Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
"Att åberopa OCD i en vårdnadstvist är felaktigt och otillbörligt, om man hävdar att de
skrämmande tvivelstankarna skulle kunna leda till otillbörliga handlingar, när det i
själva verket är precis tvärtom.
Det är lika felaktigt som att tro att en person med
kontrolleringstvång skulle börja sätta på alla spisplattor på högsta värme och sätta
strykjärnet i kontakten innan han går hemifrån"
Mamman har ju gått ut stenhårt med "OCD" att de skulle skada barnen, men precis som expertvittnet anger - det är ju verkligen precis tvärtom.
Rätten ser tydligt att mamman redan då försvårade utredningen, överdrev pappans problem och "pedofili" finns det absolut inget som helst stöd för. Men det antyds att det sades som om pappan.
Fy fan alltså. De spred lögner om honom?
Citat:
Herre jävla gud. Kan ingen människa i det här landet vara objektiv längre!? Inte på Instagram, inte på Facebook, och inte på Flashback. Vad fan är det för fel på er?
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Skillnaden är att umgängesutredare, socialtjänsten, psykologer... osv ALLA som sett samarbetet mellan pappa/barn och det icke existerande samarbetet från mamman är på pappans sida.
Det finns inget, men det kan vara sant... frågeställning kvar alls.
Mamman däremot bodde med en person som skrek och drog henne i håret. Så sent om nu julen 2025.
Så trevligt hem mamman måste haft....
Citat:
Nu har jag maskat den senaste domen om vårdnad, resten kommer
https://delafil.se/6f09367d289d6445/Skaraborgs_TR_T_3990-25_Dom_2026-06-16_maskad_final.pdf
Samt senaste verkställande domen
https://delafil.se/97f6902dbaf6c4f1/Skaraborgs_TR_A_3413-26_maskad_originalformat.pdf
https://delafil.se/6f09367d289d6445/Skaraborgs_TR_T_3990-25_Dom_2026-06-16_maskad_final.pdf
Samt senaste verkställande domen
https://delafil.se/97f6902dbaf6c4f1/Skaraborgs_TR_A_3413-26_maskad_originalformat.pdf
Tack för att du delar! Mycket uppskattat.
Men du missade att maska adressen till pappan om du ville hålla hans namn dolt så är det lätt att ta reda på. Ville bara göra dig uppmärksam på det.
Citat:
Herre jävla gud. Kan ingen människa i det här landet vara objektiv längre!? Inte på Instagram, inte på Facebook, och inte på Flashback. Vad fan är det för fel på er?
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Klockrent inlägg. Det är befriande med någon som rensar bort allt föräldrahat och fokuserar på myndigheternas ansvar, för här har både polis och socialtjänst gömt sig bakom sina regelverk på ett fegt sätt.
Polisens ansvar vid en verkställighet är att minimera skadan för barnet. De har laglig rätt att vägra genomföra en hämtning om det uppstår en situation som skadar barnets hälsa eller trygghet. Att polisen i stället väljer att hålla på i timme efter timme, låta syskon stå och skrika, och till slut använda fysiskt tvång, är ingenting annat än tjänstefel.
Socialtjänsten bär det tyngsta ansvaret här. De ska representera barnets bästa, men i videon fungerar de ju bara som passiva åskådare till ett statligt övergrepp. De borde ha tagit kommandot, styrt upp situationen, avlägsnat mamman tidigt, eller helt enkelt sagt till polisen att avbryta. När myndigheter använder papper och domstolstexter som en sköld för att slippa använda vanlig mänsklig fingertoppskänsla, då är systemet helt havererat.
Barnet har inte ens ett eget juridiskt ombud i dessa tvister. Pappan har en advokat, mamman har en advokat, men det femåriga barnet som det handlar om har absolut ingen. Barnet lämnas helt rättslöst i en process som ska föreställa att utgå från "barnets bästa". Det finns ingen oberoende part i rättssalen som har till uppgift att enbart föra barnets talan eller skydda dess intressen. Barnet blir bara ett dött föremål som vuxna advokater och handläggare förhandlar om över sina skrivbord.
Om barnet hade haft ett eget juridiskt ombud med mandat att sätta ner foten, hade en sån här poliseskort och hämtning som pågår en hel arbetsdag blockerats innan den ens hann påbörjas. Man hamnar här för att svenskt rättsväsende behandlar verkställighet av barn som om det vore vilken skuldindrivning som helst från Kronofogden. Tingsrätten fattar ett beslut vid ett skrivbord, och sedan förväntas polisen rulla ut som flyttgubbar och hämta "objektet". Ingen i hela den här långa byråkratiska kedjan stannar upp och gör en psykologisk riskbedömning av vad som händer när uniformerad polis faktiskt kliver över tröskeln.
Citat:
Mycket bra inlägg. Instämmer i allt du skrivit.
Herre jävla gud. Kan ingen människa i det här landet vara objektiv längre!? Inte på Instagram, inte på Facebook, och inte på Flashback. Vad fan är det för fel på er?
