Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
Tack, jag hoppas och tror att nivån ska kunna höjas väsentligt i tråden och att den därmed blir intressant för många att följa och delta i. Alternativet är att tråden är så förstörd att den är helt ointressant.
Det finns så mycket material tillgängligt genom domarna, allt i media och nu senast
Ensolution-rapporten och
Lex Sarah-anmälan att diskussionsunderlaget är nästan outsinligt. Det är tragiskt om allt detta material ska få tjafsas sönder av några få personer.
Själv vill jag gärna gå vidare med den första punkten i Ensolution-rapporten:
Orosanmälningarna analyseras inte kritiskt, det finns saker i orosanmälningarna som väcker frågor bla att de innehöll hypotetiska delar, ansvarsförskjutning och frågetecken om hur akut situationen var.
En sådan inledande analys är absolut nödvändig för att förstå hur samverkan mellan vårdens olika instanser och föräldrarna i rollerna som föräldrar respektive assistenter har fungerat. Vem har ansvarat för vad och hur har detta kommunicerats och dokumenterats.
Jag vågar påstå att det är omöjligt att gå vidare på ett sakligt sätt utan en sådan analys som så långt som möjligt bekräftats av alla inblandade.
När det gäller socialtjänsten så borde rekvisiten för grovt tjänstefel vara uppfyllt redan vid denna punkt.
Det blir svårt att diskutera vidare utan att faktiskt se hur orosanmälningarna är formulerade. Men såvitt jag förstår så var IS anmälan ganska hårt formulerad. Även om det inte fanns en misstanke om att vårdnadshavare aktivt skulle skada sitt barn så uttrycktes det att det kunde ske vid en konfrontation. Detta var ju hela upprinnelsen till att omhändertagandet blev så pass akut och utan tillåtelse att säga farväl. Här borde man absolut ha varit kritiskt.
Det vore intressant att veta varför man valde att uttrycka sig så skarpt. Jag tror inte att det var för att straffa vårdsnadshavaren på något sätt utan kombinationen av att vilja byta vårdgivare samtidigt som kolektomi fördes på tal och att orosanmälan från vårdsnadshavare kom (ett bevis på att man nu helt saknar behandlingsallians).
Avseende ansvarsfrågan så är den komplex. Grundfrågan är, hur utvärderar vården förloppet?
Jag är långt ifrån en expert på PIPO men en sjukdom som detta ter sig rimlig att följa med både subjektiva (smärta och bedömning av matintag per os) och objektiva markörer (tarmdilatation på röntgen, tillväxt, prover).
Avseende objektiva fynd vet vi enbart att prover och tillväxt var normal. Röntgenfynd vet vi inget om. Subjektivt vet vi att det rapporterades svårigheter med matintag och mycket smärta. Symtombilden vid inneliggande observation matchade inte den som vårdsnadshavare beskrev. Samtidigt så har sjukdomen ett fluktuerande förlopp vilket gör det svårt att utvärdera.
Det är föräldrars/assistenters ansvar att förmedla en korrekt bild. Avseende matintag så verkar detta inte ha skett utifrån det vi kan utläsa. Man kunde heller inte träffa barnet så det var svårt att fråga denne hur det gick med matintaget. Bättringen sommartid förefaller ha kommit fram i efterhand?
Diskrepansen mellan de obektiva markörerna som utfall normala och matintaget borde ha föranlett fler insatser från vården i ett tidigare skede. Man borde absolut ha dokumenterat att man lyft detta och lagt vikt vid oberoende observationer, antingen inneliggande eller i hemmet. Här kan man ju dock fråga hur mycket deras felaktiga dokumentation ställde till? Förstod vården ens själv diskrepansen?