Dödsstöten för mrkoll,Lexbase och liknade sidor är GDPR

Det här är bara början på flera förändringar som är på gång.

Dagarna då jag hoppades att politikerna visste vad som var bäst för min framtid är över. Jag har varit naiv och i god tro, men C-199/24 väckte mig.

Precis som Neo i The Matrix vaknade jag upp ur drömvärlden. Nu ser jag saker på ett helt annat sätt och jag tänker börja agera därefter.

Ja, det är väl en jävla tur att EU och majoriteten av dessa invånare har en radikalt annorlunda syn på vad personlig integritet är.... Vänner från andra länder i EU jag pratat med blir chockade över hur mycket som är tillgängligt med några klick på nätet här.




Kan du sluta med politiken?

Tack för svar, nej bättre att inte dela alltför mycket detaljer då du är part i målet.
Men då vet vi nu att tingsrätten nu handlägger det igen och kommer med svar om de ska kalla till ännu en förhandling eller börja med att skriva domen.

I sinom tid så faller allt på plats. Inom 2-3 veckor kommer de fattat beslut, om de nu inte väljer förhandling. Då blir det nog förhandling i oktober.

IMY kommer nog bli klara före TR, skulle gissa IMY presenterar beslut i september månad.

Senaste yttrandet från Lexbase ombud:

Svarandebolaget noterar att käranden löpande skickar in yttranden, som t ex en skärmbild av att det
alltjämt skulle publiceras uppgifter om honom. Om parterna med en stupstock till visst datum
föreläggs att slutföra sin talan skriftligt tillsammans med en sammanfattad och slutlig bevisuppgift
ser svarandebolaget ingen anledning att hålla huvudförhandling.

Det är dags för det, ja. Stupstock innebär alltså ett sista datum för att inkomma med yttrande, bevisuppgifter och annat.

Först är det käranden som får ett stoppdatum, sen är det svarandens tur.

Lexbases yttrande till IMY

https://oicointegrity.se/nyheter/imy-tillsyn-lexbase-krimfup-slutskedet/

Tack! Inte ett ord om den största databasen av dom alla - Acta Publica - som säljer till säkerhetsbranschen, rekryteringsföretag, vänsterextremister, medier osv?

Just nu är det rättsdatabaserna som vänder sig till allmänheten som det handlar om. I nästa steg får man kolla på företag som sysslar med bakgrundskontroller och i detta fall research företag.

Jag kan inte påstå att jag kan bedöma om detta ger de något att stå på eller ej. Argument förs hur som helst. Deras resonemang går väl delvis ut på att:

- AI-nyhetsartiklarna innehåller inga personuppgifter i sig
- Sökfunktionen är ett hjälpmedel för att leta bland uppgifter typ likt Google sök eller DN sök. Sökfunktionen som bygger på personuppgifter måste därför bedömas separat som sin egen grej och inte kopplas till något om utlämnande av personuppgifter, eftersom artiklarna som visas inte innehåller några personuppgifter.

Man hänvisar även till EUDs egna praxis i flera mål, bl.a följande. Frågan är väl om Lexbases redaktionella bearbetning kan jämföras med följande:


Någon annan kan säkert ta vid och analysera detta bättre. Detta är bara några punkter som stack ut för mig när jag skummade dokumentet.

Det är väl ett försök att komma undan men det kan inte vara ett argument som håller. Att man dels erkänner att man inte bör hänga ut helt privata personers obetydliga brott som en seriös journalist, utan har en prenumerationstjänst för just dessa obetydliga brottmålen som inte innehåller några personuppgifter, men samtidigt ha en söktjänst där man kan söka på just dessa privatpersoner och få fram deras ”anonymiserade artiklar”.

Som jag förstår det påstår de att man kan söka på en specifik person och identifiera just den personen genom t.ex Google sökning eller sökning i deras prenumerationssida. Men själva artikeln identifierar inte personen utan skriver något i stil med att ”han/hon har gjort si och så, och brutit mot denna lag”. Antingen så är de jävligt juridiskt kunniga så att man inte riktigt kan förstå argumentet, eller så är det världens sämsta argument för att man inte behandlar personuppgifter enligt artikel 10.

Det är deras levebröd!
De kommer slås, vrida och vända och förhala så länge det går!
Talanglösa individer vars affärsidé är att profitera på människors snedsteg genom att sälja informationen till nyfikna skvallerkärringar.
Vilka "entreprenörer"....

Lexbase jämförelse med traditionella nyhetsarkiv bortser från en avgörande principiell skillnad mellan ett nyhetsarkiv och en personsöktjänst. Ett nyhetsarkiv gör tidigare publicerat journalistiskt innehåll sökbart. I de traditionella nyhetsarkiv som Lexbase hänvisar till är ett namn sökbart därför att redaktionen, efter en pressetisk bedömning av allmänintresset, har valt att publicera namnet i artikeln. Så var också fallet i M.L. och W.W., som Lexbase själva hänvisar till. Där hade personernas namn publicerats i de ursprungliga journalistiska artiklarna och fanns därefter kvar i mediernas digitala arkiv.

Lexbase har tvärtom valt att inte publicera privatpersonens identitet i artikeln, men behåller en separat koppling mellan identiteten och artikeln. Därigenom kan användaren utgå från en viss person, söka på dennes namn eller personnummer och få fram den artikel som är kopplad till personen. Den funktionen är inte en följd av att namnet förekommer i det publicerade journalistiska innehållet, utan skapas genom Lexbase separata identitetskoppling.

Det är en sak att göra personuppgifter som redaktionen efter en pressetisk bedömning har valt att publicera sökbara och en annan att använda personuppgifter som redaktionen har valt att inte publicera som söknycklar för att koppla en privatperson till en artikel.

Det är därför viktigt att skilja mellan att begränsa tillgången till ett nyhetsarkiv och att begränsa en personsöktjänst. Europadomstolens uttalanden om det starka skyddet för digitala nyhetsarkiv avser allmänhetens möjlighet att få tillgång till tidigare publicerad journalistik. Här är det inte den tillgången som ifrågasätts, utan möjligheten att använda känsliga personuppgifter för att söka fram vilka brottmålsartiklar som är kopplade till en viss privatperson.

Ett ingripande mot personsökningen hindrar därför inte Lexbase från att tillhandahålla sitt artikelarkiv eller från att sprida information om brott och rättskipning. Artiklarna kan fortfarande vara tillgängliga och sökbara utifrån exempelvis brottstyp, domstol, datum, rättsfråga och utgång. Om allmänintresset inte motiverar att privatpersonens identitet publiceras, återstår därför frågan vilket journalistiskt ändamål som kräver att samma identitet ändå används som publik söknyckel för att koppla personen till artikeln.