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Citat:
Klockrent inlägg. Det är befriande med någon som rensar bort allt föräldrahat och fokuserar på myndigheternas ansvar, för här har både polis och socialtjänst gömt sig bakom sina regelverk på ett fegt sätt.
Polisens ansvar vid en verkställighet är att minimera skadan för barnet. De har laglig rätt att vägra genomföra en hämtning om det uppstår en situation som skadar barnets hälsa eller trygghet. Att polisen i stället väljer att hålla på i timme efter timme, låta syskon stå och skrika, och till slut använda fysiskt tvång, är ingenting annat än tjänstefel.
Socialtjänsten bär det tyngsta ansvaret här. De ska representera barnets bästa, men i videon fungerar de ju bara som passiva åskådare till ett statligt övergrepp. De borde ha tagit kommandot, styrt upp situationen, avlägsnat mamman tidigt, eller helt enkelt sagt till polisen att avbryta. När myndigheter använder papper och domstolstexter som en sköld för att slippa använda vanlig mänsklig fingertoppskänsla, då är systemet helt havererat.
Barnet har inte ens ett eget juridiskt ombud i dessa tvister. Pappan har en advokat, mamman har en advokat, men det femåriga barnet som det handlar om har absolut ingen. Barnet lämnas helt rättslöst i en process som ska föreställa att utgå från "barnets bästa". Det finns ingen oberoende part i rättssalen som har till uppgift att enbart föra barnets talan eller skydda dess intressen. Barnet blir bara ett dött föremål som vuxna advokater och handläggare förhandlar om över sina skrivbord.
Om barnet hade haft ett eget juridiskt ombud med mandat att sätta ner foten, hade en sån här poliseskort och hämtning som pågår en hel arbetsdag blockerats innan den ens hann påbörjas. Man hamnar här för att svenskt rättsväsende behandlar verkställighet av barn som om det vore vilken skuldindrivning som helst från Kronofogden. Tingsrätten fattar ett beslut vid ett skrivbord, och sedan förväntas polisen rulla ut som flyttgubbar och hämta "objektet". Ingen i hela den här långa byråkratiska kedjan stannar upp och gör en psykologisk riskbedömning av vad som händer när uniformerad polis faktiskt kliver över tröskeln.
Polisens ansvar vid en verkställighet är att minimera skadan för barnet. De har laglig rätt att vägra genomföra en hämtning om det uppstår en situation som skadar barnets hälsa eller trygghet. Att polisen i stället väljer att hålla på i timme efter timme, låta syskon stå och skrika, och till slut använda fysiskt tvång, är ingenting annat än tjänstefel.
Socialtjänsten bär det tyngsta ansvaret här. De ska representera barnets bästa, men i videon fungerar de ju bara som passiva åskådare till ett statligt övergrepp. De borde ha tagit kommandot, styrt upp situationen, avlägsnat mamman tidigt, eller helt enkelt sagt till polisen att avbryta. När myndigheter använder papper och domstolstexter som en sköld för att slippa använda vanlig mänsklig fingertoppskänsla, då är systemet helt havererat.
Barnet har inte ens ett eget juridiskt ombud i dessa tvister. Pappan har en advokat, mamman har en advokat, men det femåriga barnet som det handlar om har absolut ingen. Barnet lämnas helt rättslöst i en process som ska föreställa att utgå från "barnets bästa". Det finns ingen oberoende part i rättssalen som har till uppgift att enbart föra barnets talan eller skydda dess intressen. Barnet blir bara ett dött föremål som vuxna advokater och handläggare förhandlar om över sina skrivbord.
Om barnet hade haft ett eget juridiskt ombud med mandat att sätta ner foten, hade en sån här poliseskort och hämtning som pågår en hel arbetsdag blockerats innan den ens hann påbörjas. Man hamnar här för att svenskt rättsväsende behandlar verkställighet av barn som om det vore vilken skuldindrivning som helst från Kronofogden. Tingsrätten fattar ett beslut vid ett skrivbord, och sedan förväntas polisen rulla ut som flyttgubbar och hämta "objektet". Ingen i hela den här långa byråkratiska kedjan stannar upp och gör en psykologisk riskbedömning av vad som händer när uniformerad polis faktiskt kliver över tröskeln.
De borde gått in, sagt samarbeta eller så bär vi ut barnet och gett mamman 30 minuter.
Nu lät de mamman hålla på med ingenting och dra ut på det i flera timmar. DET var det hemska.
De hade kunna agerat mer resolut och med tydlighet.
Jag har en längre version av videon på 2 minuter
Citat:
vad vi vet är att pappan har fått vårdnaden och mamman gör ingenting för att lyda domslutet. det är en femåring vi pratar om. naturligtvis kan hon överlämna honom till pappan.
Herre jävla gud. Kan ingen människa i det här landet vara objektiv längre!? Inte på Instagram, inte på Facebook, och inte på Flashback. Vad fan är det för fel på er?
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Alla kvinnor skriker "vi vet minsann vad det här är för en pappa". Alla män vrålar "Jag känner minsann till den här sortens kvinna".
Ni vet inte ett piss och gör ni det på riktigt så står ni någon av personerna nära utan att nämna det och låtsas vara objektiva.
