Citat:
Ursprungligen postat av
Knattarna
Mer än dina fantasier har med verkligheten att göra.
Du tror alltså på din fantasi?
Citat:
Just det. Det är just den här sekvensen som jag påtalat flera gånger och som är så besvärande för dina fantasier.
YN minns alltså inte frågan. Det tyder på att det inte var hon som besvarade den.
Därmed förklaras också alla små ”konstigheter” som du försökt koka soppa på en spik av.
Den är så besvärande för mina fantasier?
Om vi tänker oss att AZ och inte YN svarade på frågan, borde hon inte ha märkt att fyra poliser stoppade både henne och AZ och ställde frågan? De bad inte om eld. De stoppade YN och AZ och ställde en fråga. Du vet, Knattarna, det brukar poliser göra. När de stoppar folk. De brukar ställa en fråga. De brukar inte be om eld. Visserligen rökte Kjell Östling, men han var kvar på mordplatsen.
YN säger klart och tydligt i radiointervjun att poliserna varken stannade eller frågade. Denna totala glömska kan inte bero på att YN inte var den som svarade. I och för sig, YN var kanske gängkriminell på kvällarna och kallskänka på Domus på dagarna. Hon kanske stoppades av polisen så ofta att en gång mer eller mindre inte spelade någon roll.
Citat:
Det är föga realistiskt att helt glömma att man själv haft ett samtal med piketpoliser med dragna vapen under ett historiskt ögonblick.
Däremot är det mycket rimligare och sannolikare att glömma att någon annan pratat med en polis. Medan hon själv hade kastat sig åt sidan och eventuellt vänt bort blicken.
Att hon inte minns frågan tyder på att det inte var hon som besvarade den.
YN:s totala glömska kan inte bero på att YN inte var den som svarade. Även om det inte var hon som svarade. Vilket det sannolikt var. Någon lyckades förklara för poliserna på 5 - 10 sekunder att LJ hade en
"axelremsväska". AZ ägnade halva konfrontationen (med Viktor Gunnarsson) åt sin beskrivning av LJ. AZ till och med erbjöd sig att försöka identifiera LJ i vittnesparaden.
AZ såg inte
"ett jävla dugg" på David Bagares gata (för att citera spaningsledningen den 11 juni 1986). Han nämnde inte ordet
"väska" överhuvudtaget i den sex sidor långa utskriften av konfrontationsförhöret (E15-2-B). Ännu mindre ordet
"axelremsväska". AZ antydde inte att LJ hade en väska av något slag.
Vem såg LJ:s axelremsväska? Uppenbart inte AZ. Däremot såg han
"en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna.
Citat:
Just det. Äntligen börjar du förstå.
Jepp. Jag börjar förstå din fantasi.
Citat:
Vilket ligger väl i linje med att det inte var hon som besvarade frågan, utan snarare hade blicken bortvänd efter att just ha kastat sig åt sidan.
”Dom ville man ju inte vara i vägen för”.
Du blir nog inte stoppad av polisen så ofta.
Då hade du kommit ihåg det. Om du var nykter.
Citat:
Oj oj oj. YN tror att de mötte Lars ”en bit ner i trappan” istället för lite längre upp i trappan. Vilket katastrofalt misstag. Fullt jämförbart med att felplacera den springande mannen från väster om ”manskapsbodarna” (var har du ens hittat det ordet, kommer du från en pilsnerfilm från 30-talet?) till David Bagares gata.
Det förstår ju vem som helst.
Rätt långt ner i trappan. Nedanför tredje avsatsen.
De kallas manskapsbodar i branschen.
https://byggbod.com/manskapsbodar
Citat:
Det kanske YN hade gjort om hon hade besvarat frågan. Vilket hon sannolikt inte gjorde.
Vilket hon sannolikt gjorde. Se ovan.
Citat:
Naturligtvis hade YN berättat om DBG-mannen för piketpoliserna om det hade varit hon som besvarade frågan. Vilket hon sannolikt inte gjorde.
Vilket hon sannolikt gjorde. Se ovan.
Citat:
Just det. Och hon förklarar samtidigt varför Östling inte omedelbart tog uppgiften på stort allvar. Det var för att hon råkade överdriva tidsrymden. Hon råkade säga att hon sett mannen för kanske tio minuter sedan. Då drog Östling den förklarliga slutsatsen att det inte kunde vara mördaren.
Här blir det förresten extra komiskt att du tror att YN mött SE bara några sekunder tidigare men ändå tror att det var tio minuter tidigare.
Från din ihopfantiserade mötespunkt med SE fram till Östling gick hon en sträcka som motsvarar ungefär att gå från kylskåpet till ytterdörren i en vanlig villa.
Men för dig är det alltså helt normalt att vara på väg ut genom ytterdörren hemifrån, komma på att man glömt sin Risifrutti, och sedan tro att man varit borta i 20 minuter efter att man gått till kylen tur och retur för att hämta Risifruttin.
Uppgiften var fel. Den visar bara att YN var onykter. För övrigt är den ointressant.
Mötespunkten är inte ihopfantiserad. Den är uträknad.
Citat:
Härliga fantasier.
Ditt inlägg bryter mot regel 1.13 på Flashback:
”Obestyrkt personuppgift”.
Vid publicering av obestyrkta personuppgifter krävs särskild försiktighet. Om informationen är osäker och baseras på antaganden eller spekulationer måste detta tydligt framgå i texten.
Förtydligande:
Obestyrkta personuppgifter kan skapa missförstånd och felaktiga antaganden, vilket kan få allvarliga följder för den person som uppgiften avser.
För att förebygga missförstånd är det mycket viktigt att det tydligt framgår när en uppgift bygger på gissningar, spekulationer eller antaganden. Genom att vara öppen och ärlig med detta, så är det enklare för användarna att göra en mer välgrundad bedömning av informationens trovärdighet. Transparens kring informationens ursprung och karaktär är en grundförutsättning för att säkerställa att bedömningar om dess tillförlitlighet kan göras på ett korrekt sätt.
YN:s efterhandskonstruktion i fotovisningsförhöret den 4 mars 1986 och i radiointervjun den 9 september 1988 talar för sig själv.
Citat:
Att hänga upp ett helt händelseförlopp på ett enstaka vittnes tidsuppskattning tre år efter händelsen är inte bevis. Det är ”ett privatspanarmisstag”, som juridikprofessor Christian Dahlman uttryckte saken.
Dahlman yttrade sig inte om den citerade tidsuppgiften.
Citat:
Att JA tror att polisen kom efter 3–4 minuter är förresten ingen större avvikelse från vittnenas samlade snittid från de första förhören. Hans uppskattning ligger ganska nära snittet, som vid en omvandling ger att vittnenas samlade uppskattade larmtid är 23:24:14.
Det är en förväntad mindre överskattning enligt vittnespsykologin, som visar att vittnen rutinmässigt överskattar polisens responstid. Här behöver överskattningen bara ligga på 15 sekunder eller mer för att landa på en verklig larmtid inom 23:23-minuten.
Din version däremot kräver att de samlade uppskattningarna av responstiden från de första förhören underskattar responstiden med cirka en minut eller mer. Det är en mycket större avvikelse, som dessutom går ”åt fel håll” i förhållande till vittnespsykologin.
Vittnespsykologin säger inte att alla tidsuppgifter avviker åt samma håll. Det har du hittat på.
Vittnespsykologin säger att tidsmarkörer är viktiga. Att JA steg ur bilen är en tidsmarkör. Det gjorde han efter 3 - 4 minuter. Då pratade han med
"en äldre man". Polisen hade ännu inte kommit när JA pratade med mannen.
Citat:
Referatet stämmer i allt väsentligt.
Kriminalinspektör Nordlanders referat på den centrala punkten:
Då Lars Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött. Kvinnan som verkade vara från ett sydeuropeiskt land och var cirka 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan.
Kvinnan förmedlar alltså att mannen måste ha försvunnit nerför David Bagares gata, eftersom det är den gatan som ligger mellan trappkrönet och Regeringsgatan.
Detta är väl återspeglat redan i Jeppssons första fysiska förhör den 4 mars:
När Jeppsson är nästan uppe för alla trapporna möter han ett par och han frågar dessa om de sett en man springa förbi där. Kvinnan säger då "att han sprang rakt fram här".
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-00-A
Krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ avviker mycket från senare förhör. LJ frågade inte
"vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött". Det är en avgörande skillnad. LJ frågade om de hade
"sett någon springa förbi". LJ antydde inte att de hade mött någon eller var de kunde ha sett någon. LJ kunde lika gärna ha menat att de såg någon springa förbi Johannes kyrka när de lämnade källarklubben på Johannesgatan 8.
Att LJ fick ett oklart besked av YN visar hans fortsatta agerande. Han tvekade
"någon minut" och tittade både norrut och österut. LJ nämnde inte mötet med YN och AZ vid trappkrönet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för Lena Löhr enligt hennes anteckningar).