Citat:
Ursprungligen postat av
illiad1
Nej jag vet inget om hur separationen gick till. Men mitt intryck av anekdoten är att Jakob är osocial och fyrkantig på vissa sätt. Och mitt intryck av Clara (via bloggen) är att hon vill ha omtanke, uppvaktning och uppskattning. En partner som är inkännande och omhändertagande när hon känner sig skör, och lyssnar på hennes känslor istället för att bara föreslå lösningar för att bli av med problemet.
En annan sak jag spekulerar friskt i är att hon känt att hon lagt för mycket tid och energi på relationen och känslor kring skav i den, som hon "borde" lagt på karriären, för med facit i hand skulle det gett mer. Och den frustrationen bidrog till uppbrottet. "Aldrig mer leva med en man" som hon lovade sig själv (men sen kom ju Marcus, "själsfränden", som verkar ge uppskattning och uppvaktning och allt hon vill ha).
Tack, intressant. Jag har samma bild av Jacob (enbart baserat på bloggen då). En man som absolut inte skulle försöka med smicker eller onödig uppmuntran, och säkert ”har svårt” att hänga med i Claras svängningar. Men gärna kommer med praktiska lösningar på hennes/deras problem. Som hon dock inte egentligen vill lösa. Att behöva gå till botten med sina problem och hitta en lösning kan verkligen vara jättesvårt och smärtsamt. Istället vill hon ha uppmuntran och inkännande. Och någon som köper hennes ursäkter. (Eller det tror hon att hon vill ha. Alla kvinnor med en sådan man börjar ju alltid förakta honom för toffelbeteendet till slut.)
Och allt detta får hon via sitt jobb. Jag brukar aldrig läsa kommentarer, men har förstått att det är ett oändligt smicker. Att dessutom få hundratals (antar jag) likes på Instagram osv. Hon får ju så mycket beröm dygnet runt av andra hela tiden! Varför kan inte Jacob ge henne en liten komplimang och smicker också? Hon förtjänar ju det!
Det är farligt att få så mycket beröm för så ytliga saker. Då tror man till slut att man inte behöver jobba för någonting. Varför jobba på sig själv och för äktenskapet? Hurrarop och hyllningar strömmar ju in från andra håll. Det måste vara maken som inte förstår hur fantastisk jag är. Otacksamme, fyrkantige typ!
Jag tror att en känslosam kvinna och en fyrkantig man kan passa jättebra ihop. Så den (ofta naturliga) skillnaden i sig är inget problem. Snarare tvärt om. Men om kvinnan har hybris och en väldigt uppblåst självbild på grund av ständigt smicker ”utifrån” - då finns en stor risk att hon blir… ja, outhärdlig. Och mannen i sin tur blir än mer fokuserad på att lösa problemet. Och den dåliga spiralen är igång. Svår att stoppa. Men det går!