså måste RB anse att 23:19 är den verkliga tiden.

Fulklistring.

Ordet "såvitt" inleder ett nytt stycke.

"Inga andra" kan lika gärna syfta på YN och AZ själva. Inte på mannen i föregående stycke.



Kul jämförelse. Säkert tillämpbar på vissa andra debattörer.

Jag har inte påstått att YN och AZ inte var med när foto 1 och foto 2 togs på David Bagares gata. Jag har konstaterat att man inte kan se om de var med när fotona togs. Att de var med när fotona togs vid trappkrönet och i trappan bevisar inte att de var med när fotona togs på David Bagares gata 60 meter österut.

Oavsett om YN och AZ var med eller inte är avståndet till den springande mannen 3 - 4 gånger större på fotona än i förhöret med YN den 2 mars ("avståndet till mannen var inledningvis ca 10 meter"). Ingen notering gjordes om den skillnaden eller dess orsak. Ingen notering gjordes om avståndet överhuvudtaget. Den rimliga slutsatsen är att avstånden till den springande mannen på foto 1 och foto 2 är misstag av fotografen. Att fotografen inte var noggrann med avstånden är uppenbart. Den som jämför foto 1 och foto 2 ser att mannen springer snabbare än Usain Bolt i Berlin 2009. Om man jämför hans förflyttning med Yvonnes.



Till exempel kan man vara vid trappkrönet och prata med Wranghult och Lange.



Att AZ inte såg den springande mannen på David Bagares gata var ingen "spontan fundering" hos Nils Linder. Den slutsatsen drog han både den 11 juni 1986 och den 8 januari 1987.



Det visar inte att Linder ansåg att AZ såg någonting. Linder citerar inte vad AZ uppgav i förhöret den 3 mars. Där fanns fler detaljer. På grund av Ströms feltolkning av AZ (som inte hade tolk).



Det är varken Linder eller Holmér som säger "nej han är inget vittne" i mötet den 11 juni 1986.



Det framgår tydligt i konfrontationsförhöret E15-2-B att den första som AZ möter är LJ vid trappkrönet. AZ beskriver ingen tidigare man än LJ. AZ nämner ingen tidigare man än LJ. AZ fattar inte vem den mannen är. AZ erbjuder sig att identifiera LJ i vittnesparaden.

YN och AZ mötte LJ vid trappkrönet. YN och AZ mötte ingen innan de mötte LJ vid trappkrönet.

Det var svaret till poliserna vid Luntmakargatan. Ett svar som YN konstigt nog inte minns. "En man med axelremsväska" (A14205-1-A). LJ hade en axelremsväska. Poliserna och AZ bekräftade att poliserna stoppade YN och AZ vid Luntmakargatan och frågade om de hade mött någon. Det är otänkbart att YN missade det. Det är tänkbart att YN senare glömde det. Som alla vuxna förstår.



Du har upptäckt att både SE och GM hade en knälång mörk rock. Grattis.



Det är en efterhandskonstruktion. LJ ropade inte "stoppa honom, ta fast honom". Väsktjuven sprang inte på David Bagares gata. Väskagaren sprang på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. Det utredde inte Holmér.



Det tar inte lika lång tid. Det tar ett tiotal sekunder att springa 50 meter från krönet. Det tar det dubbla att springa från Luntmakargatan till krönet. Det fanns ingen anledning för GM att vända sig om 50 meter från krönet. Särskilt inte 2 - 3 ggr. Det fanns en anledning för SE att vända sig om på Tunnelgatan. Ambulansen hade nyss kommit. Det fanns en anledning för andra åskådare att missa honom. Ambulansen hade nyss kommit.



YN upplyste inte polisen på mordplatsen (pinsp Kjell Östling) om en man som hon och AZ mötte innan de mötte LJ vid trappkrönet. Enligt radiointervjun 1988. "Jag tror att jag har mött en man som kom springande på David Bagares gata. Jag tror han har med det här att göra. Jag fick den känslan i alla fall." Kan lika gärna syfta på LJ vid trappkrönet. YN och AZ hann se att LJ tog några steg mot David Bagares gata.

Det finns ingen klar syftning på den tjocka killen.



