Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Plus ettar Detdundrar; uppdatera oss gärna! Jag tycker att det låter som en undersysselsatt Företagshälsovård. Har du (antar jag) lämnat peth-prover som slickat nollan i ett halvår ska de fan låta dig vara!

Är det bara fungerande alkolister här? Inga som mig som slåss och lever fan?

Jag får väl börja då. Från första mötet med alkohol drack jag värst och längst. Redan då fanns en tendens att kollar du snett på mig din fan får du tillbaka. Detta eskalerade kvickt till handgemäng där 90% av fallen handlade om mitt såriga ansikte för att jag var ur funktion när vi slogs. När min egen far slog mig i början av vuxenlivet tappade jag nog fattningen helt och omformulerade min syn på våld i grunden, jag bestämde mig för att "tar du på mig, då tar jag på dig". Detta har lett till en del LOB och har tenderat att gå längre än så. Innan ni säger att jag har dåligt ölsinne så ska ni veta att jag har dåligt vanligt sinne också vad gäller tålamod. Jag köper 100% att sluta dricka är vettigt och med min konsumtion och mina beteenden bör detta ske snarast.

Min fråga kvarstår. Är ni alla fungerande?

Jag har aldrig varit våldsam av mig, men man har ju försatt sig i farliga situationer på fyllan. Rädslan för att åka på stryk försvinner ju och man blir jävligt kaxig och bryr sig inte om konsekvenserna. Men jag klarade mig genom livet utan slagsmål tack och lov - sist jag slogs med någon gick jag i småskolan. Det är jag glad över, farsan kunde vara rätt elak på fyllan ibland även om han aldrig slog mig. Däremot ställde jag till med en massa andra dumheter, som att spelberoendet fick fritt spelrum och jag spelade bort hundratusentals kronor på nätcasino (oftast var jag berusad när jag spelade som mest).

Men för mig var alkoholen också en förälskelse från första droppen. Det blev nästan alltid jag som började dricka först, och gick och la mig sist. Det blev lite "min grej" att kunna dricka mycket. Och när alla vaknade dagen efter, bakfulla och illamående, så hällde jag upp en grogg direkt och körde på igen. Men det var nog först i 30-års åldern som jag blev "alkoholist på riktigt" så att säga, även om jag väl egentligen blev det redan den första, fantastiska fyllan.

Skötte jobbet för det mesta, även om det ballade ur en del under covid med hemarbete. De dagarna satt jag förstås och drack hela dagen, så man vågade inte ta några telefonsamtal efter lunch.

(Har varit nykter i 3 år nu.)

Jag kommer inte att lämna några fler prover. Duger inte det så får jag byta jobb.

Du får återkomma med responsen!

Man måste välja sina strider! Trivs du på detta jobb skulle jag råda dig att "ligga lågt"! Självklart ifrågasätta varför du ska göra 6 mån (?) till av prover när du skött det galant! Relaxa lite!

Den där förälskelsen känner jag igen. Jaha nu har man tagit sig ett återfall då, jag var ngra dagar sen ute med en gammal arbetskamrat och käkade en bit och det slutade med fem starköl, sen påväg hem en sexpack i butiken trefemmor, tjoho så kul det var.. Stenen sattes i rullning igen. Så nu har jag kämpat mot suget här i ett antal dagar. Känns lite som ett misslyckande som den odugling jag är, men man ska inte ta allvarligt på återfall det är bara att ta nya tag liksom. Suck..

Tråkigt att höra, men som du säger, bara att ta nya tag!

En fråga: När tror du återfallet egentligen började? Var det precis där och då, när du träffade kompisen och beställde en öl? Eller var det i samband med att du stämde träff med kompisen? Eller var det därför du ens planerade att träffa någon och "käka en bit"? Jag tycker det är jävligt svårt att veta när man egentligen började glida snett. Det känns som att det börjar dagar eller veckor innan i det fördolda.

Njadu jag började allt glida snett månader innan det inträffade. Jag har knappast nått någon ultimat harmoni, handen på hjärtat. Det finns oerhört mycket positiva saker i mitt liv, bra jobb, bra bostad, hyfsat med pengar, fin bil, några goda vänner även om en hel del försvunnit men också negativa saker som ångest, oro och depressiva tankar samt fysiska hälsoproblem. Alkoholen botar främst ångest och ältande för stunden, men det ger även glädje och "avslappning" då saker känns bra, så det är ett rent fysiskt beroende där också där anledningen till att dricka ständigt återkommer.

Hälsoproblemen blir knappast mindre av att dricka, även om det kan kännas bättre för stunden. De övriga problemen med ångest och ältande bara skjuts på framtiden eller så börjar jag med ångst och ältande även under berusning och det sista är riktigt illa. Jag blev erbjuden en meditationskurs på ett antal dagar, men det lät väldigt avancerat och kravfullt, ty man skall ju vara så perfekt idag, även som alkoholist eller beroende så ska man vara trendig, hurtig och förträfflig men jag är bara en vanlig och simpel gubbjävel som vill finna lite ro för själen och inte bli någon indisk yogaguru eller omvänd influencer. Religion och maniska läror blev jag nämligen mätt på I uppväxten. Ja fy fan vad jag blev gnällig idag.

Idag får man vara gnällig! Speciellt idag, när skådespelet är som allra tydligast. Men jag känner igen mig i mycket av det du skriver, vi är många som självmedicinerat med alkohol (inte minst för att vi vantrivs i kulturen).

Kämpa på och nya friska tag idag!

Haha, ja du tänkte på valet? En sexpack framför valvakan det vore något.. not! Nä jag har beslutat att vara nykter idag. Lite grått ute men en promenad snart, lite jobbigt då kroppen värker, men en biltur är inte så illa det heller. Nya tag! God söndag på er alla!

Har väl inga problem med alkohol annat än att jag dricker för mycket och för ofta. Har nu kört vitt 10 dagar. Fy fan vad tråkigt och grått allt är. Helvete. Värdelöst.
Finner ingen större motivation faktiskt.