Citat:
Ursprungligen postat av
TramsPostaren
Jag beklagar dina erfarenheter och jag tror att vi är många som kan relatera till vissa detaljer ur Liams liv men han var även påhejad av pappan från låg ålder att agera våldsamt. Är själv uppvuxen med vanvård men nekades fritidsintressen och definitivt kampsport med påståendet om att det riskerade att "förstöra" mitt ansikte. Nu var jag inte intresserad av det för att jag var intresserad av att utsätta ansra för våld utan hade ett intresse för fysisk aktivitet som aldrig kunde genomföras (dans simning men då främst dans och kampsporter).
...
Tack och jag beklagar din uppväxt. Vi är många som utsatts för vanvård på olika sätt, många med diagnoser. Många gånger när soc kommit in av en eller annan anledning har det inte blivit bättre utan värre. Speciellt för barn med autism där just trygghet, rutiner, vanor, intressen är viktigt. Att vuxna inte förstår det innebär inte att det inte är värt något för individen, ej heller att det är dåligt.
Jag fick inte heller träna kampsport, personer som förgriper sig på barn vill antingen att de skall vara försvarslösa eller bli avbilder av dem själva, beroende på vilken form av övergrepp som sker. När socialen kommer in tenderar de att bygga ett narrativ, vad de hävdar är sanningen men som inte är det. Autistiska barn har problem med att läsa andra, hur många gånger folk blivit arga på mig för något jag sagt när jag var ung vet jag inte, hur många gånger jag blivit slagen vet jag inte heller. Men jag ser ett mönster, inte i det men mellan mig den här Liam och andra. Dels i att vi kan har en gräns, när den stampas på och bryts sönder faller världen samman. Utsätts vi för förorätter kommer vi inte att gå vidare, de ligger kvar, utsätts vi för våld kan olika saker hända. Att explodera kan vem som helst, men autister tenderar att vara intro, vi riktar det inåt mot oss, inte utåt. Liam var dock tränad, som du beskriver om den där videon jag inte kunde finna, så hetsas han att gå över sina gränser, det är inte träna kata och sparka i luften, utan att göra någon illa, det ändrar hela läget. Min kapacitet till våld idag är fruktansvärd. Och jag vet det. Och jag vet konsekvenserna av den. Min gräns är nog därför extremt mycket högre än andras, för jag vet vad som händer mig om jag talar om våld eller använder det.
Kort: Soc sa att jag var superduperjättefarlig. Med några decennier i bagaget har jag bevisat att de ljög, jag var aldrig farlig, inte ens när jag blev utsatt för övergrepp efter övergrepp. För jag hade aldrig lärt mig slå någon, sparka i luften eller på döda ting är inte våld mot personer och det är en enorm skillnad. Inte bara att det inte slår tillbaka, utan att du skadar ingen om du sparkar på en dörr eller skriker.
Reaktionen är däremot den samma, hans gränser och troligen hans trygghet var helt förstörd.
Nariiouhgaylord postade rörande hans soc:
Citat:
Socialtjänsten har hela ansvaret. Hur kunde pappan få ensam vårdnad? Pojken blev dömd 2025 för misshandel i en skola, socialtjänsten skrev
2025-06-16
Barnets utveckling
Hälsa
- L har god fysisk och psykisk hälsa.
- L får stöd i vardagen med hälsosamma matvanor
- L får stöd i vardagen att upprätthålla god personlig hygien
-L får behövlig medicinsk kontroll och omvårdnad för sin epilepsi
- L genomgar en neuropsykiatrisk utredning
- L får stöd i form för sitt psykiska mående av
samtalskontakt alt traumabehandling
Lärande
L får stöd i att tillägna sig vardagskunskaper på olika områden.
L slutför sin grundskoleutbildning och påbörjar gymnasiestudier.
Känslor och beteende
L får god känslomässig omvårdnad och får lära sig att förstå sina egna och andras känslor.
Delmål:
- L känner sig trygg
- L får stöd i att förstå och hantera sina känslorpå ett positivt sätt
- L får stöd i att förstå hur hans beteende påverkar och påverkas av andra i hans omgivning.
Sociala relationer
L har goda sociala relationer till andra i sin omgivning.
Delmål:
- L får stöd i att hantera relationer till andra i olika situationer
- L får stöd att förstå andra i sin omgivning
Han har uppenbart inte fått hjälp i nåt av detta
Bevisligen har han ju inte fått nån hjälp vare sig av BUP antar jag, eller fosterfamiljen. De har säkert fått en rätt bra slant för honom med. Jag vet hur det är att vara en påse pengar man sparkar runt. Jag tror han upplevde samma saker och som du säger
"Att många kan känna igen tar av hans historia har ändå en stor skiljepunkt, de flesta börjar inte mörda andra människor. "
Detta är den springande punkten. Hur kom han till den punkten? Jag kan se att jag hade mina "ventiler" och mitt självskadebeteende som yttrade sig på olika sätt men avlastade, även om det inte var positivt så var det just ventiler.
Jag undrar även över hans personlighet och identitet. Han verkar sakna en sådan och verkar ha fastnat för anton/columbine grejen. Anton verkar även han ha varit icke neurotypisk, svårt att säga iom att han är borta. Men det var konstiga saker där med, att först posera med några och sedan väcktes hans ilska till liv. Kanske var det att Anton hade klara måltavlor till skillnad från Liam?
När jag ser till mig själv ser jag inte alls detta, jag ser hatet, föraktet, ilskan, men inte MORD, inte längtan att planera och skada någon, och en avsaknad av viljan att göra så. För mig var det mer viljan att mästra de som förstörde för mig genom att bli bättre, genom att lyckas med något. Det var och är drivkraften. Att motbevisa dem genom att bli så mycket bättre på mina intressen, de som nekades mig.
Därför undrar jag över den där misshandeln, vad var det som hände? Liam exploderade troligen, men varför? Hur länge hade det pågått? Vem var det som han slog? Var de vuxna där och såg de allt, eller kom de in först senare? Valde de att ta parti för en favoriserad kamrat och bara kasta allt på fosterhemsbarnet? Jag har varit med om liknande situationer där just detta hänt, för att det är bekvämt. Så varför inte här?
Det är en sten i min sko som klämmer. En flicka är död och jag vill förstå varför. Kunde man ha undvikit detta, skapade soc och skolan detta?
Hur bemöttes han efter misshandeln, var det ens någon som brydde sig eller fick han bara skit för allt och kände att alla är emot mig. Högst troligt förhåller det sig så.
Det är så många frågor och att bara säga "nynazist" eller "dåre" är helt en förenkling jag inte accepterar, för det stämmer för dåligt.
Jag delar helt din åsikt om kvinnor inom soc och även skolan. Han har inte haft några bra manliga förebilder vad jag kan utröna och om han haft ett bra kontaktnät är det stor risk att soc tog död på det, det hände mig.
Det är som en idiotisk shakespeare-tragedi som aldrig skulle hänt. Där min tankegång är just nu.