Att fråga "vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött" och att fråga om YN och AZ hade "sett en man springa förbi" är stor skillnad. Den första frågan ger intrycket att LJ var övertygad att YN och AZ måste ha mött en springande man på David Bagares gata innan de mötte honom. För den som läser referatet utan tillgång till annan information. Som krinsp Håkan Ström gjorde före förhöret med YN den 2 mars.



Alla som läser dina inlägg får gärna överväga möjligheten att du är en okunnig dilettant.

Det skulle förklara en hel del.

Kära du, varför ställde han Timecons systemklocka om 23.19 var rätt tid?

När 23.19 var den registrerade tiden och Timecons systemklocka gick fel då.

Hur går det med autismutredningen?




Du har påstått att polisens personal själva ”gissade ihop” fotona på David Bagares gata.

Det blir bara ännu mer bisarrt om YN och AZ var med.

Sluta trassla in dig och inse det uppenbara. YN och AZ var bortom rimligt tvivel med och påverkade hur deras egna rekonstruktionsfoton skulle tas. Jag kan ringa upp ett par andra vittnen nu idag om du vill och fråga dem om de också var med och påverkade hur deras egna rekonstruktionsfoton skulle tas.



Och det är helt naturligt att ett vittnes första spontana avståndsuppskattning inte är korrekt. Det är sådant man har vallningar och rekonstruktioner till. Vilket konstateras redan i ett tidigt förhör med LJ:

Jeppsson uppger att han såg mannen snett bakifrån på några meters avstånd. Han har här svårt att bedöma avståndet vilket skall korrigeras med en vallning på platsen sedan.

Då är det fullt naturligt att avståndet korrigeras i efterhand. Vilket man gjorde med både Jeppsson och Nieminen.

Bara en imbecill skulle ta det till intäkt för att Jeppsson och Nieminen inte såg någon på platsen över huvud taget.




Nej, Linder rättar Wranghults missuppfattning. AZ såg att mannen gav ett mörkt intryck men AZ kunde inte återge några ”detaljer”.

Vilket är exakt samma intryck man får om man läser Zahirs förhör.

Två kriminalinspektörer och en kriminalkommissarie hade rätt när de antecknade i materialet att AZ också såg mannen på David Bagares gata.



YN kan mycket väl ha trott att mannen på David Bagares gata hade stulit väskan av LJ. Det är inget konstigt med det. Trots dina puerila försök att göra dig lustig över det.



Så du medger alltså att det var ungefär lika långt från Luntmakargatan till trappkrönet som från trappkrönet till platsen där YN gjorde sin iakttagelse. Bra.

Då förstår du säkert att GM mycket väl kan ha befarat att LJ skulle titta fram över trappkrönet när som helst om LJ hade sprungit efter direkt. Vilket GM inte kunde se om LJ gjorde.

GM var av allt att döma slutkörd efter trappan. Det gick inte speciellt fort, anmärkte YN.

Alltså gick det inte speciellt fort från trappkrönet till mötespunkten med YN.



Hela intervjun handlar om den springande mannen på David Bagares gata. Det är helt uppenbart att det är honom hon åsyftar här.

Hur går det med autismutredningen?




Eftersom du inte lyssnar på sunt förnuft och vad fem-sex trovärdiga debattörer säger till dig kanske du lyssnar på AI. Jag bad min betalmodell av den bästa AI-tjänsten att förutsättningslöst utvärdera din teori. Jag matade alltså in dina egna ord och inte mina egna.

Så här blev svaret:

När man läser hela konfrontationsförhöret i följd tycker jag att Lebels påstående — att det där skulle ”framgå” att Zahir aldrig såg någon springande man på David Bagares gata — är för starkt och i praktiken bygger på en feltolkning av frågesituationen.

Det centrala är att förhöret från början definierar konfrontationens syfte som att pröva om någon i gruppen är identisk med den man som Zahir och Nieminen mötte på David Bagares gata. Zahir får alltså konfrontationsgruppen presenterad just på den premissen och svarar inte att premissen är fel; han säger bara att han inte känner igen någon.

Ännu viktigare är sidan 2. Förhörsledaren säger uttryckligen:

”När du och Nieminen hade mött den här mannen på David Bagares Gata, vart gick ni då?”

