Förekommer organiserad gang stalking?

Ja, för vissa av grupperna är det absolut rimligt att säga att risken för felaktiga förföljelsetolkningar kan vara högre. Alkohol, droger, sömnbrist och vissa psykiska tillstånd kan exempelvis bidra till paranoia eller misstolkningar. Men det är ett helt annat påstående än att dra slutsatsen att en person som tillhör någon av grupperna därför inte kan vara utsatt för verkliga trakasserier.

Det är där jag tycker resonemanget ofta blir cirkulärt. Om någon har ett missbruk, spelproblem, funktionsnedsättning eller tidigare kontakt med psykiatrin blir detta ibland automatiskt förklaringen till allt personen rapporterar. Men själva händelserna måste fortfarande bedömas separat: finns meddelanden, vittnen, inspelningar, arbetsplatsdokumentation, identifierbara personer eller andra externa belägg?

Dessutom är grupperna jag räknade upp väldigt olika. En fysisk funktionsnedsättning skapar exempelvis inte någon “falsk övertygelse om förföljelse”, och spelberoende innebär inte heller automatiskt paranoia. Däremot kan sådana sårbarheter göra en person mer beroende av institutioner och samtidigt mindre trovärdig i omgivningens ögon, vilket är den poäng jag gjorde.

eBay-fallet är en bra påminnelse om varför man måste hålla isär de två frågorna: människor kan misstolka händelser, och verkligt organiserad stalking kan samtidigt förekomma. Det avgörande måste därför vara bevisningen i det individuella fallet, inte vilken grupp personen råkar tillhöra... i eBay-fallet visste inte Steiner-paret vad som pågick och varför de utsattes för trakasserier i många månader innan David Steiner tog ett foto en nummerskylt av en bil som förföljde honom som sedan kopplades via polisen till eBay-personal som hyrt den i Boston. Endast DÅ förstod paret vad motivet bakom organiserade trakasserierna är och därmed kunde eBay undersökas genom FBI. Fram till det blev de psykiskt illamående och nästan galna av konstanta indirekta hot och övervakning.. Vad hade hänt om de gick till psykiatrin istället?

eBay-fallet visade att om vi får veta exakt vilka institution är bakom GS kommer det att gå snabbt i att få fällande domar och fängelse för de ansvariga. Ingen är säker i deras båt. Därför undanhålls identiteten i syfte att fortsätta denna bedrägeri under falska moraliska premisser att "hjälpa" eller vilken än moralisk syfte anges för att fortsätta med oetiska och olagliga stalking-operationer som öppen hemlighet.

Nej det är inga fantasier. Jag misstänker att de som finansierar gay pride ochså finansierar gang stalking men för att komma till botten med det här så skulle vi behöva veta vad de som finansierar det kallar det, för jag tror inte att dom kallar det för gang stalking det har något annat namn.

Men i alla fall handlar det om att forma om samhället genom att forma medborgarna till att bli mer lätt styrda medborgare och orsaken till att dom vill ha mer homosexuella är att dom sällan har speciellt mycket egna politiska åsikter och dom kan dessutom inte skaffa barn på egen hand.

Frågan återkommer hela tiden: varför skulle någon lägga resurser på att så massivt förfölja dessa redan så marginaliserade individerna?

Ett svar verkar ju vara 'för att dom är farliga för eliten för att dom tycker inte som eliten tycker att man ska tycka'.

Det behöver inte handla om att personen är “viktig” eller utgör något stort hot. Tvärtom kan en redan marginaliserad person vara enklare att utsätta för repressalier eller kontroll, eftersom omgivningen lättare kan avfärda protesterna. Missbruk, ekonomiska problem, tidigare psykiatrikontakt eller social utsatthet kan fungera som färdiga alternativa förklaringar: “han är paranoid”, “hon har problem”, “det är drogerna”, osv. samt att stater har en lång historia att experimentera på de svagaste i samhället just för att de saknar skydd och ingen bryr sig om dem..

Det betyder inte att GS därmed är bevisat. Men frågan “varför skulle någon lägga resurser på en sådan person?” är inte särskilt stark i sig. Institutioner lägger redan stora resurser på utvalda högriskpersoner genom exempelvis polis, kriminalvård och uppsökande program som Roca. Om ett sådant system missbrukas kan just låg trovärdighet och hög institutionell exponering göra en sårbar person lättare, inte svårare, att angripa.

.. Jag tror inte man behöver dra det så långt som att alla är “farliga för eliten”. Motiven kan vara betydligt mer lokala och konkreta — konflikt med en arbetsgivare, visselblåsning, personlig vendetta, kontroll, bestraffning eller att någon helt enkelt betraktas som besvärlig. eBay-fallet är nästan ett skolboksexempel: två journalister behövde inte hota hela samhällsordningen; det räckte att mäktiga personer inom ett företag ogillade deras kritik för att en professionell säkerhetsapparat skulle missbrukas mot dem. eBay-toppar kan dock ses som elit - de undkom bestraffning och jobbar som vanligt snorrika.

