Och du har fortfarande inte förstått syftet med tvångsvård.
Även om man uppfyller de förvaltningsrättsliga kraven på att utreda fullt ut så ger detta långt ifrån alltid entydiga svar. Därför är lagstiftningen utformad som den är med risker för barnets hälsa och utveckling. Det är också därför tvångsvården ska upphävas när det står klart att den inte behövs. Ibland beror det på förändringar hos vårdnadshavarna och ibland beror det på att fler omständigheter som kan anses vara skyddsfaktorer kommit fram.
Om vi försöker bortse från att media och kändisar beklagligt nog påverkat besluten i detta ärende och istället ser på hur utfallet skulle se utan media och den osnutne gaphalsen så är det alltjämt min uppfattning att det objektivt sett fanns skäl till ett omhändertagande så som det nu skedde. Utifrån då kända uppgifter fanns en påtaglig risk för flickans hälsa. Detta alldeles oavsett om flickans vårdnadshavare fått fel information, missförstod, medvetet vilseledde vården eller bara hade gett upp. Ni som tycker annorlunda får givetvis göra det, men det är inte så rättspraxis ser ut i Sverige just nu. Den information som fanns räcker till ett omhändertagande. Flickans hälsa var i fara givet den information som fanns i vårdens orosanmälningar. Var orosanmälningarna helt korrekta? Sannolikt inte, uppgifterna spretar, men det mående som vårdnadshavarna i detalj redovisat för och som föranledde placeringen upphörde mer eller mindre omedelbart hon inte längre kvar hos vårdnadshavarna. Detta bortses från av de flesta systemhatarna i tråden.
Det var också på exakt samma sätt, korrekt att vården sedan upphörde. Varken vårdnadshavarna eller barnet kan rimligen vis sig på någon vårdinstitution i Sverige utan att bli igenkända. Dvs risken för att barnet hälsa eller utveckling skulle skadas har efter att flickan fysiskt tillfrisknat därmed upphört.
Kunde man gjort detta utan ett omedelbart omhändertagande? Kanske, men det är också tydligt att vårdens bild har varit att det varit mer eller mindre omöjligt att få till en behandlingsallians. Det var ju det som var skälet till orosanmälningarna, fast i lite olika skepnad.
Granskningarna då? All kritik?
Om man ger sig på att kritisera systemet så vore det klädsamt om man i alla fall försökte sig på att samtidigt förstå komplexiteten och behovet av tempo som ibland uppstår. De granskningar jag läst (vet inte om det är alla) innehåller enligt min uppfattning inga fynd som är anmärkningsvärda. Ett visst mått av vingelmån måste få finnas annars skulle man inte kunna rädda några barn från fruktansvärda förhållanden av rädsla för att göra fel. Det vore, hoppas jag alla inser, sämre.
Detta sagt så finns det en massa lärdomar för alla inblandade att dra av detta ärende. Tror dock systemhatarna är rätt långt ifrån relevanta lärdomar i sina subjektivt grundade slutsatser i tråden. Det finns många lösa trådar i ärendet som av fullständigt naturliga skäl inte förklarats av vårdnadshavarna.
Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Du försöker framställa det som att man måste hålla två tankar i huvudet, men du missar helt vad förvaltningsrättslig saklighet och källkritik handlar om.
När du själv medger att socialtjänsten inte utredde alternativa, mindre ingripande sätt att fasa ut droppet, medger du i praktiken ett brott mot 5 § och 23 § Förvaltningslagen.
LVU får enligt lag enbart användas som en sista utväg när all frivillighet och alla andra alternativ är uttömda.
Källkritik är inte "åsikter". Det handlar inte om huruvida en läkare skrivit i en journal att vården orsakade mardrömmar'. Det handlar om att när man kontrollerar socialtjänstens utredning (sekundärkällan) mot de faktiska läkarantagandena och kirurgintygen (primärkällorna), så ser man att myndigheten klippte bort avlastande medicinsk fakta för att måla upp en akut bild som det saknades täckning för i rådatan.
Att ett barn berövas sin trygghet och drabbas av svårt psykiskt lidande genom en felaktig tvångsseparering kan inte viftas bort med att droppet togs bort.
Man botar inte ett tillstånd genom att skapa ett nytt trauma, särskilt inte när samma medicinska mål hade kunnat uppnås i hemmet om myndigheten skött sitt utredningsansvar.
Sluta blanda ihop myndighetsfel med föräldrars känslor. När underlaget för statens mest ingripande tvångsåtgärd friseras och alternativa lösningar raderas ut ur akten, då är det inte en sannolikhetsbedömning, då är det ett förvaltningsrättsligt haveri.