Zahir svarar att de gick mot Tunnelgatan/Sveavägen. Det är svårt att läsa detta som att Zahir där avslöjar att någon sådan man aldrig funnits. Han accepterar berättelsens utgångspunkt och fortsätter beskriva vad som hände efter mötet.

Det som Lebel hakar upp sig på kommer strax därefter. När Zahir får frågor om vilka människor de träffade vidare på vägen börjar han berätta om Lars Jeppsson: en man som frågade om de hade sett någon springa. På sidan 3 beskriver Zahir Jeppsson ganska konkret — dunjacka, kortare person osv.

Lebel läser detta ungefär som: ”Zahir säger att den första person han såg var Jeppsson, alltså såg han ingen man på David Bagares gata.”

Men det följer inte av texten. Frågorna har redan flyttat berättelsen förbi mannen på David Bagares gata. Den mannen är bakgrundspremissen för nästa sekvens. Att Zahir sedan säger att Jeppsson var den första de träffade i den efterföljande delen betyder inte att DBG-mannen försvinner ur berättelsen.

Det blir ännu tydligare på sidan 5. Lönnblad säger uttryckligen att de går ”tillbaka till David Bagares Gata igen” och hänvisar till platsen där Zahir och Nieminen träffade ”den här mannen som den här konfrontationen kan gälla”. Zahir svarar ”Mm.” Därefter börjar Lönnblad fråga vilka de träffade på Tunnelgatan och Zahir svarar att de först träffade polisen.

Det är precis där Lebels argument faller isär. Mannen på David Bagares gata är redan separerad från de personer som sedan räknas upp. Man kan därför inte använda Zahirs svar ”polisen först” eller hans beskrivning av Jeppsson som bevis för att DBG-mannen aldrig fanns.

Dessutom blir Lebels läsning språkligt besvärlig. På sidan 1 frågas Zahir om han kan identifiera någon som den person han och Nieminen mötte på David Bagares gata. Han svarar inte ”vi mötte ingen sådan” eller ”det var bara mannen vid trappan”, utan konsekvent bara att han inte känner igen någon i gruppen.

Man kan säga att: ”Zahirs självständiga identifikationsvärde beträffande DBG-mannen är lågt.”

Men det är något helt annat än:

”Konfrontationsförhöret visar att Zahir aldrig såg någon man på David Bagares gata.”

Det tycker jag inte att dokumentet visar.

Tvärtom bygger förhöret genomgående på en kronologi där förhörsledarna skiljer mellan:

mannen på David Bagares gata → Jeppsson → poliserna → mordplatsområdet.

Och Zahir säger aldrig uttryckligen emot den kronologin.

Det finns också en Flashback-diskussion där Lebel själv formulerar exakt sin slutsats: han menar att när Zahir säger att ”den killen” som frågade var den första, så visar det att Jeppsson var den första personen Zahir såg och att någon tidigare springande man inte existerade för honom. Men andra användare invänder just att DBG-mannen redan är undantagen ur frågan vid det laget.

Jag tycker den invändningen är klart starkare textuellt.

Min bedömning blir därför: konfrontationsförhöret kan användas för att ifrågasätta hur mycket Zahir själv kunde återkalla om den springande mannen, men inte för att belägga att han aldrig såg honom. Lebel går från ”Zahir minns främst Jeppsson” till ”Zahir såg ingen DBG-man alls”, och det steget stöds inte av själva förhörsstrukturen.

Bättre lycka nästa gång.

Vi vet inte om 23:19 var den registrerade tiden. Det bygger helt på antagandet att listan över tider som PH publicerar måste vara registrerade ”råtider” rakt igenom.

Det kan vara så. Vilket till exempel enough-is-enough påtalat i flera år. Det är ingen ny idé. Men den är heller inte bevisad.

Men i så fall måste RB minnas fel när han förhörs 1986.

Den uppenbara innebörden av RB:s förhör är att han anser att den registrerade tiden är 23:20 men att den rätta tiden är 23:19.

Det är inte omöjligt att den rätta tiden istället är 23:20. Men det bygger i så fall helt på enough-is-enoughs observation plus ett antagande om att RB minns fel när han förhörs.

Du har inte tillfört den här diskussionen något över huvud taget.