Ellie Sandin, fd missbrukare och ensamstående 4 -barnsmor

Enligt mig bearbetar en vuxen såna grejer och håller inte på med det andra sjuka. Det är min övertygelse. Hur många som helst har varit utsatta. Men ja det är en sjuk värld och så gott som allt är tillåtet🤮fy fan

Oj. Världen är full av kvinnor och män som inte klarar att bearbeta eller ens förstå. Det är ignorans eller det gör för ont. Har man inte varit i den sitsen ska man nog inte vara så hård, och man har ju aldrig varit i just den personens situation.

Vi har ju sett massor med mindre bra tecken och saker hon gjort bara senaste året. Men hon eller hennes anhöriga har inte fixat hjälp till henne ens för det.

Lille vän det är min åsikt och den har jag rätt till. Du vet inte vad jag varit med om eller inte. Så lägg ner ditt allvetande!

Håller med. Hon har väl adhd också, vilket brukar röra till det ytterligare. Man kan tro att man har bearbetat sina trauman, men så poppar det upp igen av alla möjliga anledningar. Kanske åratal senare. Och det är inte alltid så lätt att pinpointa vad det är som kommer tillbaka och spökar. Kan mkt väl vara så för henne.

OBS att jag inte försvarar hennes beteende, det är en möjlig förklaring till beteendet, inte ett försvar.

Precis. Jag är själv ett maskrosbarn och jag håller inte på med en massa sjuka saker.

👍för mig är det sjukt och det finns nåt som heter ”har ingen sjukdomsinsikt”

Nej men alla är inte likadana. Vissa som blir våldtagna gör inte ett skit, andra slåss och skriker. Hur man hanterar trauma är ju olika från person till person. Vi har olika sårbarheter från början som gör oss mer eller mindre påverkade av trauman.

Ja, och många förstår inte ens att det som de gör beror på något trauma utan saknar helt sjukdomsinsikt. Jag tycker inte alls det är konstigt att hon blivit som hon blivit.

Men en sak som är skrämmande är att hon gått i terapi i vad är det 15 år (?) och det känns som om hon bara blivit sämre.

Har själv erfarenhet av våldtäkter i barndomen och både psykisk och fysisk misshandel och märkte under mina år i terapi att det dels var olika sorters terapi som funkade vid olika tillfällen.

Men en del kuratorer/terapeuter ville inte hjälpa till utan verkade mer gilla att frossa i det jobbiga. En kom med en massa falska beskyllningar och det var inte helt lätt att få byta till någon annan.

Ja, plus att hon har (enligt läkare/diagnos som hon skriver om i boken) borderline och bipolär typ 2. Det är ju rejält svåra sjukdomar som kan göra att beteende och mående kraftigt skiftar.

Det känns ju som att vissa kanske aldrig blir klara med terapi, att de behöver det på olika sätt (som du skriver) genom olika faser i livet då olika faser triggar olika reaktioner.

Jag vet inte om du minns den där psykologen hon tog kontakt med typ förra våren när hon sade att hon mått riktigt dåligt ett tag? Hon verkade helt desperat (såklart om man mår dåligt). Då ringde hon psykologen och de hade något samtal men nu minns jag inte vad fan det handlade om men minns att många reagerade att det verkade oseriöst.
Hon har ju ingen psykolog eller kuratorskontakt i Gävle och hon verkar ju inte gå i terapi längre (det var därför hon ringde psykologen privat för att snabbt få prata med någon).

Ibland kan det kännas bra att gå i terapi men det kanske inte är rätt terapi för det… 15 år av terapi tycker man borde hjälpt mer, samtidigt måste något hänt efter flytten då det blev en sån stor skillnad.

Det här är så himla hemskt.
Har en vän som har autism och bipolär, och som våldtagits flera gånger och som tyvärr lätt accepterar och söker sig till skitstövlar som ljuger och utnyttjar henne (både pojkvänner och vänner). Kanske likt E, jag vet inte.

En av hennes psykologer satt och frågade vad hon tyckte om våldtäkterna på detaljnivå och menade att hon väl gillade det, och att det var hennes fel att det hände osv.

Det fattar jag. Men jag tycker fortfarande det är sjukt att tända på pedofillekar.