Faktum är att mammans berättelse kan vara helt sann, att hon har försökt lämna pojken om och om och om igen och att pappan inte gjort ett skvatt för att pojken ska känna sig trygg under umgänge. Att pappan ställt in åtta umgängen på raken och att han vägrat umgänge i parken, att barnet bajsat på sig av oro under umgänge, att barnet vägrat även när mamma inte varit där och umgänge/överlämning skett i umgängesstödjares eller förskolepersonals stöd, att umgängesstödjare har fått avsluta umgängen i förtid, att pappan krävt att mamman som nu är en helt random person juridiskt, ändå ska köra barnet till en annan skola än den han sett fram emot att börja i, och att pappan öht inte alls hjälpt till med övergång från kända kompisar och skolmiljö, att han inte gjort något efter hämtningen för att pojken ska få tillbaka sina glasögon som han är helt beroende av och nu är så tyglad att han inte ens får gå på toaletten ensam etc. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Faktum är också att pappans sida kan vara helt sann. Att mamman från dag ett exkluderat pappan från barnets liv, att hon fysiskt och verbalt vägrat samarbeten och umgängen. Att det förekommit våld i mammans hem. Att pappan försökt och försökt och försökt att ha en relation med sin son. Att pappan inte är nåt annat än välvillig, omhändertagande och ett offer. Det kan också vara lögn, påhitt, feltolkningar och överdrifter.
Det är också svårt att lita på en dom. Det kan finnas felaktig information som får för stor betydelse, det kan fattas dokumentation, det kan finnas dokumentation som inte tas hänsyn till, det är många utsagor, från både barn och stridslystna vuxna och det är många individer inblandade, som trots yrkeserfarenhet fortfarande är individer med egna personligheter och sätt att hantera olika fall. Det är socialtjänst, familjerätt, tingsrätt. Det enda som är objektivt som bevis är ljud-, eller videoinspelningar alternativt bilddokumentation av vad pappan, mamman, bonuspappan och pojken själva sagt när de inte vetat att de blir inspelade. Det finns kanske, jag har inte hört något, det har nog inte de allra flesta andra heller. Istället kastas det ut anklagelser utan källor till höger och vänster.
Vi vet inte vad som föregått klippet, varför pojken inte är påklädd, varför syskonet vrålar, varför spegeln är trasig, om det är pojken eller mamman som vägrat och varför. Vi vet heller inte vad som händer stunden och dagarna efteråt. Och den som säger nåt annat är ju fullständigt underbegåvad.
Det jag tycker att man kan säga är ändå att barnperspektivet fattas i just det här klippet. Är det så viktigt för pojken att skiljas från mamman - varför börjar man inte med att avlägsna henne? Varför håller man på en hel arbetsdag? Varför har man inte avlägsnat syskon istället för att låta dem stå och skrika som om de håller på att dö? Varför finns det inte någon med som kan hantera situationen på ett adekvat sätt? Osv.
Det skär verkligen i hjärtat att se videon!
Men samtidigt har mamman haft ett antal veckor på sig att lämna sonen till pappan sen han fick vårdnaden, och förbereda sonen inför det.
Men hon har vägrat in i det längsta, trots att pappan inte visat sig olämplig på något sätt.
Antagligen skrämt upp barnet också, med att pappa är elak och att barnet aldrig kommer få se mamma igen..
Hennes argument till förhindra umgänge är att hon är beprövad förälder, medan pappan inte är beprövad.
Han har ju inte fått chansen till det eftersom hon hindrat umgänge i flera år.
Planen nu är ju varannan vecka boende, något mamman hittills inte gått med på.
Den det är synd om här är den stackars pojken, och mamman är inte utan ansvar för detta.
Hon har fyra barn med fyra olika pappor, och lever inte tillsammans med någon av papporna. Kanske säger det också något om hennes omdöme
Men samtidigt har mamman haft ett antal veckor på sig att lämna sonen till pappan sen han fick vårdnaden, och förbereda sonen inför det.
Men hon har vägrat in i det längsta, trots att pappan inte visat sig olämplig på något sätt.
Antagligen skrämt upp barnet också, med att pappa är elak och att barnet aldrig kommer få se mamma igen..
Hennes argument till förhindra umgänge är att hon är beprövad förälder, medan pappan inte är beprövad.
Han har ju inte fått chansen till det eftersom hon hindrat umgänge i flera år.
Planen nu är ju varannan vecka boende, något mamman hittills inte gått med på.
Den det är synd om här är den stackars pojken, och mamman är inte utan ansvar för detta.
Hon har fyra barn med fyra olika pappor, och lever inte tillsammans med någon av papporna. Kanske säger det också något om hennes omdöme
__________________
Senast redigerad av Tesla83 2026-09-01 kl. 02:56.
Senast redigerad av Tesla83 2026-09-01 kl. 02:56.
Citat:
Oj ja det är inte lätt när man fått maska massa namn för barnets integritet. Men det står ju även målnummer och offentlig handling i vanliga fall delas de helt omaskade på Flashback detta var för att skydda barnet främst men även pappan och andra oskyldiga. Kan nog inte ändra tyvärr.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera