Citat:
Klart jag snackar netto. Jag bifogade en skärmdump några sidor tillbaka. Så ser det ut för mig ungefär varje månad. Men som jag sa det sänks gradvis.
Jag tar ett jobb ungefär varannat år. Sen jobbar jag där i kanske 6mån. Oftast ledsnar jag eller så får kicken. Då skriver jag in mig på AF igen och så börjar det om med 15k / mån.
Förstår du nu? Det är som ett hjul som bara snurrar år efter år. Helt fantastiskt!
Jag gillar inte att arbeta om det inte är något jag verkligen trivs med. Så för mig känns det som jag vinner på lotto varje månad ungefär.
Jag gör precis vad jag vill. Jag disponerar mina dagar precis som jag känner för det och pengarna rullar in.
Trodde det var fler här som levde som jag. Blir faktiskt chockad att det inte verkar vara så.
Jag har en fin bil. Jag dricker öl. Tar en charter då och då. Lirar en del på börsen. Tror ärligt talat inte att mitt liv är fattigare än någon annans. Och då gör jag ändå precis vad jag vill om dagarna och har ingen chef som säger åt mig vad jag ska göra.
Jag tar ett jobb ungefär varannat år. Sen jobbar jag där i kanske 6mån. Oftast ledsnar jag eller så får kicken. Då skriver jag in mig på AF igen och så börjar det om med 15k / mån.
Förstår du nu? Det är som ett hjul som bara snurrar år efter år. Helt fantastiskt!
Jag gillar inte att arbeta om det inte är något jag verkligen trivs med. Så för mig känns det som jag vinner på lotto varje månad ungefär.
Jag gör precis vad jag vill. Jag disponerar mina dagar precis som jag känner för det och pengarna rullar in.Trodde det var fler här som levde som jag. Blir faktiskt chockad att det inte verkar vara så.
Jag har en fin bil. Jag dricker öl. Tar en charter då och då. Lirar en del på börsen. Tror ärligt talat inte att mitt liv är fattigare än någon annans. Och då gör jag ändå precis vad jag vill om dagarna och har ingen chef som säger åt mig vad jag ska göra.
Hur undviker du straffperioden med utbetalningar från A-kassa som man får om man
1. Säger upp sig själv
2. Får kicken pga av "misskötsamhet"
Eller brukar du alltid få kicken pga personliga skäl?
Lever du på besparingar från den dagen du skriver in dig som arbetssökande?
😧 svara mig gärna dude
Citat:
Nä att nån skulle få en kick av att sitta och ljuga för att reta upp folk anonymt på nätet, det ju verkligen helt osannolikt och har aldrig hänt.
Citat:
Vi som inte vill jobba.
Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.
Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.
Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.
Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.
Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.
Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?
Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.
Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.
Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.
Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.
Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.
Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?
Känns det inte tråkigt att vara en parasit?
I våra ögon är du värd lika mycket som en bandmask
Citat:
Citat:
Du är en simpel amatörfuskare.Proffsen:
Hur fusket går till i praktiken
Skenanställningar i "bolagsfabriker": En person startar ett skalbolag eller köper ett vilande aktiebolag. Företaget rapporterar in att personen (eller kompisar/kriminella kontakter) har en hög månadslön, trots att företaget inte har någon faktisk verksamhet eller riktiga kunder.
Falska inkomstuppgifter: Man skickar in arbetsgivardeklarationer till Skatteverket med påhittade lönebelopp. Syftet är att skapa en digital "historik" i Skatteverkets system som gör att personen direkt uppfyller det nya inkomstvillkoret för a-kassa.
Karusell med "svarta" pengar: För att lura granskningar sätter vissa in pengar på bolagets konto, betalar ut det som "lön" till sig själva, skattar på det, och ansöker sedan om 80 % i a-kassa baserat på den påhittade lönen.
Citat:
Räknar med att du är fattig som en lus, grattis eller not
Vi som inte vill jobba.
Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.
Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.
Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.
Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.
Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.
Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?
Det måste finnas många fler än jag här. Jag har slackat mer eller mindre hela mitt liv. Jag ser verkligen ingen poäng i att jobba då jag är antisocial och ogillar folk i allmänhet. Jag gillar inte familjebildning, jag tycker barn är en jävla pina och jag skulle definitivt inte klara av en partner som har åsikter om ditten och datten. Jag ser andra mer eller mindre som hinder och stoppklossar. I synnerhet har jag problem med chefer och andra auktoriteter som är över mig i hierarkin.
Att ta order är inte min grej. Eller rättare sagt jag klarar det, men då är det oftast spel för galleriet. Det går ett tag, men det slutar alltid på samma vis - jag talar om vad jag egentligen tycker och så får jag sparken. Ha ha.
Men jag lär väl inte vara ensam att upptäcka (för länge länge sedan) att det går utmärkt att manipulera AF och leva på bidrag? Mer eller mindre så länge man vill. Jag har gjort det i över 20 år nu.
Så i den här tråden tänker jag att vi som är soffliggare och bara slackar oss igenom livet ska ventilera våra åsikter.
Jag är snart 50, och jag har väl jobbat ungefär 5år eller så i mitt liv. Det är min uppskattning. I vilket annat land än Sverige hade det gått tror vi? Jag har ändå utbildning och vissa behörigheter som värderas högt i samhället, så det är inte så att jag inte KAN få jobb. Men jag vill verkligen inte. Jag har insett att jag avskyr att arbeta. Jag har fullt upp med mina egna dagliga ritualer, och för mig är det inte värt att få ut 30k i månaden i stället för de 15k jag får nu genom att bara slacka och ligga på soffan och helt styra mina dagar själv.
Håller ni med eller tycker ni jag är en idiot? Jag är övertygad om att det måste finnas en jävla massa slackers precis som jag här. Dela med er av era erfarenheter. Kommer ni nånsin att jobba tror ni eller går ni all-in som jag och bara skiter i allt och lever på bidrag?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera