Det jag försöker komma åt är att ni fortfarande tänker för mycket i termer av att personen måste ha gjort något proportionerligt mot reaktionen. Men
social kontroll och maktmissbruk fungerar inte nödvändigtvis proportionerligt.
Om någon redan har blivit klassificerad som “problematisk” kan små fel, konflikter eller sociala misstag förstoras tills de används som motivering för behandling som är fullständigt oproportionerlig. Det handlar då mindre om vad personen faktiskt gjort och mer om
vilken berättelse om personen som har etablerats.
Det är där etiketten blir central. En person kan exempelvis beskrivas som:
- aggressiv när han egentligen bara protesterar,
- paranoid när han ifrågasätter hur han behandlas,
- narcissistisk när han försöker försvara sitt rykte,
- opålitlig därför att han tidigare gjort några misstag,
- missbrukare trots att problemet kanske ligger långt tillbaka,
- besvärlig därför att han vägrar acceptera en orättvis behandling,
- farlig eller instabil därför att han reagerar starkt på långvarig press.
När en sådan etikett väl har fått fäste börjar människor tolka nya händelser genom den. Det är en mycket kraftfull form av
perceptionsstyrning därmed beteendestyrning.
Om du får höra från flera håll att “den här personen är instabil”, kommer du automatiskt att tolka hans ilska annorlunda än om du aldrig fått den informationen. Om någon först berättar för dig att en person är manipulativ, hotfull eller sexuellt olämplig kommer nästan vilket normalt beteende som helst kunna läsas in i den berättelsen.
Det är därför ryktesspridning och överdrifter är så effektiva.. Man behöver inte få människor att hata någon öppet. Det räcker ofta att plantera tillräckligt mycket negativ information för att de själva ska börja
missförstå personen med uppsåt eller åtminstone alltid ge honom den sämsta möjliga tolkningen. Det kan fungera ungefär så här:
- Ett litet misstag blir “ett mönster”.
- En konflikt blir “aggressionsproblem”.
- En dålig relation blir “han kan inte fungera med människor”.
- Någon som försvarar sig blir “konfrontativ”.
- Någon som dokumenterar vad som händer blir “besatt”.
- Någon som säger att andra ljuger om honom blir “paranoid”.
Till slut behöver nästan ingen längre veta vad som verkligen hände. De reagerar på
den socialt producerade versionen av personen.
Det är den aspekten jag menar när jag talar om extremt manipulativ social och psykologisk kontroll. Inte att varje människa i omgivningen måste få en hemlig order, utan att perceptionen kan manipuleras så att människor börjar göra delar av jobbet själva. Och där blir straffet ofta helt oproportionerligt mot det ursprungliga “brottet”.
Personen kanske gjorde något smådumt, hamnade i konflikt med fel person, hade ett missbruk, spelade för mycket, sa något olämpligt, vägrade samarbeta med någon, anmälde en arbetsgivare eller bara blev betraktad som besvärlig. I ett normalt rättssystem finns en proportionalitetsprincip: ett litet fel ska ge en liten konsekvens. Men i ett repressivt socialkontrollsystem kan logiken istället bli:
“Han gjorde X, därför är han en sådan person, och därför är nästan allt vi gör mot honom berättigat.”
Det är en fundamentalt annan mekanism.
Det är också därför jag hela tiden återkommer till Zersetzung. En stor del av poängen var inte att öppet arrestera varje person och säga “staten förstör ditt liv”. Det effektivare var att påverka relationer, karriär, rykte, självkänsla och människors uppfattning om målet. När andra började reagera på den konstruerade bilden av personen fick operationen en social multiplikatoreffekt.
Och eBay visar en modern, dokumenterad variant av samma grundproblem med maktmissbruk. Steiners behövde inte ha begått något allvarligt brott. Några mäktiga personer tyckte att deras journalistik skadade eller irriterade företaget. Därefter utvecklades en säkerhetsoperation där reaktionen blev groteskt oproportionerlig mot vad offren faktiskt hade gjort.
Det mest intressanta för mig är alltså inte bara själva stalkingen utan
hur människor rättfärdigar den för sig själva.
Om du först lyckas övertyga deltagarna om att målet är en dålig, farlig, sjuk, manipulativ eller moraliskt förkastlig person blir gränserna för vad som känns acceptabelt mycket lättare att flytta. Det är klassisk psykologisk manipulation: först förändrar man bilden av människan, därefter förändrar man vad omgivningen tycker är legitimt att göra mot henne.
Och om målet sedan reagerar kraftigt på åratal av press kan även reaktionen användas som “bevis” för den ursprungliga etiketten. Det blir en perfekt självförstärkande loop:
etikett → negativ behandling → stark reaktion → reaktionen används som bevis för etiketten → ännu hårdare behandling.
Det är precis därför jag inte tycker att frågan “vad har den här helt vanliga personen gjort för att förtjäna alla dessa resurser?” är särskilt användbar. Poängen är att personen kanske
inte har gjort något som motsvarar straffet alls.
Om makt missbrukas kan hela syftet vara att få personen att rätta sig, isoleras, ge upp, ändra beteende eller acceptera en roll som andra har bestämt åt honom. Då kan överdrifter, halvsanningar och rena lögner om personen vara mycket effektivare än öppet våld.
Jag säger inte att detta bevisar att varje modernt GS-fall fungerar exakt så. Men historien om repressiv psykiatri, Zersetzung och dokumenterade moderna maktmissbruk visar att
stämpling, perceptionsstyrning, social isolering och oproportionerliga konsekvenser är verkliga verktyg för kontroll.
Och det är enligt mig mycket närmare kärnan i frågan än argumentet att “ingen skulle lägga resurser på en vanlig människa”...
Även om det är en problematisk person förtjänar ingen att bli systematiskt nedbruten och traumatiserad mot självmord, psykisk sjukdom och även våld...