Brist på närhet och mening tar död på mig

Det är alltid grönare på andra sidan? Klart man saknar närhet och bekräftelse, men är det verkligen hela livet? regel nummer ett i livet är att inte jämföra sig med andra.

Har du inga vänner? hobbys?

Helt enig om att hund är en bra lösning, men alla har inte möjlighet att ha hund.
Dels pga ett arbete till vilket Du inte får ta med hund, eller så ligger både arbetet och bostaden mitt i stan där det inte finns vettiga rast- motionsplatser för en hund.
Men finns förutsättningarna tycker jag definitivt att en hund är bra.
Ger sällskap och tvingar ut en flera gånger om dagen i ur och skur.
Och som Du påpekar; det kan uppstå trevliga möten med andra hundägare.

Du har fastnat i att bli älskad snarare än att älska. Hur ser du på din omvärld? Hjälper du andra? Eller synar du dem på samma sätt?

Kärlek och ömhet mellan människor är något mystiskt som enklast uppstår när båda ser upp med en nyfiken blick. Kanske kan du öva på det i din vardag, helt platoniskt då. Det kan vara lite glatt snack med kassörskan på ICA, att heja på grannen, eller bara att lyfta blicken och uppskatta någon naturvy.

Om du är missnöjd med världen, försök att göra den till en lite bättre plats.

Där vet jag inte om du har rätt faktiskt. Jag har hamnat i läge där jag insett att det är kört. På lågstadiet var jag den enda kille som inte fick dansa på skoldiscot. I gymnasiet skrattade tjejerna åt mig dagen efter när jag visade intresse för en tjej. Efter detta så vände tjejerna ryggen till mig när jag t.ex var ute på krogen. På internet fick jag inte ett enda svar eller matchning. Detta är inte något i min hjärna och det har pågått hela vuxenlivet.

Att klara en utbildning eller skaffa sig en bra bostad är enkelt. Detta med kvinnor är ju inget jag kan påverka. Jag kan inte få kvinnor att tycka om mig. Dom har sin krav dom har.

Jag har rest jorden runt och pratat med människor och jag har inga problem med att prata med människor. Det är steget längre som inte går. Jag är övertygad om att mitt utseende är mitt största problem.

Bryr sig verkligen tjejer vad man jobbar med? Det tror inte jag. Tjejer här tjänar sina egna pengar. Har sett så många snygga tjejer som blir tillsammans med socfall och allt möjligt. Dom har utseendet och den där medfödda charmen, då spelar det andra ingen roll. Sedan måste jag ju komma till steget där tjejen vet vad jag jobbar med också.

Nej men fruktansvärt kort.

Jag vill försöka hålla mig i form och hoppas det underlättar för mig att träffa någon. Egentligen avskyr jag att gå till gymmet.

Ska kolla upp det där med MCT-terapeut.

Jag vet inte om jag är tråkig. Jag har rest runt överallt i världen och druckit mängder med sprit men det har inte lett mig vidare iallafall förutom en rolig kväll.

Jag har alltid tagit tag i mitt liv. Flyttade hemifrån först, skaffade fast jobb först. Utbildat mig. Äter bra mat, aldrig haft hål i tänderna. Har ett normalt BMI-värde. Rest jorden runt.

Jag har många kollegor som inte gör annat än och sitter hemma och spelar datorspel och dom har fru och ibland barn. Vad jag känner till gör dom aldrig något utanför jobbet.

Det är med största sannolikhet din sociala inkompetens inom området sommspökar, inte ditt utseende. Vi människor måste inte vara modeller för att kunna skaffa oss en partner men det är svårt för mycket hämmade människor att hitta någon.

Du tänker mer på allt hos dig själv än vad andra gör. Majoriteten människor du möter är inte uppagna med varje liten detalj hos dig utan helhetsbilden. Vi har inte tid att lägga energi på aklt hos ena någon annan pch inte heller att uppleva kraftigt negativa saker hos en annan person.

Det innebär inte att människor inte kan tycka illa om andra baserat på allt från hur de är till vad de säger och gör men generellt så känner inte människor djup aversion mot andra baserat på minsta sak, det är nästan alltid helheten som avgör.

Tänk på mobbning. Somliga går runt och plockar ut minsta detalj de kan för att håna och kränka en annan person medan den stora massan inte går omkring och gör så i livet. De flesta av oss börjar inte uppträda djupt illa mot en annan person för att vi "ogillar" deras frisyr, hår, tänder osv. Vi ser alla människor exakt överallt som något kan plockas ut, inte bara i spegeln.

Sätt på tv:n så ser du mängder av människor direkt i ditt hem som inte är perfekta. Ändå måste vi börja fokusera innan vi ser en massa "fel" på andra. Givetvis så går en del automatiskt för oss. Våra hjärnor är förprogrammerade för att leta efter avvikelser och skilja andra grupper från "vår egen grupp" ändå går vi inte omkring i livet och känner starkare negativa saker för att vi upplever att andra inte speglar vilka vi själva är.

Med andra ord så tar det extremt mycket energi från människor om de skulle betrakta dig, mig, alla andra lika hårt som du sitter hemma och letar efter fel på dig själv. Människor skulle inte kunna leva om de hela tiden gick omkring och sökte igenom omgivningen efter saker att känna kraftfullt hat, avsmak och annan negativitet inför. Med andra ord gör inte människor så ju friskare de är trots att de kan uppfatta att någon inte ser ut efter normen.

Att hålla sig själv hel och ren och hyfsat fräsch räcker med andra ord för att människors automatiskt reaktioner ska hållas mer neutrala. Det kostar för dem att uppröras i onödan.

Men det kostar hjärnan att tänka på problem istället förmatt lösa dem och vi alla kan fastna i tänkandet.

Gällande NPF så har jag svårt att tro att det juridiskt är möjligt att säga upp någon som inte misskött sitt arbete för att den får en NPF diagnos. Det finns tillstånd som istället bryter ner hjärnan och som då är mer aktuella men som ändå kanske inte kan rättfärdiga en omedelbar uppsägelse. T.ex demens, MS, bipoläritet, annan psykossjukdom, Parkinson osv. En autistisk diagnos som inte påverkat arbetet är med andra ord inte något som bara gör uppsägning lagligt. Sedan är frågan om du överhuvudtaget behöver en diagnos eller om du behöver terapi för att ändra hur du tänker och resonerar. Det beror på om du förstår och kan tolka signaler från andra eller inte.

Varje svar du skriver förstärker bara tesen som jag skriver.

Tjejer vänder ALLA killar ryggen, varenda kille förutom möjligen Brad Pitt har varit med om det. Där är du verkligen inte ensam.

Skillnaden mellan dig och din granne är att han under sin uppväxt pushade igenom det, fick nobben, pushade mer, fick nobben, pushade ännu mer och till slut så lyckades han.

Du VET ju egentligen att det är så det går till.

Vissa lärde sig på 1a försöket, vissa på tionde, medans andra som du och jag (jodå, jag har gått precis den vägen jag skriver om) fick lära oss det sent, och du har inte lärt dig alls än, men det kommer om du bara får för dig att försöka.

Hur kort är du egentligen? Snackar vi om ovanligt kort typ 163 cm?!

Det är det enda du behöver svara på nu så att vi förstår om hela problemet faktiskt bara är längden. Är du 170 cm så är det inte på grund av längden du är singel men är du under det så ÄR det på grund av längden.

Dessutom lever du i Norden där alla är åtminstone 170 cm långa.. männen är liksom lätt 183-193 cm långa. Kvinnorna 163-180..

Och ja kvinnor bryr sig om yrket, om du har ett avancerat ovanligt coolt jobb så är din längd inte ett problem längre för nu är du cool och speciell istället. Unik

Alla vill ha en unik man. Att känna sig stolt över Alla mina ex har haft speciella yrken på grund av hög IQ. Hög IQ kommer aldrig bli osexigt. Det är trygghet och stabilitet.

Jag hade gett både Brad Pitt och Leonardo Dicaprio dissen om dem var fattiga at their finest

Men mest för att de leker runt för mycket. Tycker det är avtändande med sådana män. Hellre en autist som bara fokuserar på jobbet hela dagen utan herpes.

köp ett torp eventuellt med nåt djur. börja odla jaga, fiska och hugga ved. lägg bort skärmen. efter ett tag har du vuxit både mentalt och fysiskt. Då eller om du hittar nån under tiden är du redo. Lycka till

Poängen är såklart utseendet.
Jag menar att Brad Pitt ligger några hästlängder före mig när det gäller att charma någon som aldrig har träffat någon av oss förut.

Så om jag och Brad skulle gå ut på krogen så skulle han börja på plus från start, medans jag inte skulle göra det. Det betyder ju inte att han har helt öppet mål.

Känner några som är under 170cm, nån enstaka under 165cm oxå.
Ingen av dem har haft problem med att skaffa flickvän.

Ditt svar tyder på självinsikt och humor - använd det, börja socialisera och se till att komma ut på promenader igen! Ta mer plats i samhället.