Och resursargumentet är dessutom svagare än det först låter. Man behöver inte föreställa sig att någon avsätter ett separat miljonbelopp märkt ”förföljelse av person X”. Om övervakning, informationsinhämtning, uppsökande verksamhet, säkerhet, riskhantering eller beteendeintervention redan ingår i olika organisationers normala verksamhet kan den marginala kostnaden för att rikta befintliga resurser mot en viss person vara ganska liten. Personal är redan anställd, databaser och IT-system finns redan, fordon och lokaler finns redan och externa konsulter kan redan finnas på ramavtal..

Det finns dessutom helt legitima budgetposter inom myndigheter, underrättelseverksamhet, polis, kriminalvård, sociala insatser, medicinsk forskning och företag för sådant som övervakning, utredningar, säkerhet, informationsinhämtning, compliance, riskbedömning och beteendeinriktade interventioner. Det betyder förstås inte att dessa verksamheter är GS. Poängen är att om befintliga resurser missbrukas, behöver missbruket inte nödvändigtvis skapa en tydlig ny budgetpost som avslöjar vad som sker.

eBay är ett bra konkret exempel. De behövde inte bygga en ny organisation från grunden för att trakassera Steiners. De hade redan en säkerhetsorganisation, personal med underrättelse- och polisiär bakgrund, företagskonton, resor, hyrbilar och andra resurser. När dessa resurser missbrukades blev kostnaden en del av en redan existerande företagsapparat.

Och vid verkligt olaglig eller oetisk verksamhet är deception och döljande av syfte ofta centralt. Kostnader kan exempelvis ligga under generella säkerhets-, konsult-, rese- eller utredningsposter, och externa aktörer kan göra sambanden svårare att se. Men jag skulle inte säga att pengar är omöjliga att spåra — tvärtom är fakturor, reseräkningar, kortköp, kontrakt och andra ekonomiska spår ofta precis sådant som senare kan avslöja en operation.

Det gör också frågan ”varför skulle de lägga så mycket pengar på en marginaliserad person?” mindre övertygande. Det behöver inte vara särskilt dyrt om mycket av infrastrukturen redan finns. Och en person med låg social trovärdighet kan paradoxalt nog vara enklare att utsätta för ett missbruk eftersom protesterna lättare kan förklaras bort. Exempelvis att sprida lögner är helt gratis. eBay-anställda är bokstavligen betalda oavsett om de utför GS.. Det kan finnas ett kontrollsystem som alltid funnits såsom hemliga sällskap och underrättelse vars operationer och information är gömt i det öppna..

Det bevisar naturligtvis inte att ett modernt GS-system fungerar på detta sätt. Men historiska fall som Zersetzung och dokumenterade moderna fall som eBay visar att institutionella resurser kan missbrukas, att kostnader kan döljas inom legitim verksamhet och att ett till synes orimligt resursargument inte räcker för att avfärda en konkret anklagelse. Det avgörande måste fortfarande vara spårbar bevisning i det enskilda fallet..

Gangstalking är på riktigt, icke "en falsk övertygelse"

Många så kallade "targeted individuals" online är dock inte det.

Dem flesta falska ägnar sig åt galenprat för att diskreditera fenomenet, men det finns även falska t.i's som inte gör det utan jobbar på andra sätt att kontrollera narrativet.

Fast det svarar fortfarande inte på frågan varför man gör det här mot alldeles vanliga människor.

Du måste vara efterbliven för svaret finns ovan. Jag kan inte skriva mer tydligt för dig om du har för lågt IQ. Läs om det typ 100 gånger. Lycka till.

Nej, det är ju det som det inte gör. Dom sakerna du tar upp har inget med det som skrivs om i den här tråden. Varken eBay-fallet eller Zersetzung förklarar varför någon skulle gängtrakassera vanliga människor som inte kan göra en fluga förnär. Jag förstår att du tycker det, men det är bara TI-sjuka människor som gör det.

Det här bör du begripa på viss nivå.. Det historiska svaret är att en människa inte behöver vara någon mäktig dissident eller samhällsfarlig person för att bli föremål för repressiv social kontroll. Det räcker att någon med institutionell makt klassificerar personen som besvärlig, avvikande, opålitlig eller på annat sätt oönskad. Exempelvis: eBay-toppar gillade inte Steiner-parets skrivande och utförde organiserat "gängtrakasseri" på eBays bekostnad för att paret blev klassificerade som "besvärliga" och "hot" intern av eBay-chefer..

Mer statligt finn i Sovjetunionen är ett tydligt exempel. Där missbrukades psykiatrin politiskt, och diagnosen “sluggish schizophrenia” användes bland annat mot dissidenter som inte uppvisade klassiska psykossymtom. Kritisk hållning, envishet, konflikter med myndigheter eller en övertygelse om att staten behandlade personen fel kunde i vissa fall omtolkas som tecken på sjukdom. Resultatet blev en nästan perfekt maktmekanism: om du protesterade kunde själva protesten användas som ytterligare argument för att du var sjuk.

DDR använde andra men besläktade metoder. Stasis Zersetzung handlade om att bryta ner människor genom övervakning, ryktesspridning, manipulation av relatoner, arbetsproblem, social isolering och andra åtgärder som ofta skulle vara svåra för den utsatte att bevisa som en sammanhängande operation. Där behövde målet inte vara en person som kunde “göra en fluga förnär”. Det viktiga var att säkerhetsapparaten hade bestämt att personen skulle kontrolleras, neutraliseras eller göras mindre inflytelserik.

Det är alltså fel fråga att hela tiden fråga: “Varför skulle någon lägga resurser på en helt vanlig människa?”

Historiskt har stater och andra maktorganisationer gång på gång lagt resurser på helt vanliga människor därför att de har:

• betraktats som politiskt eller socialt besvärliga,
• kommit i konflikt med någon institution eller makthavare,
• vägrat anpassa sig,
• haft information eller uttryckt kritik,
• tillhört en grupp som myndigheten velat kontrollera,
• eller helt enkelt blivit felklassificerade som ett problem.

Och här kommer den viktiga GS-poängen in. Makt behöver inte bara användas mot legitima säkerhetshot. Den kan också missbrukas mot illegitima mål. Samma övervaknings-, säkerhets-, psykiatri- eller underrättelseapparat som har legitima funktioner kan användas felaktigt om människor med tillräcklig makt fattar felaktiga, personliga eller korrupta beslut.

Det är egentligen det eBay-fallet illustrerar i mindre skala. Steiners var inga terrorister eller organiserade brottslingar. De var journalister som skrev saker höga chefer på eBay inte tyckte om. Ändå kunde en professionell säkerhetsorganisation mobiliseras mot dem med surveillance, intimidation, stalking och deception.

Så motivet behöver inte vara att “den här vanliga personen är ett hot mot hela staten”. Det kan räcka att någon med makt bestämmer att personen är ett problem.

Historien visar dessutom varför stämpling är så användbar för social kontroll. Om personen först får etiketten paranoid, instabil, extremist, missbrukare, besvärlig eller opålitlig blir nästan allt som händer därefter lättare att förklara bort. Protesterar personen mot behandlingen kan protesten i sig användas som bekräftelse på etiketten.

Det betyder inte att varje människa som upplever sig förföljd verkligen är utsatt för en organiserad operation. Men historien gör argumentet “ingen skulle någonsin göra detta mot en vanlig människa” ohållbart. Det har gjorts förr.

Skillnaden mellan legitim och illegitim targeting avgörs inte av hur “viktig” personen är, utan av vem som har makten att välja mål, vilka kontrollmekanismer som finns och om den makten missbrukas.

Men det svarar fortfarande inte på frågan vad det är som gör att dom blir utvalda. Menar du på att det räcker att dom stör sig lite på någon? Hur vet dom som står bakom det hela ens vilka personerna är?

Du tar fortfarande upp eBay-fallet trots att dom inte på något sätt var helt vanliga anonyma människor utan personer med medel och motiv att ställa till skada för eBay. Det var liksom inte bara ett par personer som man bestämde sig för att böja trakassera.

Det är samma sak med STASI och KGB - det var dessutom i fascistiskt styrda samhällen och har väldigt lite bäring på hur saker fungerar i Sverige i nutid. Du tar upp dissidenter som hotar staten, journalister som hotar ett enormt företags rykte och aktivister som hotade den politiska stabiliteten. Inget av dom är helt vanliga människor som till vardags gör något direkt väsen av sig.

Varför är jag inte gängtrakasserad på det här sättet till exempel? Jag är stenhårt mycket emot påtvingad regnbågspropaganda, den gröna given och att vi ska börja käka insekter och jag skriver om det på internet och pratar om det med folk utanför internet. Ett tag hade jag dessutom en plattform där tiotusentals människor lyssnade på vad jag sa.

För som sagt - om det räcker med att nån tycker att dessa personer är störiga - hur får dom ens reda på det?

Verkligen inte. Jag tillhör själv eliten, och det spelar ingen roll vad en de tycker. Dels spelar det ingen roll om en del tycker annorlunda, dels är det ingen som lyssnar till dem ändå.